Jag är fortfarande lite rusig efter gårdagen, sån lättnad att kunna springa igen. Samtidigt har jag konstaterat att det inte går framåt med några stormsteg, PB i all ära men det är med en halv ynka minut jag förbättrat mig sen jag sprang Hässelbyloppet för första gången för två år sedan. Något måste hända. Skall jag falla till föga och skaffa mig en tränare, coach, pt eller självhjälpsbok? Måste kanske ge mig in i tränar djungeln och sondera terrängen, pust. Tur jag skaffat mig lite nya polare som har koll på läget vilket gör att det kanske bara blir en liten skogsdunge att söka igenom. Har några namn att kolla upp.
Ibland är det riktigt förmånligt att jobba inom vården, på lunchen idag fick höften sig en rejäl omgång av en kollega. Nej nej inte inom samma profession, utan en sjukgymnast, det är inte psykosomatiskt! Vi kunde båda konstatera att det var muskulärt, skönt! Var lite orolig för att det var bäcken eller höftled som spöka. Hitta några riktigt ömma punkter, men det släppte lite grann. Tjo ho. Cyklingen hem, på tungcykeln och dåligt pumpade däck vart ingen dans direkt och Hoppa hoppa och Honkey Tonk var inte heller speciellt välgörande, det var däremot alla glada gympabarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar