trampa trampa trainer

Nu var det inte många dagar kvar att spela med. Kände ju inte riktigt för att trampa in det nya året och ut det gamla. Filippo bestämde sig för att jobba hemma vilket underlättade. Fyllde flaskorna en med Vitargo och en med vatten, satte en film i dvd:n, fjärrkontroller lätt till hands och sen bar det av. Första timman var helt okej jag såg på "En idiot på resa" och "Stjärnorna på slottet". Fjärrisarna var svår hanterade med dyblöta händer. Halvägs in i pilotavsnittet av "kalla fötter" började jag få svårt att hitta en bekväm sitt ställning. Vitargon var slut! (köket låg på tok för långt bort för påfyllning) Från 120 min till 150 minuter var det tugnt, sen minskade jag motståndet maximalt för att få upp kadensen igen och även pulsen. Plågade mig själv ytterligare med att se på bortskämda brittiska tonåringar som fick åka på exotiska resor för att "bo" hos stränga familjer och lära sig veta hut, typ. När klockan stod på 03.00.00 var jag grymt nöjd, svettig och stel i ryggen.

Att cykla tre timmar ute är en ren njutning att göra det på en trainer kan inte beskrivas på ett exakt samma sätt. Största skillnaden är att det inte blir en sekunds vila på trainern, vi har lite dåligt med nedförsbackar i källaren och långt kommer man inte heller. Hoppas det inte blir allt för många pass av det här slaget förrän jag släppt ut cykeln på grönbete.

Den stora utmaningen är att få i sig föda efter ett långt hårt pass. Körde flytande variant ner med massa nyttigheter och en mixer i en tillbrinagre. Hungern satte in lagom till att jag befann mig i affären för att göra inköpen inför morgonens middag. Kändes mycket oklart om de fem kassarna med mat verkligen skulle räcka till 12 vuxna och fem barn. Kändes som en av kassarna var enbart till mig. Tur jag hade R och S med mig för att verklighetsförankra.

my kind of week

Tycker det känns skönt och alldeles lagom att avsluta arbetsveckan efter två dagar. Mindre skönt är känslan jag har i smalbenet, inte vaden utan smalbenet. Ömmar, spänner och stramar på en fläck längs skenbenet. Vet inte om det det är mitt försök att hitta ett nytt löpsteg som ställer till det eller om jag helt enkelt har börjat ruttna. Hoppas på det första. Tog en friskvårdstimma idag och hängde med skatearna i Rålis. Jag ägnade mig åt hopprep 3x3 min och andra förberedande övningar. Sen var det högfrekventa intervaller 6x90 sek med kadens 102, 2x6 min i kadens 96 och avslutningsvis en 10-minutare i behaglig 81 kadens, känns som en frekvens man kan hålla i längre löpning. Efter detta pass ackompanerades smalbenssmärtan av vadsmärta och höft ont, ett potpuri av smärta. Värmde gjorde det senare i själen när min femåring deklarerar "Mamma jag älskar dig även när jag är arg men jag kan inte säga det då för då har jag så mycket annat att säga" Va vad är väl lite fysisk smärta när man får sån härlig mentalmedicin.

Känner mig lite dagvill och vet inte riktigt hur träningsschemat skall pusslas ihop den här veckan. Någonstans skall det klämmas in ett tre timmar långt pass på trainern, kanske inte direkt ett dröm träningspass. Hittills har det varit simning, styrka och löpskolning. Börjar längta efter ett nytt styrkeprogram nu, det där med omväxling och förnöjsamhet ni vet. Min sambo överraskade mig här om dagen, en liten bonus julklapp kan man säga, med att han tyckte vi skulle inreda (eller distrubiera mina träningsprylar på ett smakfullt sätt) källaren till träningslokal på riktigt, eller delar av den. Thats my man, undra vad jag skall kompromissa om som kompensation. Skall suga på den karamellen medan nyårsmiddagen planeras.

Balans

Nu är glada julen slut slut slut och jag är fortfarande frisk frisk frisk, tur eftersom jag är den enda som skall upp och jobba i morgon. Det som är unikt med mig jämfört med de hostande, febriga och halsonda individer som omger mig är det  inte rinner en enda droppe italienskt blod i mina vener (eller ha du något att invända där mamma?). Jag hoppas det är extremt svenska baciller som härjar och att jag är imun. Bortsett från lite sjukdom hos gästerna har det varit en tillfredställande högtid. Antalet timmar som lades på matlagning slog med hästlängder tiden det tog att äta allt, julmoiddagen var över på ett shillevipp.

Tyckte jag hitta en bra balans mellan intag och förbränning av kalorier började med uppersittar trainer kväll dan före dopparedan. Intervaller a lá 10x1 min max med 3 min vila stod på programmet. Under julafton klippte jag kedjorna och lämnade spisen för 35 minuters funktionell styrka. Styrkepassen kommer se annorlunda ut framöver då jag erhöll dessa i julklapp av min käre sambo och Magnus redan utlovat nytt träningsprogram för januari.

Juldagen kunde lätt förväxlas med påskdagen 10 grader varmt och sol när jag körde mitt löpskolningspass. Huvudräkningen var inte den bästa så när 93 kadens skulle dubblas (tycker det är lättare att räkna alla steg inte bara ena benets) blev det 196 och den 8 minuters intervallen blev intensiv, sen följde en i korrekt kadens och avslutningen var 10 min med kadens 81. Inledningsvis var det såklart hopprep och andra teknik övningar samt 6x90 sek i kadens 100. Lyckades även få till ett styrke pass på eftermiddagen. På kvällen kändes det som en blodpropp (eller så jag tror en blodpropp känns) i vaden. Något med vidgade blodkärl var svärfars diagnos, men han garderade sig eftersom hans specialité mer är av karius och baktus slaget. Så nu är det stödstrumpor på. Köket besöktes enkom för kylskåpsärenden under dagen och Dagmar visade det sig började i vårt vardagsrum.

Annandagen började med ett besök i Vårby och ett två timmars simpass, de flesta andra hade simmat hela helgen och deltagit i "Camp snowman", i år kanske inte ett helt perfekt valt namn. Super kul pass som innehöll följande

Min hundring blev bättre än förra gången 47.? och 45.? negativ och 1.32.nånting, bra.

Vårkänslorna spratt i kroppen idag och det var lockande att lösgöra cykeln från trainern och ta en runda men det verkade lite för tidsödande så jag tvättade bilen istället. Hann även med ett reabesök och i år hade den enda butik jag besökte faktiskt lyckats få till en helt ok utförsäljning. Kom hem med på tok för många klänningar som kommer hänga sysslolösa de flesta av årets dagar. Hoppas de hänger bra.

Julbadad kanon

När jag går i mina scrubs på jobbet smälter jag in i mängden men känner mig grymt obekväm. I går hade jag träningsträff med Magnus vi möttes i sjukhusets huvudentré klädda som man bör när det skall svettas. Jag var ensam om dessa kläder när jag skred fram i kulvertarna och korridorerna och kände mig hur bekväm som helst. Träningen ägde rum i Rålis, och det goda råden flödade. Anledningen till att jag haft vader hårda och tighta som stoppade korvar är för att jag ägnat mig åt på tok för lite hångel under löpskolningen. Det där med att hälarna skall kyssa marken har gått mig förbi när jag trippat fram på tårna. Sen var det dax att skjuta fram höften några cm och vilken skillnad. Magnus höll jag sprang på stället, lutade mig framåt och pang! Där släppte han och jag var en kanon! Shit vilken skön känsla! Avslutningsvis körde vi en knapp km och jag önskar att kroppen hade en "rec" knapp. Vill spela in känslan och köra den på repeat några gånger inför varje pass så man hittar rätt. Att vi jobbade hårt igår fick jag bevis på idag, höftböjarna kändes något osmorda idag. Stretcha stretcha stretcha! Färdig tränad och hemma i tid för att klä granen, granen höll dock på att bli utan kulor, ljus och glitter. Under renoveringen flyttades en dörr, denna dörr satt där den satt för att stegen till vinden skulle kunna fällas ner fick vi erfara. Katastrof (i västerländska mått mätt)! Sågen kom till vår undsättning, prylarna kom ner och granen den vackraste i stan.

Idag var det dax för julbadet, rekommenderas ej till de som eftersträvar avkoppling och väldoft. Efter insim var det lite teknik och sen upp till bevis 8 x 75m på tid, snabbt och jämt. Vi körde på 2 minuter första gick på 1.09 sedan följde sex stycken på 1.10 och avslutningsvis 1.11 (om jag nu uppfattade tidsrapporteringen korrekt). Lite relax simning innan det var dax för 8 x 50 på tid mellan 42-44 tror jag. Passet avslutades med en jämn, hård och adrenalin fylld lagkamp. Sju i varje lag, 50 m var min gick på 42.? och även idag fick jag äran att tillhöra det vinnande laget. Tjoho nu tar jag jul, en god sådan hoppas jag.

Om 241 dagar....

är det dax att lösa in min julklapp till mig själv. Fram till dess skall det svettas, gråtas, ångest hanteras och läääääängtas. Att min entré i långdistans triathlon skulle ske på en riktig "Iron Man" tävling gör ju att både kraven, coolheten stiger och om jag klarar detfår en medalj som jag faktiskt tror jag sparar. Gissningsvis finns det en bunt människor som tycker att galenskapen stiger också och idiotförklarar mig och mina prioriteringar, till dom säger jag.....troligtvis ingenting för de skulle ändå inte förstå. Det viktiga är att jag har en underbar familj som förstår, eller även om de inte förstår är mycket förstående och generösa som låter mig hållas. Tack Filippo! Och människor som inte bara förstår utan tycker som jag kommer finnas på plats i Kalmar och det bästa är att jag under senaste månaderna lärt känna flera av dem och titulerar dem mina kollegor, vänner och partners in crime.

I dag var det dags att ta fram den stora verktygslådan, skohorn räckte inte till idag för att klämma in ett träningspass. Jag fick även frisera passet lite kapa några sekunder här och där. Rätt många av teknikövningarna fick stryka på foten i mitt löp pass. Hoppas lite tills det sved i vaderna och sen körde jag på med intervallerna. Första de kort men oj så högfrekventa 90 sek 100 i kadens. Inte helt lätt att trippa fram på tå, trots dubbar, i det väglag som erbjöds idag. Löparbanorna var snötäckta så det som återstod var en gångväg i en upplyst parklek för att slippa med och mot lut. Intervall sort nummer två var 2x8 min i kadens 93 sista etappen var 10 minuter i kadens 91 och den avslutades vid dagisgrinden. Några pappor rynkade lite på näsan åt min alternativa parfym och själv blev jag aningen nedkyld i den allt annat än powerwalktempo promenaden hem. Fick lyfta upp Edith så jag fick upp pulsen och värmen.

Medan vi väntade på nonni åkte vi och införskaffade den efterlängtade granen, vi hade dock inte riktigt samma krav vad gällde designen. Edith ville absolut ha en blå gran, Greta en så hög som möjligt och jag en symmetrisk, bullig, tät, väldoftande, vykortgran. Kan tyckas att jag var den som hade högst krav, men eftersom det var jag som stod för kulorna blev det jag som vann. Blir ofta så när man vet vem det är man skall muta och med vad, att man vinner alltså.

Tack vare den nyvunna energin som anmälan genererade fick jag några kalorier över till att koka lite julgodis lagom till sängdax. Är dock rädd att resultatet har lite att önska.

Snart bara 240..............

Full pott

Söndag kväll och jag har lyckats få in alla åtta passen den här veckan, med hjälp av skohorn, fjäsk och prioritering. 2xsimning, cykling, styrka, löpskolning och barnkalas i helgen. De två sistnämnda behövde jag inte själv delta i utan endast logistera. När jag konfronterades med helgens väder kände jag mig mycket nöjd över att det endast återstod inomhus träning den här veckan.

Lördag styrketräning, börjar kännas att jag kört samma övningar ett tag nu, på ett positivt sätt känns det fick sällskap av Musikhjälpen och påhejades av de yngre supportrarna som gärna ville lägga beslag på pilates bollen. Kvällen avslutades med den där middagen som ställdes in för några veckor sedan. Den var värd att vänta på.

Hoppades på lite sovmorgon idag men tjejerna var av en helt annan uppfattning. Har växelvis lagat mat, cyklat, bakat, städat och simmat. Dagens cykling var 50 km på tid, det är inte kul att köra på tid på trainern för det går så långsamt. Gick lite fortare idag än förra gången, det var alltid något. Snittade 30.8 km/h i 90 kadens och slurpade i mig över en liter vatten.

Återhämtningen bestod i att baka tunnbröd, självklart fick jag hjälp och jag tror de små bagarnas bröd blev hårdas. "Å skall man använda mycket mjöl det är jag jätte bra på!" Sant.

Kvällen avslutades med ett kul pass i Vårby. Efter den sedvanliga uppvärmningen fortsatte vi att värma upp med 25 lugnt + 25 snabbt x flera. Lugna skulle ha en låg fekvens på armtagen, jag minns hur jag i sommras kämpade och kämpade och mitt bästa var 22 armtag men oftast 26-27. Idag 18 armtag på en 25:a, ha jag är nästan nere på de där 17 som Micke snacka om i somras och som framstod som en utopi. Lugna 200:ingar med Parkour varvades med lite ösigare 25:or och avslutningen var 20x8m under vatten. Och det här är min avslutningen på dagen/helgen/veckan. Nu kör vi fem och ett halvt dygn till Santa, undra om han tycker dte är ok att han får stå för klapparna.

Running in a winterwonder land...

Älskar när Sverige visar sig från sin charmigaste sida, plus tre och regn en vecka innan jul. Perfekt för både julstämning och utomhus träning. Lucia med regn i kronorna och enligt Edith fick "tärningarna" regnet i glittret. Den alkoholfria glöggen blev ljummet saftblask och lussekatterna tvättsvampar. Elva nätter före jul......

Idag körde jag en repris av onsdagens löpskolningspass. Fick även exponera mig för min varautenärdetärmörkt fobi, antagligen är det all julbelysning i Bromma som drar för mycket el så man inte hade möjlighet att lysa upp mossen. Idag gjorde den dock skäl för namnet, det var blott och lite oförutsägbart med några hala fläckar. Halvägs in i passet fick jag smaka på iskallt regn, vet inte om det var det mysiga vädret som fick mig att öka tempot eller inte men intervallerna gick fortare idag. Passet ser ut som följer: Hopprep 3x2min, inte direkt som att hoppa långrep på rasterna i småskolan inte. Det sviiiiiiiider i vaderna. Onsdagen hade 20 min teknik övningar i dag rappade jag på och halverade den tiden. Resten såg lika ut 5x 90 sek 45 sek vila i 94 kadens, samma tempo  båda passen. De längre intervallerna 3x5min i samma kadens som ovan gick i onsdags i 5 min tempo idag i 4.25 tempo.

Torsdagen var det VAB på schemat, orsaken var hanterbar innebar inga uppkastningar eller ens smittsamma baciller bara öronverk. Vilket innebar att vi kunde checka av julpyssel från "att göra" listan. 

Kunde bocka av ett stycket trainerpass och ett styck simpass från veckans träningsschema. Cykelbion bjöd på Emil och Postis Per, kanske inte ultimata underhållningen till intervaller i form av sprint i backe. Efter 10 min uv var det 10x30sek gånger två som skulle betas av, försökte ligga i kadens 90 i intervallerna behöll motstånd och drog ner på kadensen under vilan. Varmt och blött kan det sammanfattas. Några timmar senare var det ytterligare ett blött pass. Vet inte om jag misslyckats att fylla på vätska eller om det var allmäntillståndet som var orsaken men huvudvärken satte in redan under uppvärmningen. Passet blev därför inte samma njutning och kick som de senaste veckornas simning. Huvudblocket bestod av 600m truckarfart m voltvändning, 4x25m hajen max (10m frisim, 7m rygg och 8m frisim) 400m, 2x25 hajen, 200m, 4x25 hajen. Sen hundring på tid, de som inte klarade en negativ (sista 50 snabbare än första50) fick straff runda, jag garderade mig 50.8 på första och sluttid 1.35.1 ingen höjdar tid. Avslutade med lagkamp, 25 m benspark min kvartett vann! Den som säger att det inte är viktigt att vinna ljuger.

När? Var? Varför vet jag!

Kalmar har fått IM status. Om sju dagar öppnar anmälan. Gissar att platserna kommer försvinna lika snabbt som  pulkor vid varga vinter. Därför måste jag innan dess ha gått med i en triathlonklubb, om det nu blir Kalmar jag väljer. IM distans skall premiäras sommaren 2012 och helst ÖtillÖ reprisköras. Kalmar och Ö till Ö innebär 16 dagars återhämtning. Kanske i kortaste laget. Men vilken annan IM skall man välja då? Vilka har platser och vilka kostar inte hela semesterkassan? Inte konstigt den moderna människan blir utbränd, alla dessa val!

Ett annat val är: Skall jag tolka trycket i bihålorna och kliet i halsen som en begynnande sjukdom och ta en vilodag och hoppas på bättre tider i morgon och dubbla pass? Eller inga tydliga symptom betyder träning?

Fler lyxvalsproblem, eller lyxsproblemsval eller problemvalslyx: vilka julförberedelser skall sättas på "to do" listan och vilka hamnar på "there is no time to do" listan? Vilka julklappar skall köpas? Vilken mat skall lagas?

Ge mig svaren och släng in en näve tid oxå, tack på förhand.

Tjoho gånger flera

 Jag inte bara ligger i min egen säng, utan den står i rätt rum och framför mig har jag en nytapetserad vägg och garderober med dörrar, oj vad jag skall sova gott. Inte bara för att jag ligger i mitt "nya" sovrum utan för att jag är nyss hemkommen från ännu ett härligt simpass. Själv förtroendet fick sig en liten skjuts först blev jag "uppflyttad" till en snabbare grupp, berodde väl mer på att vi var för många och dom var för få, men ändå. Dagen till ära hade jag införskaffat ännu ett par simglasögon, inte de sämsta jag köpt men inte helt tillfredsställande, lite läckage på vänster ögat, as usual. Kan snart börja sälja bättre begagnade simglasisar. Mer nöjd med den nya baddräkten, den är inte kamouflage mönstrad som den gamla, än i alla fall. Tur det för marknaden för begagnade baddräkter är om möjligt ännu sämre än den för simglasögon.
Kvällens pass var stationsträning:

Pacework palace, resultaten står att läsa ovan, en liten röd stjärna till mig. Första 50-ian under 40 sekunder. Börjar kännas som alla timmarna i vattnet börjat ge avkastning.

Dagen började med en sovmorgon i vardagsrumsstöket, tredjeljuset och adventsstämnning med sång och diktläsning. Efter den starten var jag laddad för 78 minuter i min spinningsal. Passet skulle ligga på 70% i puls ungefär insprängt i detta intervaller i tappningen 4x8 min och 2x4 min, puls 85-90 %. Jag kom inte upp i mer än 81 %. Eventuellt är det läge att ta reda på lite mer exakt vad min max puls är! Justeras behöver den ju uppenbarligen. Hade fått i uppdrag att aldrig ligga under 90 i kadens, den uppgiften klarade jag i alla fall. Liter svett jag skulle producera var inte uppgivet men jag lovar att jag inte låg i underkant där inte.

Lördagen blev träningslös, var dock fysiskt aktiv från frukost till soffhänget som började 21.15, planen var att avsluta dagen med ett pass på trainern men jag skolkade. Luktade för mycket nymålad vägg plus att jag inte hade tid att ligga sömnlös till gryningen.

Kan därför konstatera att jag inte lyckats få till alla åtta passen den här veckan heller. Saknar ett löppass! Har dock hunnit med ytterligare ett lovely simpass. Vem hade kunnat tro att jag skulle bli så hooked på simning. Även torsdagens pass innehöll lite Fjäril och coachen sa att jag hade talang, trodde så klart han var ironisk. Har alltid drömt om att simma fjäril men varje gång jag försöker är jag rädd för att få skäll för att jag slösar vatten när svallvågorna stänker upp på simhallsgolvet.

Utöver att jag överlevt den här veckan, har jag klarat av ytterligare en bedrift Julbord, fy vad jag inte gillar julbord. Inte ens när det serveras på "Pontus by the sea".

Snälla tomten

Jag ger inte upp hoppet. Har skrivit till tomten och önskar mig bara en enda sak TID, har så mycket jag skulle kunna använda den till. Jag sen när jag ändå skicka listan skrev jag dit ett par saker till, självstädande hus, färdig dukat bord och en hårklippning.

Än så länge får jag ägna mig åt prioritering gånger flera. När jag låg i vårt tillfälliga sovrum och hade läst om Jul i Byllerbyn funderade jag på att sluta de små blå och somna ifrån allting och slippa välja, men så var jag tvungen att gå på toaletten och då kunde jag ju lika gärna gå ner i mitt ny renoverade lyx gym (övriga familjemedlemmar vet ännu inte att det är ett träningscenter vi har en trappa ner). Kalibrerade om trainern och hoppades på lite mindre motstånd. Letade fram Tabata appen, blev så glad när jag insåg att dagens intervallpass var upplagt utifrån tabata intervaller, 4x(8x20/10sek). Ställde in trainerna på motstånd 0 och trampade igång, hade sällskap att Carina Berg när hon flytta in. Tror att motståndet var något bättre nu, snittade ca 40km/h i intervallerna. Efter 40 minuter var tröttheten som bortblåst, eller åtminstone skjuten på framtiden.

Mitt nyrenoverade träningscenter, 

Igår var det nästan vinter så jag fick premiära mina Ice Bug när jag skulle ut med pannlampa och löpskola. Först teknik tre gånger stod jag och hoppa på framfoten i två minuter, för denna övning var Ice Bug inte dte bästa skovalet, ytterligare några teknikövningar innan det var dax för intervaller. Nu är jag uppe i sammanlagt 16 minuter effektiv löpning, de längsta intervallerna är 4 minuter och den högsta kadensen 196. I mellan åt får jag in ett skönt flyt men sen glömmer jag av mig och höftböjaren drar ihop sig och rumpan åker ut. Nu längtar jag efter snö och fler löpminuter så jag verkligen får möjlighet att utvärdera mina små insektsskor.

Ja så var det allt det andra som står på att göra listan, hm jag kör några varv med sandpappret och sen hoppas jag på ytterligare hustomtar, vi har ju trots allt ett loft. Allt kommer troligtvis vara fixat en dera dagen när jag kommer hem.

Lördagen innehöll styrketräning, dock inte enligt mitt schema, lite väl mycket fokus på de muskler som är involverade när man kastar tunga saker upp på ett flak och sedan ner från flak till containrar. Söndag förmiddag var ångestnivån ganska hög, totalkaos i hela huset och tre otränade pass och en sömnbrist som hette duga. Tog med mig tjejerna på varsin cykel till grusplanen och så sprang vi, de försökte undvika sjöarna med farliga fiskar och jag försökte löpskola, svårt att avgöra vem som lyckades bäst.

På kvällen när hustomtarna checkat ut och det återstod ett berg av arbete valde jag på ett sätt som många troligtvis dömer ut totalt. Jag lämnade sifosos arbetet och drog till Vårby. Efter 80 minuter med Human Ambition hade endorfin nivåerna ökat något. Passet var lärorikt, körde med fenor i ca 30 minuter vilket gjorde underverk men bensparken även utan fenor. Så skön känsla när man känner att man "hittar rätt" när man kommer lägre och snabbare på färre rörelser. Hade riktigt stort överseende med kaoset när jag kom hem. Somnade gott men såklart för sent.

Någon hade fräckheten att ringa och väcka mig mitt i natten, trodde jag, men det var morgon och mitt egenställda larm som ringde. För att komma igång fick det bli lite rörlighets övningar till frukost och till middag ungefär samma sak men lite mer fokus på styrka. Det som hände där emellan var stress, grusiga ögon och två efterlängtade säsongsavslutningar i gympasalen! Har köpt mig två timmar mer "fritid" i veckan 6 veckor framåt.

T G I F

Första veckan tillbaka i verkligenhen, vart tog den vägen. Jag har mycket svårt att tro att dygnet verkligen har 24 timmar, jag hinner ju inte ens hälften av det som står på min "önskelista". Arbetsveckan är över, åtminstone den del som ger ekonomisk avkastning. På hemma plan kan jag inte ens se slutet. Två hustomtar har flyttat in så för tillfället råder ett smärre kaos, men efter stormen kommer ordning och reda eller hur det nu var.

Träningsmässigt är det mesta avklarat, tre pass kvar och två dagar att spela på. Låter som en baggis men då har vi en ut riven vägg och ett halvt dussin garderober som skall till tippen, en källarvåning som skall tömmas, två sovrum som skall byggstädas och återerövras. Kanske kan löpskola påväg till tippen, simma i ångest och cykla ifrån alltihop om det skiter sig.

Det som är klart för avprickning är styrketränng x3, löpskolning x2, simning x 1 och cykel intervaller (trainer) x1. Plus dagliga rörlighetsövningar. Ytterligare en sak att sätta check för är ett riktigt lamt blogg inlägg

kejsarens nya kläder

Oj oj så svårt det var att få till en date med John Blund igår, baksidan av att byta soffan mot trainern på lördagskvällen. För att komma i form till morgondagens verklighet, efter en vecka mer eller mindre inom husets väggar hägrar arbete i morgon, skulle första advent avslutas med ett simpass med Human Ambition i Vårby. Fick med några nybakta "kattbullar" och höll i hasten på att glömma handduken. Skulle visa sig att en glömd handduk skulle varit lidrigt i jämförelse med verkligeheten, jag hade glömt BADDRÄKT! Hade inte ens några anständiga underkläder eller andra träningskläder som skulle duga som substitut. Micke lyckades hitta den här simskolefrökendräkten till mig. Jag slapp frysa och kunde vara med på passet. Nu är det ju så att min rörlighet i axlarna har lite att önska, flexibiliteten ökade ju inte direkt. Under första teknikövningen som var "Brasilian" hade jag svårt att nå plattan mellan benen. Det visade sig att det vankades testlopp 4 x 100 m, perfekt dag för det. Hade lite svårt att hitta ett bra vattenläge i dräkten, var ju en stund sen sist.  Efter uppvärmning bjödes det på tre gåbger 12x25 med diverse teknikövningar sen var det dags för heat nummer ett där jag var en av  sex startande. Hade inte hittat samma sköna känsla som i torsdags men var så klart taggad, tävlingsmoment har alltid den effekten på fröken Vidarsson. På banan bredvid hade jag Yvonne som sporrade vi var mycket jämna. De två första kändes tyngst sen hitta jag en bättre teknik och serien blev som följer 1.38.0, 1.41.8, 1.38.0 och 1.37.5 armarna skaka när jag slog i kaklet på sista men sååååååå skönt. Sen följde 12x25 andningskontroll 3,2,1 andningar och några 25:or lugnt till max och max till lugnt. Sen var det dax för heat två som var lite snabbare än det första.

Alla fördigsimmade som övergick till att bli hejarklack

Klart för start!

  På hemvägen smakade jag på de nybakta katterna, de smakade gott. Summerade första advent och kände mig rätt nöjd bortsett från vädret. Men även det hade blivit bättre det som smattrade mot rutan var inte rent regn utan något snöblandat, på väg åt rätt håll alltså. Vi har lyckats beställa garderobsdörrar så våra kläder som samlat damm sen i januari kan gå tillbaka till att bara vara kläder. Lussekatter har bakats och hela köket har varit ned mjölat som sig bör när tre flickor ägnar sig åt kreativ bakning. Blev några jul upphottade skorpor oxå! Som avslutning lite rörlighetsövningar.

Så mycket bättre......

väder idag, humör idag, ja det var väl typ det. Skulle ha tillbringat lördagskvällen vid vänners middagsbord men vi fega ur, har utvecklat fobi för både egna och andras baciller. Kunde ha tillbringat lördagskvällen här:

Tittat på "Så mycket bättre" och ätit skumtomtar men jag valde att tillbringa lördagskvällen här:




På schemat stod det 50 km max test, jag har fortfarande inte connectat fullt ut med min trainer. Första milen körde jag på motstånd 0 och tog 22 minuter på mig, andra blev nästan en exakt upprepning. Förstår inte varför det känns så tugnt. Ok lyckades få det lite lättare när jag satte ner motståndet till -4, jag lovar det var ingen medlutskänsla what so ever, trampade på i knappa 30 km/h i en mil avslutade med en mil på samma motstånd men oj så mycket långsammare. I min enfald hade jag trott att man lättare skulle komma upp i justa hastigheter på trainern, raksträcka, inga hinder, ingen vind men tji fick jag. Vätternsrundans 300 km hade högre snitt hastighet. Därför kunde jag inte motivera mig till den sista milen, plus att klockan började närma sig 22, "Så mycket bättre" var slut, vattnet var slut jag var inte slut men visste ju att jag ju kan sååååååååå mycket bättre så jag klev av och gjorde mig en mymsig lördags drink; yoghurt, banan, ägg, havregryn, blåbär och hallon. Självklart stretcha jag också. Efter gårdagen, som kommer sen, vågar jag inte annat. Jag vill ju bli SÅ MYCKET BÄTTRE

Fredagen bjöd på ett besök på "Under construction" höll på att inte komma fram i tid och var så nära att bli ett gäng hundringar fattigare men ibland är turen och marginalerna på rätt sida. Timman innehöll löpskolning som resulterade i att Magnus kunde konstatera att jag har höftböjare stela och korta som en forbollsspelare trots en mycket kort karriär inom sporten för 30 år sedan. När nya övningar för att åtgärda detta testades kom konstaterande nummer två på tok för stel i axlarna. Vilket resulterade i ytterligare några nya moves. När jag gick därifrån var jag varm och skön i de flesta muskler. Oj vad här skall rörlighetstränas. På väg till bilen ser jag att det helt klart är en överrepresentation av lapplisor och nissar på gatan, en som är oroväckande nära MIN bil. Men jag hade ju betalat och tiden var inte ute. Det visade sig att det var parkeringsförbud, en skylt som var väl gömd. Jag kom i rättan tid och vill tro att jag charmade nissen så han avstod men tror egentligen att det handlade mer om tur.

I år hade jag bestämt att snön inte skulle ta oss på altankanten så jag och Greta gjorde höst sent om sider och fyllde upp de få kvarvarande kvadratmetrarna i garaget med diverse trädgårds grunkor. Sen klädde vi rosenbusken och väntade på att mörkret skulle berätta för oss om vi lyckats fördela ljuskällorna okey. Men innan mörkret tog trädgården i besittning skulle det löpskolas. Jag fick sällis vilket alltid är trevligt, så länge vi höll os på altanen. När det vankades intervaller ute på gatan och den elaka mamman inte väntade på barnen utan sprang ifrån dem blev det tårar och förmodlingen några fördömande ord från en och annan fönsterugglare.

 Stakar, stjärnor och ljusslingor är på plats, adventskalendern saknar exakt 48 paket och snön verkar inte vara inom räckhåll och Greta vill inte skriva någon önskelista för "Jag önskar mig inget speciellt jag blir glad för vad jag än får av tomten" Då var det avklarat sockar och trosor får det bli, kanske en tub tandkräm oxå!

En kväll i Vårby kan vara helt helt .......underbar

Höll på att inte bli iväg släppt av den lilla damen i familjen, det är tydligen hon som bestämmer här hemma nu för tiden, om man får tro henne. Där av missa jag insimningen fick ge mig i kast med "the brasilian" på engång. Det var så underbart att ge sig iväg i vattnet, energin flödade i kroppen och jag log under vattnet. Länge sedan jag kört ett så uppskattat pass. Var väl därför nästa övning gick så bra, 25:or med en mindre andning för varje. Började på två-takt, tre-takt osv när det var dax att byta station hade jag kommit till 23-takt. Uppnext var benspark i 15 minuter utan avbrott, hade varit och hämtat ett paket från "swim-shop" idag, paketet innehöll bland annat ett par fenor vilket passade ypperligt. Även benspark kändes bra. Kvar var teknik station med coachen, vi fick beröm vilket alltid är en kick. Själv fick jag upptäcka vad som händer när man rör lite på höfterna. Av någon anledning hade jag fått för mig att INTE röra på höfterna var det rätta, jag hade fel. Sen var det 25:or max med start från pall. Jag dansade nästan hem, gud vad jag behövde det här passet.Skön simning, trevliga människor och bra coachning. Gårdagens grådask var som bortblåst! I bilen hem sjöng jag ikapp GES, fanns inget bättre på radion.

en mellan dag så här en månad innan jul

Sjukdomarna och uppesittarnätterna fortsätter, inatt satt jag i soffan med E som hade ont i örat och samma temperatur som mitt morgon kaffe. Dagsljuset verkade dock göra susen, de båda systrarna har lekt hela dagen värkande öra till trots. Boksorteringen fortsatte när allt var borta under trappan hade tjejerna redan flyttat in. Det är ju bara självskrivet att man skall bo där, eller åtminstonne åka på semester dit i tio dagar.

Träningsmässigt blev det en mellanmjölksdag, lite lagom sådär. En kvart styrketräning, programmet tar visst inte längre än så. Första löpskolningsklassen, lite teknik övningar inne och sen några korta korta intervaller på vår gata i stan, avklarat på 20 minuter. Ytterligare ett minimalistiskt pass hittade mig idag. Medan Greta var på simskola rev jag av några längder. Hade 25 minuter på mig, kort uppvärmning 200 m sen 10x50 start på 1.10, 10x25 start på 35 och sen 200 m, nedvarvningen gjorde vi gemensamt abborren och jag. Hade behövt en hov för att fånga henne och få med henne ut i duschen, tillslut blev vi dock både tvagade och bastade. Allt medan G storögt observerade ett gäng gymnastiktjejer, "jag vill se ut som du gå som du u u u....."

OCD, GAD och tidsoptimism

Var en mycket orolig sömn i natt och rätt dekadent, om nu sömn kan vara dekadent men sover man på soffan med tv:n på tycker jag nog det. Lyckligtvis inga mer nersmutsade sängkläder eller liknande. Alla behöll sin frukost. Förmiddagen ägnades åt att packa upp böcker och lite tvångsmässigt organisera dem i olika kategorier, färger, storlek osv i hyllorna.

Nu har vi börjat kila stadigt trainern och jag, idag var det ett pass 2x20 km med tio minuters vila som stod på schemat. Barnen hoppade i sängarna och lekte med gymbollarna medan jag trampade och skapade pölar på golvet igen. Så där 10 km in i passet började flickorna leka skola och då skulle man tydligen läsa ALLA böcker som under förmiddagen sorterats in i hyllorna. Det fick passera, viktigare att de var sysselsatta, "kreativa" och nöjda. Det har positiv effekt på mammas samvete som i sin tur gynnar träningen. Även detta pass klämdes in med skohorn så det var en genomsvettig ostretchad gympafröken som var på plats med tre minuters marginal.

Vardagslyx i from av dukat bord med en glad familj runtomkring när vi kom hem, tack och bock. Sen åkte kofoten fram och ett litet styrkepass kunde klämdas in. Nu skall jag bara se till att återställa vätskebalansen så jag inte får besök av hammarmannen i natt.

Cykeltest, mammafest och ångestgäst

Ville vara säker på att vara ordentligt uppvärmd inför lördagens maxtest på trainern varför jag ägnade hela lördagförmiddagen till att städa. Tog en paus för att läsa på i manualen hade bestämt mig för att det skulle bli  rätt den här gången. Läsandet ägde rum i solen på altanen,var ju tvungen att få känna lite på det fina höst vädret. Ångrade att jag inte kört trainern på fredagen hade varit skönt med löpning i solen istället för i fredagens grådask.

Jag gjorde ett kadenstest, tyckte kanske att 18 verkade lite mycket men vad vet jag om det? Precis när jag skulle börja hitta jag en liten magnet på golvet vid trainern, förstod att den borde höra till mackapären men kunde inte hitta vart den saknades. Svaret fick jag efter passet då jag skulle läsa av datan, 20 km, 38 min, medel watt 191, medelpuls 181 och kadens 0. Den lilla magneten hade rymt från trampan och varven kunde alltså inte räknas. Hade kunna kört en duathlon då det var en liten pool av svett under cykeln när passet var klart. Inte ens en solig dag med trettio grader kan man svettas på samma sätt när man cyklar ute.

Hann inte eftersvettas ordentligt, bara att kasta sig in i ducshen för att i rask takt promenera med två barn och en vagn till kvällens mamma-barn middag, det var livat värre men trevligt. Eftersmaken vart dock sådär. Höstens första uppkastningssjukdom har drabbat vår tappra treåring, tur vi hann klara av IKEA först. Nu vart det bara vår egna soffa som fick sig en omgång. Mamma behövde omedelbar ångest lindring, Paellan som hon nyss lagat fungerade dock i motsatt riktning men ett simpass i Vårby med HA gjorde susen. Ett pass med fokus på andning och andningsteknik lite likt torsdagens pass men inte lika tufft. På hemvägen skulle jag försöka införskaffa lite laktosfria produkter men utan framgång, varken Shell eller Statoil hade en endaste liter mjölk av den sorten i sitt sortiment. Shame on you. Har även pumpat upp den nya gymbollen, storlek mindre, och kört styrketräningspasset idag. Nu skall jag sova som på nålar några timmar och lyssna efter ovälkomna ljud.

Better to be safe than........

Efter onsdagens aktiviteter var det dax att dubbaupp. Filippo fick ta hand om bilen och utrusta den medan jag såg till att förse mina fötter med något som kan hålla greppet i vinter. Blev så klart ett par Is Baciller om man använder google översättning, antagligen mer kända som "ice bugs". Så snö och is välkommen hit. Var lite besviken att det var fem plusgrader när jag mellanlandade på "Mossens IP" på väg till dagis för ett max test på 5000 m. Värmde lite kort, kände att benen var lite tunga och förstod att det inte skulle bli mitt max max men det slutade helt ok, 21.37 hyfsat jämt tempo. Gick kanske ut lite hårt 4.06, 4.23, 4.28, 4.21 och 4.15.

Sen var det dax för nästa test, fredag eftermiddag att ta sig hem från dagis på 21.37 minuter eller snabbare! Klockade inte men känslan var att vi klarade det testet rätt bra idag. Var dock tvungen att lova att det skulle serveras pop corn.......INNAN middagen. Kan man gå till dagis i pyjamas kan man väl äta pop corn till förrätt. Tyvärr serverade kyparen fel vatten, "mamma jag är allergisk mot vanligt vatten jag dricker bara bubbelvatten" deklarerade den minsta damen. En bastu på det och så var fredagskvällen biff.

Bambi på hal is gånger flera

Nu har chocken lagt sig, tror jag. Efter att jag lämnat två barn varav en pjamasklädd på dagis, förlåt förskolan igår satt jag i bilen och tänkte "Jag måste köra lugnt, det är halt och jag har sommardäck. Måste by......." där avbröts tanken av bom smack chock chock chock. Från ingenstans eller ja någonstans ifrån kom så klart bambi. Eftersom jag just tänkt sommardäck vågade jag inte bromsa för häftigt ville inte ha morgonrusningstrafiken i bagagen och inte de mötande i fören heller. Stannade och klev ur bilen på skakiga ben. Väntade mig blod och ett djur i smärta men bambi var borta kvar var dock en med trafikant som stannat. Snällt, tänkte jag men den tanken satte sig på tvären i halsen när mannen började skälla ut mig! "Såg du inte rådjuret? Du bromsade inte ens! Jag såg djuret! Nu måste du ringa polisen" Jag hulkade bara fram en bråkdel av det jag senare önskade att jag sagt. Som tur var blev jag bättre bemött av 112 och senare viltvårdarna.

När det var dags att lämna jobbet på eftermiddagen hade jag inte riktigt ryckt upp mig än och tanken att hoppa den inplanerade träningen slog mig, den slog mig bara som tur var i form av en boomerang. Stannade i Ålsten för att köra mina intervaller, här ute i förförorten lyser de inte upp löpbanan, kanske för att den inte är till för allmänheten. Nu var det min tur att slira runt, halva banan var rosa glittrande snarare än röd, men jag hade ju Ö till Ö-skorna så om de klarat våta klippor borde de väl klara lite iskristaller. Instruktionen var 10x400 med dubbla tiden vila stillastående eller på sin höjd gående. På tok för kallt för stillastående vila, vilan kändes lång ändå. Insåg varför jag aldrig lyckats hålla ett jämnt tempo på mina intervaller tidigare, jag har vilat för kort mellan. Nu avvek de två första lite grann 1.21 och 1.24 sen var det mellan 1.26 och 1.29. hade varit intressant att veta om det gick fortare på den upptinade halvan av banan.

Väl hemma tog jag mig an styrkepasset. Tur att ingen såg mig när jag försökte balansera på gymbollen, trodde att de hette pilatesbollar men de har tydligen bytt namn! Oavsett namn var det en utmaning. Kunde konstatera att jag definitivt behöver en mindre boll!

Varken hackat eller malet, trillat eller rullat

På vägen hem bråkade jag med mig själv, skall jag vara en bra mamma och ställa mig och rulla köttbullar innan vi drar till simhallen eller blunda med samvetet och slänga några korvar i stekpannan istället. Korv skulle innebära, om allt flöt på, knappt en timma där jag skulle kunna få till 20 km:aren på trainern och ha träningen avklarad innan simskolan. Jag satsade på korv alternativet, första haken var en treåring som inte ville åka hem utan skulle direkt till badhuset. Sen var det fel fördelning på ketchupen, en ketchupkorv i knät och några toalettbesök innan vi kom ner i källaren där det vankades film och trainer. Timman hade krymt till 40 min. Men nog skulle jag hinna 20 km. Det hade jag med all säkerhet gjort om det inte var så att dagens pass var min världspremiär på trainern. I min enfald trodde jag att jag på något magiskt sätt skulle förstå vilka knappar jag skulle trycka på bara genom att kasta ett öga på displayen. Vilket misstag i ordningen vi är inne på vid det här laget vet jag inte. Cadens, Watt, OCD och en rad förkortningar till. Minutrarna gick, "vi skall alltid vara vänner Micke" "ja alltid" hördes i bakgrunden, och jag bläddrade i manualen spelade piano på knapparna och svor. Tillslut körde jag igång på något som jag trodde var 10 watt, fattade inte varför det kändes så tungt, försökte växla med de vanliga växlarna vilket lät oroväckande. Jag trodde att poängen med trainer var att träna stillastående, men inte då. Fem gånger fick jag hoppa av cykeln då jag cyklade ur ställningen med framhjulet, hur i h....... är det möjligt? Svaret fick jag av min bror några timmar senare. 10;an stod för motståndet, max motståndet. Inte hann jag med hela det tänkta passet heller blev bara 13 km så passet måste köras om! Inte hann vi i tid till simskolan heller. Men tack och lov: slutet gott allting gott, hade med mig två nöjda badflickor hem.

Först i morses fick jag veckans träningsprogram av Magnus, det blev en besvikelse ingen löpskolning, ett styrkeprogram med skivstång och andra redskap jag inte har, pust! Lyckligtvis hade det blivit knas någonstans på vägen och jag hade fått någon annans träningsprogram. Vad besviken den personen blir när han får sitt pass! Nu kommer det Bli svårt att få in 2xstyrka, 2xcykel, 2xlöpning och 2xsimning den här veckan när starten gick först idag och ett pass måste göras om!

Super fräck i drömoutfit

Har sökt både på Blocket, Tradera och Gula sidorna men inte en endaste annons gällande "tid till salu". Jag kan nöja mig med begagnade timmar bara jag får några extra varje dag. Kan inte tulla mer på sömntimmarna de är redan i minsta laget. Hoppas tomten kan komma med några.

06.07 i morses när jag klev på cykeln såg det oroväckande is-likt ut på bilrutor och liknande. Jag undvek zebraränderna och hoppade över att bromsa, på så sätt tog jag mig till jobbet oskadd. Kan gissa att pulsen låg några snäpp högre än normalt med tanke på den extra spänningen, kunde inte kontroller detta eftersom Garmin, troligen pga överhettning när hjärtslagen skulle registreras, dog någonstans vid Alvik.

Det där med shopping kan jag dra ner på från och med idag. Nya riktlinjer, även paramedicinare skall bära scrubs, tjoho nu kan jag leka doktor varje dag samtidigt som jag känner mig super snygg och bekväm. Tänk så mycket tid jag kommer spara när jag inte behöver välja kläder varje morgon.

Efter två timmars barngymnastik hade jag tänkt ägna mig åt lite egen fysiskaktivitet och hade hoppats kunna använda mig av mitt alldeles egna skräddarsydda träningsprogram men där fick jag tji. Programmet har försvunnit ut i cyber rymden. Det har lämnat Magnus mail men inte hittat fram till min inbox. När klockan var 20.48 kunde jag inte vänta längre utan fick göra som jag alltid gjort, köra mitt egna lilla program. Tabata intervaller benböj, burpees, plankan, sidoplankan, rygglyft, utfall, armhävningar, bisepslyft, och så lite stretch. Sätter nytt hopp till morgondagen och "min träning"

På torsdagen var reservtanken tom, lampan blinkade rött och jag hade svårt att tänka mig att jag skulle kunna ta mig igenom dagen. Det kunde jag inte. På lunchen bestämde jag mig för att äta på en kvart och använda resterande minuter  till en powernap. En handduk på golvet och en tröja under huvudet. Mätaren tog sig över rött och jag lyckades hålla ögonen öppna resten av dagen. På väg till simningen på kvällen var jag ganska säker att det skulle bli ett drunkningstillbud under passet. Risken var överhängande att jag skulle somna. Så klart blev det inte så, fanns inte tid till det. 90 fullspäckade minuter, andning och teknik stod i fokus. Bröstsim med frisimskick, norska elementet, begränsade antal andningar, undervattensim och mycket mer roade vi oss med. Det enda som saknades var feedback, men no news is good news utgår jag ifrån. Problemet med torsdags simningarna är att hur komatrött man än är innan slutar det med fulltank och insomningsproblem.

Fredagen bjöd på höstens kyligaste cykling. På lunchen gjorde jag axelövningen som Magnus instruerat men hoppade Crosstrainingen då jag promenerade runt som en höggravid efter onsdagens alla benböj och utfall. Parkerade cykeln i garaget för 52 timmar sedan och har inte tränat sedan dess. Har haft fullt upp med finbesök i helgen. Hade tänkt att avrunda med ett kvällspass men Magnus träningsschema har inte hittat till min inbox än och klockan hann bli Aktuellt-tid innan tvätten var hängd, diskmaskinen laddad, barnen somnade och gympan planerad tillsammans med en nygammal side-kick. Kliar lite i träningsmusklerna men planerar att ta igen det under veckan. Och jag har fått ut mycket annat energigivande av den här helgen, småprat i soffan till oförskämt sent på natten är ett exempel.

