Lite av varje

Hade liksom glömt bort att Ö till Ö inte är nästa tävling, på väg dit har vi Stockholm Triathlon, vilket jag blev påmind om när jag igår fick lillbrosan på tråden. Han berätta att nu har han kommit igång med träningen och skall utmana mig den 21 augusti. Ärendet han hade var dock att låna en vätdräkt. Han kom hit prova den och bjöd oss på ett gott skratt, en sparris i neopren. Skönt att se att dräkten inte gled på honom i ett svep. Han fick kämpa cm för cm. Alla undrade hur jag kunde ha den dräkten när Marcus knappt fick på den. Jag påminner då om att Marcus är ett huvudlängre, så det han tjänar in på sina sparris ben får han betala igen på höjden. 

När alla gäster åkt hem och värmen avtagit något var det dax för löpning. Jag sa lite kaxigt innan jag stack att "Jag blir nog borta en stund". Började springa och det var inte med lätta ben, klarade dock första milen på under 5 min tempo, det var en blandad kompott av väg, motionsspår och obanat. Ganska kuperat Km 11 och 12 var oxå ok men sen blev det tungt tungt tungt de sista tre. 15 km 1 h 16 minuter. Hemma på gräsmattan blev det en kvart core och så drog jag ut musklerna en stund. Var förvånansvärt mjuk i kroppen.

Några timmar senare braka det löst. Senaste veckans intensiva knaprande av antiinflamatoriska piller har satt sina spår. Lördagskvällen gick i turistmagens tecken, trots att jag befann mig på hemma plan. Därför var det kanske inte så konstigt att jag kände mig lite urlakad idag när klockan ringde 7.45. Tidigaste jag klivit upp sen semestern börja, vi har ju annars lagt oss till med tonårstider. Åt lite frukost och sen var det dax att med fullpackad rygga sätta sig på cykeln för första gången på fyra veckor. Å vad jag älskar min cykel. Var dock inte lika förtjust i min muskelstyrka idag. Gick inte tillräckligt fort. Att cykla genom stan tidigt en söndagsmorgon på semestern är ganska behagligt med andra ord ganska bara jag på vägarna.

Hade gott om tid att ta på dräkten men lyckades ändå förse den med några nya hål . När jag kom i vattnet kände jag att armarna vägde bly, jag var ohjälpligt sist hela passet igenom. Att jag hade igenimmade glasögon som gjorde att jag felnavigerade hela tiden underlättade ju inte direkt. Erika var långt före mig, så det var tur det inte var idag det gällde:-). Efter en timma drog jag mig upp på bryggan för att se hur snabbt jag kunde få av mig dräkten på torra land. Acceptabelt snabbt. Bra att veta inför triatlhon. Något trumpen trampa jag hem, klara mig från broöppning på väg tillbaka. Motvinden och en rygga som vägde blöt, istället för torr våtdräkt bidrog till att jag inte satte några hastighetsrekord. Att stadens gator fyllts med människor som inte kunde skilja på gångväg och cykelväg eller höger trafik och vänstertrafik gjorde att jag fick ut lite av simningens frustration genom att väsa okvädesord genom tänderna. Väl hemma, tre och en halv timma och fem mil efter avgång, var jag mycket nöjd och njöt av en skål Lemon Curd glass efter lunch medan resten av familjen var på cykel tur.

Sorry F men det blev ett långt fotolöst inlägg igen, du har dock min fulla förståelse om du inte läser;-)

återkomsten

Mätaren slog i botten för flera dagar sedan, den röda lampan har blinkat och mamman har morrat av frustration och träningsabstinens. igår var jag och tog ett hals prov, inga streptokocker utan en inflamation i halsen. "Då är det inga problem att träna alltså", frågade jag farbror doktorn, som nog hellre hade velat bli kallad hunk dr. Han var nämligen barbröstad och hade den vita rocken uppknäppt både en och två knappar för långt ner. När han svarade nej på min fråga brände tårarna bakom ögonlocken. "Vila och ta tre ipren om dagen, sen kan du gurgla" På frågan vad jag skulle gurgla med svara han SB12!? Lät som en dr man inte kunde lyssna på så jag vilade igår, tog lite starkare antiinflammatoriska och så idag var dte äntligen dax. Träna träna träna mmm smakar mumma. De senaste dagarna har jag börjat känna mig tveksam till om det där med Ö till Ö verkligen kommer gå att genomföra men idag känns det bättre.

Jag plocka upp Erika på väg till Hellas, vi fick gott om tid att snacka då det var köer köer och åter köer över den ofrånkomliga Tranebergsbron. Något försenade kördevi ett Ö till Ö varv i Kärrtorpssjön sen blev det lite teknik träning. Tyvär spenderade vi mer tid i bilen än i vattnet/skogen men det var kanske bra med en mjukstart. Dagen avrundades med middags/övernattningsgäster så den rödan lampan har slocknat, mammans tonläge mildare och sömnen inte långt borta.

Föräldrar på vift

Kanske det bästa med vuxensemester är att man hinner så mycket på så kort tid. Redan klockan nio på morgonen hade jag sprungit 15 km längst Franska rivieran, ätit frukost och var redo för stranden. Filippo hade under tiden klarat av 100 push-ups och ett antal kaffe. I drygt en halvtimma ägnade vi oss åt strandtennis, helt ostörda! Bortsett från en tant på en bänk på trottoaren som, tyckte att vi skulle flytta på oss så att inte hennes glasögon gick sönder. Oj vad jag önskade att jag hade lite bättre bollsinne så jag kunde satt den illrosa bollen mitt mellan ögonen på henne.

Efter lunch ville jag ha lite uppmärksamhet av alla solbadare. Tog på mig mina nyinköpta “Five fingers” (Ja så är det, även jag har fallit dit ! För en svensk tös som älskar att gå barfota är dessa skodon en mycket bra kompromiss.) och mina nya simglasisar, dessa liknar lite mer cyklop än simglasögon. Under 30 minuter simmade jag fram och tillbaka längs stranden, gjorde ett litet avbrott i mitten för att ta en springtur och dra uppmärksamheten till mig själv ännu lite mer. Bra simträning då det gick hyfsade vågor och jag fick smaka saltvatten. Jag avstod neoprenet finns ju gränser för hur mycket man vill utmärka sig. Tänkte att kanske kompenseras dräktens flytkraft av saltet i vattnet, men riktigt sån tur hadejag inte.

På kvällen froterade vi oss med rikemansfolket I Cannes, Champange, hummer o ett drama bjöd kvällen på. Dramat var en fin dam som solat för mycket, vätske ersatt för lite och toppat med att röka vattenpipa. Hon kolapsade i restaurangentrén och snacka om att få uppmärksamhet, hon blev t o m filmade av två sympatiska pojkspolingar.

Morgon nummer två blev det en snabb femkilometare, gårdagen till trots gick det 10 sekunder snabbare än sist, måste vara kompressionstightsen. På eftermiddagen var vi i Antibes och jag bestämde mig för att underhålla även dessa strandgäster. Skippade skorna men körde blå badmössa istället sen simma jag en halvtimma och det var lika lätt att följa mig som hade jag haft en GPS kopplad till varenda badgäst. Bäst av allt är nog ändå baddräktsbrännan på ryggen som simningen förorsakade!

Tredje morgonen var det tre timmars städning innan avfärd. Att ha egen lägenhet har ju sina för och nackdelar, städningen faller inom kategorin "nackdelar" även om Filippo ägnade sig mer än lovligt mycket åt denna aktivitet under vår semester. Pusskalaset som ägt rum i kväll visste inga gränser!

efter sol...

ett mycket tillfälligt uppehåll i regnet igår, tur att jag sprang den där milen ändå. Det är nämligen inte tänkbart att ge sig på löpning i Borgosesia regn, inget vanligt sommar regn utan gudarna står med hinkar och öser ner, 30 sek och du är genomblöt! Därför fick det bli ett besök till simhallen idag, ganska intressant.

När jag betalar entre frågar de mig om jag har cuffia e ciabatte (badmössa och tofflor). Självklart hade jag badmössa, dock inte av den anledning man har badmössa i Italienska bassänger, för mig handlar det om fart och komfort för dem hygien. Så kom jag in i omklädningsrummet och möttes av dessa små söta hytter, för vem vill visa sig naken inför andra damer?

För att sedan komma från omklädningsrum till simbassäng måste man igenom karatänen och mössan skall vara på.

Simbassängen var dock som simbassänger är mest, fast det var mosaik i botten, det var trevligt att titta på. Kändes konstigt att simma utan neopren, flöt inte riktigt lika bra. Insim på 400 m sen var det ungefär 250 m av varje "teknikövning". Tränade mycket på att glida så länge som möjligt på varje armtag, det är svårt speciellt när man glömmer sparka med benen! Coachen hade sagt att jag skulle träna på att ta så få armtag som möjligt per bassänglängd, började med 27 och klarade som bäst 20, långt ifrån de 15 Micke snacka om. Är det ens möjligt? Sammanlagt blev det 3500 m frisim på 80 minuter och sen lite avslappningssimning bröst och rygg. Kändes dock som jag kunnat simma många längder till, bra känsla. Undra om jag simmat så här långt förut. Kommer med största sannolikhet simma några tusen mer än så.

Efteråt var det ännu en överraskning i omklädningsrummet, man duschar med badkläder på. För säkerhetsskull, tänk om någon ser min mus!

efter regn...

tack till någon högre makt för att solen kom till oss idag, synd bara att den kom redan 05.20 och störde min sömn. Jag försökte somna om men utan framgång främst på grund av hunger. Tillslut gick jag ut i vårt kök där jag sett små "Activia" yoghurt, jag rådgjorde med min knackiga italienska om "17 Giu" betydde att yoghurten var en dag eller en månad gammal. Hugern fick bestämma och jag slöt mig till att det var en dag. Många timmar senare och utan matförgiftning konsulterade jag en almanacka och jag hade ätit en yoghurt som borde varit fermenterad! Lite stolt över mig själv på ngt sjuktsätt.

Låren har varit precis lika stela idag, tyder väl på att jag borde köra mer backträning. När jag stapplat mig ner för trapporna (går bättre om man går baklänges) för att inta frukosten var det beslutat att dagen skulle tillbringas på zoo och/eller Safariepark. Där såg jag dagens träning försvinna iväg. Kanske skulle jag hinna när vi kom hem. Nästa tanke var att det är ju trots allt semester och familjen måste få komma i första rummet. Dagen blev lyckad, åskan hotade att förstöra den men höll sig på behörigt avstånd. Väl hemma var klockan 20.15 och dagen hade varit perfekt så när som på en detalj! Då sa nonna åt mig att sticka ut och springa, jag hade ungefär en timma på mig innan mörkret och innan regnet visade det sig. Och jag var inte svår att övertala.

Första kilometrarna var smärtsamma men sen mjuknade låren och var på min sida. Det blev en mil och som alltid i Borgosesia avslutades löpturen med 1,5 km uppför. 15 minuter core och ordentligt med stretch och så vart det en perfekt dag!

Första semesterveckan blev semester även från träningen, eller nästan i alla fall. Det var inte min plan!  Onsdagen blev helt träningslös då huset var välfyllt av familj och släkt, mysigt men inte speciellt adrenalin fyllt. Inga stora familjebråk eller tuffa träningspass. Fick dock en sjukgymnastkonsultation av bästa moster och domen löd; vänster ben 1 cm kortare. Skall fylla ut skon på höjden, problemet är bara att det är vänster foten som redan lever trångt i sin sko.