Skrytonsdag

Tänkte att jag måste provtr'na så många som möjligt av SATS klasser, bortsett från dansvarianterna, innan kortet går ut, ett pass som jag inte provat tidigare var ”Nike get fit!” Precis ett pass i min smak. Funktionellstyrka blandat med pulshöjande övningar. Jag försökte ha i åtanke mina weakspots som Magnus identifierat. Hantlar var involverade i passet, jag var lite sen och alla 3 och 4 kilos var slut. Tänkte att det är mycket tråkigt att gå från träningen utan att ha ansträngt sig, så bredvid min matta låg det 5 kg hantlar. Jag var fysiskt utmattad med psykiskt tänd inför onsdagens höjdpunkt ”Brag all you can”  party hos Helena Lindahl. Hennes mysiga lägenhet var full av trevliga triathlon tjejer och god mat. Alla fick sina minuter i rampljuset, vi kunde dock konstatera att majoriteten var bättre athleter än skrytare. Vi hade svenska mästarinnan, Helen, i triathlon långdistans på plats, hon fick det att låta som om hon haft turen att vinna på triss eller lagat till en god spagetti Carbonare än kammat hem pallplatser i sm och em. Marika är brandman, bara det är en bragd och coolare än coolt i sig och sen att hon vann en guld medalj på cykel i brandmansvärldsmästerskapet, eller vad det nu heter, är nästan inte möjligt att uttrycka i ord. Förutom värdinnan var det två Hawaii triathleter till på plats. Och triathlon är verkligen en sport för alla, på middagen var åldersspannet typ 20 till 60, och en wannabe på 3 månader. Sammanfattningsvis en minnesvärd onsdag.

Lena, den med mest livserfarenhet och visdom

Helen som konstatera att hon hade långt kvar till 35 och redan har både sm-guld
och em-silver

Kvällens värdinna, som fick en barista kurs av oss i present
så nästa tillställning blir förhoppningsvis ett kafferep

I´m Under Construction

Inskolning, omskolning, LÖPSKOLNING. Nu skall rörelseenergin utnyttjas till max, rätt muskler skall stärkas, nya rörelser skall nötas in och muskelminnet skall omprogrameras allt för att öka chanserna att bli snabbare, starkare och skadefriare. Har besökt ett träningscenter som påminde mer om ett spa. Spa känslan försvann dock i samma stund som jag fick sätta igång med olika rörlighetsövningar. Eller i mitt fall orörlighetsövningar. Mina weakspots har kartlagts, axlarna behöver skärpa till sig. De är alldeles för lata bara hänger där så skulderbladen inte får jobba alls. Vaderna var i en kondition som stämmer överens med konditionen på vader som vandrat ett liv i high-heels. Sen hade vi en obalans i höften, kom inte som en direkt överraskning. Eftersom löpskolning kommer stå på schemat de närmaste åtta veckorna behöver inte löpningen kommenteras närmare, det finns lite att önska där. Till helgen kommer mitt första träningsprogram, hopsatt av min PC Magnus, då syftar jag inte på en Mac konkurrent. Jag vill trycka på FF och trycka på PLAY nu. Tyvärr hade jag så bråttom hem så jag hann inte njuta av den lyxiga känslan i omklädningsrummet med fri tillgång till rena handdukar, det ni. Istället fick jag tillbringa en halvtimma i en olyxig simhall, där jag blev tagen på bassängkanten. Min annars så badglada dotter ville inte gå i bassängen. Anledning: Den manliga simläraren såg läskig ut plus att hon var där för att simma, inte hoppa, snurra, springa  och skvätta vatten. Det heter ju faktiskt SIMskola.

Tusingar, prinsessor och lite darkness

Lyckades fixa till mig lite välbehövlig morgon sömn i går, även om den stördes något av att jag tydligen spelade fröken i flickornas lek. Strax efter nio tyckte dock min svåger att det var dax för mig att stiga upp och bege mig till Ålsten för att köra supertusingar med honom. Hanns varken med kaffe eller frukost vilket troligen var orsaken till att jag hann nästan ända fram innan jag insåg att jag hade converse på fötterna! Kände mig inte sugen på barfota löpning så det var bara att ta ett helt varv i rondellen och styra kosan hem igen. Greta beordrade mig att ta en kortare väg till Vidar då hon var trött på att åka bil, yes boss. Vi avsatte 10 minuter till uppvärmning innan vi tryckte igång våra Garmin och det förprogrammerade intervall passet, 5 x 1000 m med tre minuters jogg "vila" mellan. Tja supertusingar, det enda som var super med mina tusingar var jobbigheten. Tur jag befann mig på bana med minimal snubbelrisk eftersom jag var tvungen att blunda för att orka sista 400 på varje intervall. 3.49, 3.57, 4.05, 4.12, 4.17 de två sista fick jag inspiration till av en tant. Det var nog inte intervaller utan något annat hon och hennes rullator ägnade sig åt när de tog sig runt 400 m, så söt tant hon log varje gång vi möttes. Nedvarvningen inkluderad blev det en mil minus några hundra meter och sen plankade vi på Brötvägen.

Jenny, Daniel och Mathias

prinsessande kusiner

Skön start på helgen som sen fortsatte det i samma anda, lördagsgodis både i barn och vuxen variant. Lekkamrater både till vuxna och barn.

Söndagen började med Camp of Darkness, fast för mig var det ju inte träningsläger utan bara ett pass, men inte vilket pass som helst. Trodde först att bassängen skulle vara överfull då det krävdes skohorn för att klämma in bilen på parkeringen. Visade sig dock att de flesta vara traktens män som firade Eid al-Adha. Efter uppvärmningen tog huvudblocket vid. 10 gånger skulle följande serie utföras 200 m 15 sek vila + 200 m 15 sek vila + 25 m max 15 sek vila + 25 m max 15 sek vila. 4500 m, troligen det längsta jag simmat i ett sträck (dock ej på en dag Ö-Ö). Jag var trött i armarna men inte ont, mycket bra. Fick beröm av coachen, skönt att få lite bekräftelse på att det går framåt. Passet avslutades med en 25:a på tid, start från pallen 18.2 sek. Medan jag var på Camp of darkness var Greta på Party of Darkness, dock prinsessklädd.

Torktumlar torsdag

I ett försök att generera lite energi begav jag mig i gott sällskap i Vårby. Kände mig ruggig och det var nästan plågsamt att klä av sig och dyka i, men som vanligt var man igång efter några längder. Micke förklarade troligtvis alla övningar genomgående som han brukar men jag var en gås, inget fastnade.Voltvändningar stod i allafall på programmet. Inledningsvis skulle de användas för att vända helt enkelt. Senare var de huvudnummer på en av stationerna, de övades med hjälp av nudlar och sen utan hjälpmedel. Inledningsvis gick det bra men ju längre vi höll på desto snurrigare blev jag. Det kinestiskasinnet var som bortblåst, visste inte vad som var vare sig upp eller ner. Var nära att både slicka botten och dunka huvet i väggen. Dragkamp var en annan övning vi ägna oss åt roligt och jobbigt, bra övning alltså. Mellan varven blev det dock lite lite rörelse och lila läppar.

Tog cykeln idag och funderade på om folk slängt på dubbdäck redan för luften verkade vara full av något smått grusigt som attackerade mina ögon, trots glasögon. På hemvägen vart det ännu värre då mörkret infunnit sig och glasögon inte var att tänka på. Har aldrig haft någon längtan efter att prova blindcykling.

Dagen bjöd inte på någon mer träning men den bjöd på trainer montering. Åsikterna går isär gällande installationens inrednings värde.

Hellowecka

Mest trick inte mycket treat den senaste veckan. En olycka kommer aldrig ensam. Började med en skotjuv förra torsdagen följt av en fredagsmorgon med fumliga händer. Resultatet blev en iPhone fattigare när skärmen spräcktes mot asfalten. Fredagslunchen vart dock lite plåster på såren, att svettas rejält och pumpa ut mjölksyra i var enda muskel är mumma för psyket. Lördag morgon vakna jag och upptäckte att jag blivit bestulen på merparten av min energi och istället hade någon, troligen tjuven, lämnat ett säck med dåligt humör istället. Gjorde en snabb kalkylering av veckans sömn och insåg att en sovmorgon faktiskt skulle ge mig mer än en tidig morgon i Vårby, simhall skulle dagen bjuda på ändå.

Troligen var det äldsta dottern som stulit min energi för hon kom studsande in i sovrummet och tillkännagav att ”Idag är det den bästa dagen i mitt liv. Vet ni varför? Jag skall börja på simskola och så får jag äta godis” Simskolan blev traumatisk för den medföljande mamman när hon insåg att hon satt dottern i en för svår simgrupp och dottern fick kallsup efter kallsup och läpparnas lila ton blev mer och mer påtaglig för varje misslyckat sjöstjärneförsök. Dottern var dock nöjd. Resten av dagen bjöd på p-böter, champagne, goda vänner och ett uteblivet museibesök.

Helgen bjöd inte på mjölksyra överhuvudtaget däremot kom surdegandet igång. Jag och degen surade ikapp, när de nybakta baguetterna togs ur ugnen steg dock mungiporna några millimeter. Söndagens bästa var troligtvis den extra timman som vi inkasserade, skulle kunna vänja mig vid det på daglig basis.