Torsdagen bjöd dock på ett löppass efter några huttriga timmar vid stranden. Äntligen fick jag provspringa de nya kompressionstightsen, grymt sköna tveksamt om de hade någon effekt på hastigheten. Kändes tugnt, kan vara kopplat till de senaste dagarnas leverne, men ändå skönt. Merparten av de 13 kilometrarna sprangs "ospårat" i Grimsta, bästa löpningen. Terränglöpning ställer krav även på metal skärpa för bakom varje tallrot lurar en stukad fot. Kände av tisdagens "snedsteg". Efteråt plågade jag familj och gäster med att gå runt i mina svettiga tights, för bästa effekt skall de behållas på ett tag.

Fredagen ägnades åt våtdräktskirrurgi, packning och att vinka farväl till bästa storebrosan med familj och sen pussa hej till nästa gäng familjemedlemar.

Nonni vistelsen invigdes med ett backträningspass, några minutersuppvärmning sen 30 minuter opreparerad backe, upp och ner, upp och ner gånger flera, mycket sten att parera. Sprang några km på flacken innan jag gav mig på backen en sista gång och sen hem och stretcha. (har blivit uppmanad från flera oberoende håll att inte slarva med stretchen) Blev 80 minuter och sen kunde jag njuta i fulla drag av årets första GELATO!

Trappträning erbjuds hela dagarna här hos nonni och i morses när jag skulle ner till kaffet märkte jag av gårdagens backträning kompressionstightsen till trots! Denna dag har hittills endast erbjudit spöregn och en enorm kvalmighet!

skam den som ger sig

Måndag förmiddag hade jag sugit på Klassikerkaramellen en stund och den var söt och god. Men så plötsligt skapade ett telkefonsamtal en bitter smak i munnen. Samtalet kom från "Sigge Cykel" och diagnosen löd: Scott står för en ny fälg men inte växel. Shimano står inte heller för någon växel. "Men vi bjuder på arbetet så det du behöver betala är bara växeln som kostar 1100 kr" Bara? Jag har ju ganska nyligen betalat många tusenlappar för cykeln! Frågan var sedan när jag ville ha cykeln, så snart som möjligt så klart. Då kunde den vara klar om en timma. Karamellen smakade som sagt bittert och jag sög på den hela dagen. Min omgivning sa åt mig att spotta ut den direkt och inte acceptera att betala en spänn. Varpå jag lät dagen gå utan att hämta ut cykeln. Istället åkte jag till Hellas på simträning. Det var kul träning med uthållighet och jag kände mycket lite av gårdagens simning. När v i simmat klart  fråga Micke om jag simmat Vansbro på 53 minuter, tyvärr var ju svaret nej det tog 57 minuter. Varpå Micke kontrar med "Idag har du simmat lika fort som de som simmade på 53". Ja visst var det så jag hade känt det under hela passet att jag faktiskt simmat fortare under träningspasset än under loppet dagen innan. Lite irriterande! Betyder ju bara att jag måste simma Vansbro en gång till! Eller hur honey?

Tisdag morgonen började med ett "Ö till Ö" pass i Grimsta med Erika. Det kändes bra att utforska lite ny terräng och även träna på att simma i lite mer vågor. Jag fick en och annan blick när vi smög oss upp ur vattnet och satte fart, iklädda våtdräkt, in i skogen. Det blev tre löpsträckor och fyra simsträckor under det 80 minuter korta passet. Snart dax att öka ut den där tiden!

Sen var det dax att ta itu med cykelhandlarn. Jag var där och hade barnen med mig. Jag la fram mina argument: "Om Scott går med på att reklamera fälgen måste ju betyda att de erkänt att något var fel. Det var fälgen med trasiga ekrar som orsakade att växelörat gick av. Är det då inte rimligt att de står för växeln? osv" Jo det kunde de nog hålla med om men Johannes som chefar i verkstan var på lunch så om jag kunde komma tillbaka om en timma. Jag var tillbaka en timma senare, Johannes lyssnade försökte argumentera emot men sa sedan att han skulle ringa till Scott igen.  Jag gick ett ärende och när jag kom tillbaka möttes jag att "Skam den som ger sig". Mums filibabba nu var karamellen socker söt igen och familjen återförendad utan att det kosta annat än några tårar.