Måndagen bjöd på cykling och styrketräning i form av IKEA besök. Baxade själv hem en Billy vilket resulterade i att jag blev sittande i soffan med bröstsmärtor resten av kvällen. Tisdagen likt måndagen bjöd på cykling och montering av Billy. Äntligen börjar kassarna med böcker under trappan bli färre.

Tänkte gå förbi hittegods på vägen hem idag och se om någon lämnat in min borttappade energi, I need it!

Alternativmedicin

Måndagen bjöd på skön cykelpendling och en intressant lunch. Grekisk kolgrill var den mindre upphetsande delen av lunchen, den intressanta var att träffa en person som kan komma att hjälpa mig att bli förhoppningsvis snabbare och uthålligare men framförallt som kan motivera mig att köra de där tråkiga lågintensiva passen. De där som jag så ofta tänker att jag skall köra men som slutar med en mil i mitt vanliga tempo. Jag var sugen och taggad efteråt, frågan som återstod var har jag råd? Men det är ju trots allt en investering i min egen hälsa, eller i alla fall en investering i mig själv. Lär ju inte bli nån direkt ekonomisk avkastning men kanske ytterligare några lådmedaljer. Lunchen resulterade i att jag gick hem med nya kunskaper i "självhjälp", om du inte har tillgång till någon annans armbågar som kan ge dina höfter en omgång, lägg dig på en tennisboll och rulla in punkterna. Smärtsamt men funktionellt är min utvärdering av behandlingen hittills. Nästa steg är en bandyboll, det lär dröja.

För att suga det sista ur min homealone tid körde jag ett nytt pass på SATS på tisdagskvällen, "fight circuite". Jag brukar vara ett stort fan av kampsport/army inspirerad träning men det här var lite för mycket till och med för mig. MMA, vi ligger på golvet och boxar på en säck. Tur det var sent på kvällen och tomt på gymet för jag kände mig TÖNTIG med en lila tumme. Tisdagens höjdpunkt var självklart när ordningen var återställd och det låg någon och sov i husets alla sovrum, skönt!

Onsdag, fysisk vilodag mental utmaning. Planeringsdag nr 2 och att möta alla mina nya kollegor i civilakläder och utan namnskyltar ställde höga krav på mitt icke existerande "namnminnesförmåga".

Eftersom regnet öste ner i morses och jag var tvungen att snooza 3 gånger innan jag kom ur sängen fick jag tillbringa galet mycket tid i bilkö. Hann hem och laga middag innan jag drog till Vårby där mr Mike hade planerat ett kul pass. Började med 8x50 snabba och idag gick det snabbt jämfört med i lördags, inte en enda 50:a över 50 sek serien såg ut 43, 44, 45, 46, 48, 49, 49 och 44. HUndradelarna kunde jag inte memorera, tydligen har sifferminnet lite att önska oxå. Sen var det tre stationer med kickar, catch-up och skovel. Lånade fenor under halva "kick-stationen" och vilken fart kände mig som en fuskare. Hittade ny andning under de olika catch-up övningarna och fick ett bättre flyt, kul! Efter nedsimmningen och en varm skön dusch fick jag befara att dagens pass blev ett dyrt pass, mina skor var borta! Mina fina gröna Converse. Mest bekymrad var jag över att köra bil i strumplästen som tur var kom Anna till undsättning. Så jag fick gå i någon annans skor, ganska skönt.

En helt ovanlig söndag

Klockan hann bli åtta innan jag blev väckt av min blåsa i morses. Eftersom det inte var någon som hade önskemål om frukost, krävde att få se på Bolibompa eller ville dra i mitt öra var det bara att somna om. Tre timmar senare intog jag dagens första måltid på ALTANEN i imponerande oktober sol och DN´s alla delar blev luslästa. Eller det var väl inte helt sant, Sporten gick faktiskt oläst förbi. Naturligtvis skulle denna underbara dag innehålla någon form av träning. Att springa i höstsolen, längs Mälaren utan att känna att man förbrukar tid som man kan spendera med familjen är vad jag kallar söndagslyx. Jag har därmed tagit min äldsta dotter på orden "Mamma nu när vi är borta kan du ta och lyxa till det lite. Kanske äta något sött på lördagen tex". Garmin kände inte för att spela i samma lag som mig idag, gav mig tid och puls men ingen distans. Då jag i stort sett har en inbyggd GPS uppskattar jag distansen kring 10 km. Löpningen följdes av 25 minuter styrka och stretch. Jag satte punkt för träningspasset med ett glas färskcentrifugerad rödbetsjuice. Kunde konstatera att den blir godare om rödbetorna fått koka en stund, men på bekostnad av kvantitet. När jag under löpturen kände lite smärta i höften tänkte jag på texten på tröjan jag fick av Ida igår. Som avrundning på denna annorlunda söndag skall jag lägga mig i badkaret utan att trängas med två delfiner.

Simma lugnt, simma tungt.

Det regnet ner på torsdags eftermiddag var jag nöjd över att cykeln fått stå och puls skulle det visa sig att dagen skulle bjuda på ändå. Det var en kväll i Vårby som återstod. Mirakulöst nog kunde man inte mer än ana urinlukten i omklädningsrummet och bortre ändan av bassängen, där av var normal andning möjlig idag. Uppvärmningen bestod i att beskåda några kompisar som tog crawlkurs i lilla bassängen. Den riktiga uppvärmningen var 10 minuter lugnt, sen var det ett block av teknik övningar. Huvudnumret var fyra stycken hundringer dessa skulle inledas med en femtia i olika tempo men som skulle öka för varje gång och följas av en femtia med max fart. Jag lyckades öka för varje gång och bästa första femtian blev på 43,3 och bästa hundringstiden var 1,37,1. Mellan dessa var det olika övningar, innan den sista hundringen körde vi fjärilsim. Fjärilsim, eller försök till fjärilsim brukar alltid betyda en och samma sak för mig. Jag var taggad stod beredd för att försöka att klämma ur mig en sista ännu snabbare femtia. Sköt ifrån simkanten och snurp, där drog höger vaden ihop sig i en liten kramp. Jag simmade ändå och resultatet blev en värsting kramp och uppenbarligen ingen ny bästa tid. Analysen av coachen lyder:

Jenny W 51,6/1:41,7 – 48,1/1:37,1 – 43,4/1:37,6 – 43,4/Urk
En bra utvecklingstrappa sedan sommaren. Bra också att du spände bågen rejält under serien

På grund av logistiska orsaker fick cykeln stå även igår fredag. Kompenserade med att promenera en fem-sex kilometer mellan olika möten på förmiddagen och sedan luncha på numera sedvanligt fredagsvis. Crosstraining på SATS Fridhemsplan, mycket bra pass. Bra betyder mjölksyra och puls i min värld. eftermiddagen försvann i ett nafs och sen var det dags för stora pusskalset, den enda som verkade vara påverkad åt det negativa hållet var jag. Resten av familjen var mycket nöjda över att ta en liten flygtur söder över. Dock hade familjen inte mycket mer än lämnat garageuppfaten förrän huset fylldes av trevliga vänner.

Baksidan av trevliga vänner är att man inte vill bli av med dem och därmed fanns det inte tid att skrapa ihop så många timmars sömn innan det var dax för Vårby igen. Två glas Rosé må ha en positiv effekt på BP på löpmilen med tre fyra glas vitt har inte samma effekt på simformen. Den var trögflytande idag. Gårdagens mjölksyra gjorde sitt till.

Micke Rosén, går igenom dagens pass

H A´s egen Irom Man/Woman Helena 

För att påminna mig om vad dagens pass verkligen innehöll

Var inte under 50 sekunder på en enda femtia idag, botten! Toppen var dock den efterföljande frukosten på IKEA. Human Ambition består av ett gäng sköna människor och frukosten förgylldes av Helenas bildvisning och berättelser från Iron Man Hawaii. Sen var det dax att ta sig ur dimman i många bemärkelser, det enklaste och mest efterlängtade var att hämta ut de nya brillorna.

Det regnet ner på torsdags eftermiddag var jag nöjd över att cykeln fått stå och puls skulle det visa sig att dagen skulle bjuda på ändå. Det var en kväll i Vårby som återstod. Mirakulöst nog kunde man inte mer än ana urinlukten i omklädningsrummet och bortre ändan av bassängen, där av var normal andning möjlig idag. Uppvärmningen bestod i att beskåda några kompisar som tog crawlkurs i lilla bassängen. Den riktiga uppvärmningen var 10 minuter lugnt, sen var det ett block av teknik övningar. Huvudnumret var fyra stycken hundringer dessa skulle inledas med en femtia i olika tempo men som skulle öka för varje gång och följas av en femtia med max fart. Jag lyckades öka för varje gång och bästa första femtian blev på 43,3 och bästa hundringstiden var 1,37,1. Mellan dessa var det olika övningar, innan den sista hundringen körde vi fjärilsim. Fjärilsim, eller försök till fjärilsim brukar alltid betyda en och samma sak för mig. Jag var taggad stod beredd för att försöka att klämma ur mig en sista ännu snabbare femtia. Sköt ifrån simkanten och snurp, där drog höger vaden ihop sig i en liten kramp. Jag simmade ändå och resultatet blev en värsting kramp och uppenbarligen ingen ny bästa tid. Analysen av coachen lyder:

Jenny W 51,6/1:41,7 – 48,1/1:37,1 – 43,4/1:37,6 – 43,4/Urk
En bra utvecklingstrappa sedan sommaren. Bra också att du spände bågen rejält under serien

 Jag simmade ändå och resultatet blev en värsting kramp och uppenbarligen ingen ny bästa tid. Analysen av coachen l

Just another magic monday

Jag är fortfarande lite rusig efter gårdagen, sån lättnad att kunna springa igen. Samtidigt har jag konstaterat att det inte går framåt med några stormsteg, PB i all ära men det är med en halv ynka minut jag förbättrat mig sen jag sprang Hässelbyloppet för första gången för två år sedan. Något måste hända. Skall jag falla till föga och skaffa mig en tränare, coach, pt eller självhjälpsbok? Måste kanske ge mig in i tränar djungeln och sondera terrängen, pust. Tur jag skaffat mig lite nya polare som har koll på läget vilket gör att det kanske bara blir en liten skogsdunge att söka igenom. Har några namn att kolla upp.

Ibland är det riktigt förmånligt att jobba inom vården, på lunchen idag fick höften sig en rejäl omgång av en kollega. Nej nej inte inom samma profession, utan en sjukgymnast, det är inte psykosomatiskt! Vi kunde båda konstatera att det var muskulärt, skönt! Var lite orolig för att det var bäcken eller höftled som spöka. Hitta några riktigt ömma punkter, men det släppte lite grann. Tjo ho. Cyklingen hem, på tungcykeln och dåligt pumpade däck vart ingen dans direkt och Hoppa hoppa och Honkey Tonk var inte heller speciellt välgörande, det var däremot alla glada gympabarn.

Ett lyckat recept

Nu har jag svaret, eller svaren kanske. 65 minuter före start bestämd jag mig för att fylla 2011 årstävlingskalender med ett lopp till. Misstänkte att det kunde bli en repris av Lidingöloppet men nu visste jag ju att jag kan bryta ett lopp även om det kostar några tårar.  Lördagskvällen innehöll inte en droppe Vitargo men däremot ett par glas rosé och andra snabba kolhydrater. Helt oladdad, eller ovanligt laddad kanske är en bättre beskrivning jag vi oss iväg mot start. Vi var supersnabbasvågern Mathias och Anna Ryott. Min supporterklubb fick ledigt idag, tycker de har gjort sitt för säsongen. Jag hyrde dock in en annan.

Jag, Anna Ryott och Mathias Fröstad

Insåg redan på väg mot starten att jag var överklädd, att svettas innan man ens börjat värma är väl sådär. Kände inte av höften alls under uppvärmningen, solen sken och Hässelby svämmade över av glada människor med och utan löparskor. När starten gick tryckte jag igång Garmin men bestämde mig i samma stund för att inte kolla på tid, tempo, hastighet och allt det där. Kastade ett öga på pulsen då och då men annars lät jag kroppen styra helt. Vilket innebar spring så fort det går men sluta direkt om höften gör ont. Det var så härligt, kände inte av höften och kollade inte på klockan. Vid fem km fanns en stor klocka som inte gick att ignorera, hade då sprungit i 21.45. Hm det såg ju bra ut och höften mm även den kändes helt ok. Hade ork kvar och ökade sista kilometern. När jag närmade mig IP så jag klockan 12.42.50. Var det verkligen sant? Hade jag just blivit erbjuden en möjlighet att persa? Jag ökade lite till. När jag kom på upploppet såg jag mina stand-in supportrar och i högtalaren sa de "Här kommer Jenny Vidarsson, hemma hörande i Hässelby". Med ca 100 m kvar var det bara, men kanske inte ens det, en stukad fot som skulle kunna hindra mig från nytt PB. 43.56! 22 sekunder bättre än i fjol.

stans-in supporter nr 1, Vidar gudson Fröstad

nr 2 Signe sötis Fröstad

nr 3 Liselott systeryster Fröstad

Den stora segern var dock att jag nästan inte alls hade ont i höften, kanske hade ett litet Voltarenpiller ett finger med i spelet men ändå? Så ett par streptokockinfektioner med tillhörande piller, skador och ett par glas rosé och hårda träningspass dagarna innan verkar vara ett framgångsrikt koncept. Just det höll på att glömma glaset med färskcentrifugerad rödbetsjuice som jag tankade med innan start, kan ha varit den avgörande faktorn.

Idag fick jag även förklaringen till varför man väljer att marknadsföra Hässelby genom att lägga banan i de minst charmiga områden. En snabb bana! Det är genom att ha en snabb bana man kan locka folk. En möjlighet att göra justa tider, cyniskt? Lite. Men när loppet nu hamnat på tävlingskartan kanske man kan tänka om och dra nu bana.

Slutet gott allting gott, nu kommer dte bli en intervall fylld vinter och ytterligare några sekunder snabbare om ett år!

torrsim

Helgen började med fredagsmys kl 11.30 på SATS Fridhemsplan, på menyn stod svett, puls och en skvätt mjölksyra. Kan även sammanfattas 45 minuter Crosstraining. Lite endorfin stinn avverkade jag några timmars arbete till innan myset fortsatte. Jag råkade snubbla över en outlet och där fanns de där byxorna jag letade efter dagen innan. Bäst av allt de kosta inte mer än en lunch på stan. Ibland är det bra att ha lite udda mått och proportioner. Det mysigaste av mys ägde rum hemma i soffan med en skrutt sovandes på varje arm. När jag själv gick för att förena mig med John Blund hade jag fortfarande inte bestämt mig om Lördagen skulle inledas som fredagen avslutades, med mys, eller med klor och puls.

Eftersom jag blev väckt vid strax efter fem och inte somnade om direkt bestämde jag mig för att morgonstund har Vårby i mun. Hann både med frukost och kaffe innan jag skrapade rutorna och begav mig till Ålsten där jag mötte upp med Erika och hennes kidz 06.40. När vi anländer till Vårby en stund senare står ett ansenligt antal Human ambitionare utanför porten och gör vad? Jo väntar på ett MIRAKEL, Micke är i Spanien så vi har en vikarierande tränare. En vikarierande tränare utan nycklar. Vilket antiklimax! Vi fick ju se en vacker soluppgång och konstatera att ingen simhall i hela Stockholm öppnar före nio. Klockan åtta satt jag hemma vid frukostbordet igen och  svor lite över att jag inte ägnat morgonen till familjemys och lite sömn istället. Men vad tjänar det till? Bokade istället in ett Crosstraining pass på eftermiddagen. Det visade sig vara ett bra pass men inte att rekommendera CT två dagar i rad. Mjölksyran kom lite väl snabbt. Dock fick passet lite av personligtränar pass över sig då vi bara var fem utövare på plats.

Nu är det söndag morgon och om 1 timma och 51 minuter går startskottet i årets upplaga av Hässelbyloppet. Nummerlappen ligger på bänken, benen är, utifallatt, insmorda med linement. Men frågan är "Kommer nr 1252 dricka en Powerade på Hässelby IP runt 12.50?" Nu har jag 1 timma och 48 minuter på mig att fatta beslutet.

Tvagad, försvagad och agad

Inre ro, ja den har nog ökat senaste dygnet men tror inte det hade så mycket med tvagning och tibetanska klangtoner att göra utan åtta timmar sammanhängande sömn var den effektiva ingrediensen. En strålande sol, hotellfrukost, sista dagen på Kåvepeninkuren och löpmöjligheter utanför dörren. Perfekt för en provtur. Det blev Vibram i terräng, först lite kallt om fossingarna men efter några hundra meter av akupressur var cirkulationen igång. Så efterlängtad löptur, men sig den lycka som varar, efter fyra km small det till i höften. Tur jag var ensam i skogen för det var inga fina ord som kom över mina läppar. Halvsprang tillbaka och tröstade mig med ett varmt bad i höstsolen och några längder frisim i poolen med rundade hörn. Tårna klarade löpturen bra men hade mer problem med trofflorna jag floppat runt i, blåtån fick sig en rejäl smäll.

Ett säkert kort för att förstöra en härlig dag är att gå på byxjakt. Mission infuckingpossible. 95 % av alla byxor är gjorda för små söta rumpor och lår, de återstående 5 % är fula. Sluta med en ny top som jag kan ha till mina icke-existerande byxor. Skall man behöva göra en Lena Ph och sy sina egna kläder?

Medan jag packade upp resväskan och packade simväskan passade the two little ones på att testa lite utrustning med kommentaren "Mamma den här mössan är väldigt trång."

  

 90 minuter simning med Human Ambition, men utan coach Micke, i Vårby. Var lite svalt i vattnet efter ett dygn på yasuragi. Efter 10 minuters insim var det 10 minuter benspark, jag hade mjölksyra efter 50 meter! När jag hittade en bättre teknik sjönk mjölksyre nivån. Nästa punkt på programmet var ett rullande schema under 30 minuter: 3 x 50 brasilian (en platta mellan benen som en fena som man skall slå på innan varje nytt armtag), 3 x 50 vanligt, 3 x 25 brasilian och sen 25 vanligt. Detta följdes av 400 m   intervaller 25 halva snabbt halva lugnt och 25 snabbt x 8. Lugnt 100 m och finalen bestod av Simgolf! 50 meter så snabbt som möjligt men med så få armtag som möjligt tid + antal armtag, 44 sek och 38 armtag gav mig en 5:e plats. säger inte så mycket men mitt rekord tidigare är 21 armtag på en 25:a. Dusch och omklädning efteråt gick rekord snabbt då omklädningsrummet stank värre av urin än blöjbytarrummen på dagis, förlåt förskolan. Tur att jag redan tvagat mig ordentligt senaste dygnet, nästan så att det gnisslar i huden.