Jag, Louise, Fabian och en ängel

Äntligen var det dax att få det hela överstökat. Faktiskt var det så det kändes med Vansbrosimningen, jag räknade med max 90 minuter i vattnet. Inför 90 minuter behöver man inte kolhydratsladda eller oroa sig för sömnen eller att man inte skall orka. Något övermodigt kanske men känslan var att risken för att inte fixa det var ganska liten, ingen vallning att tänka på, ingen cykel som kunde få punka, inga fötter som kunde stukas. Höll dock på att inte bli någon simning, klassiker eller dagen efter idag.

Mitt sällskap kom och hämtade upp mig, efter en frukost i solen, klockan åtta. Fabian satt bakom ratten och det gick att bränna på rätt bra på det tomma vägarna. Plötsligt ser vi hur bilen med husvagn framför oss börjar svänga vänster från högerfilen. Bil plus husvagn täckte båda körbanorna. Jag var övertygad om att han väjde för en olycka och undrade vad som fanns på andra sidan ekipaget men insåg att vi nog inte skulle få veta det utan sluta vår klassiker med fronten i en husvagn. Vi hade dock en mycket duktig och alert chaufför som lyckades ta sig förbi mellan husvagnen och vägrensstaketet. På andra sidan var det två tomma körbanor! Men vad hade husvagnen sysslat med? Jo han hade bestämt sig att han körde åt fel håll på motorvägen och upptäckt en räddningsfordornsöppning mellan filerna och utnyttja den. Så vi har mött både jävulen och hans motkraft idag.

Vid tolv var vi fortfarande i livet och på plats i Vansbro. Efter att ha hämtat ut nummerlappar, ätit en pasta Bolognese som bjöd på bamba känningar och fikat var det dax att ikläda oss rustningen. Mindre och mindre mödosamt för varje gång.

Uppvärmning var helt överflödigt efter att ha promenerat nån kilometer i våtdräkt och sen väntat ytterligare 10 minuter väl täckt från topp till ankel. 15.15 lyftes repet och nåt hundratal röda badmössor flöt iväg. Det kändes bra och det kändes ännu bättre när jag började sikta och passera gröna badmössor som startat 15 minuter innan oss. Försökte fokusera på tekniken, se det som ett träningspass och mediter allt för att få tiden att gå. Hade ingen aning om tid eller avstånd förrän jag kom till "svängen" då jag visste att det återstod 1000m, här började det bli trängsel och det gröna mössorna blev fler och fler men det dök även upp vita mössor! Fick en fot i stl 43+ rätt i låret, svor till och var rädd att förlora kraft men svordomen var i onödan. Så var det slut. Jag var i mål. Klockan visade 16.12 och jag hade nått mitt inofficiella mål. Tjoho! Men jag var inte trött, vilket betyder att jag kunde ha gjort det snabbare ändå, eller? Ja det finns ju Vansbrosomningen även nästa år. Solen sken och jag ikapp med den när jag vandrade ut ur målområdet med ytterligare en leksak till tjejerna hängande runt halsen.

Medan jag väntade på mina partners in crime gick jag på en shoppingtur, firade min klassiker med ett par kompressionstights. Änvändes inte dom med fördel för löpning? Jo så är det nog. Därför var det bäst att anmäla sig till Lidingöloppet så snabbt som möjligt!

Triss i 

Terror i Tanto

Idag har jag tränat käkarna, gäspat gäspat och gäspat. Igår bjöds det på sommar igen. Cykeln till jobbet. Det var en stor besvikelse när jag insåg att sommarschemat på SATS inte innehöll mitt älskade onsdagspass. Min sista vecka på söder utan träningspass och möjligheten att säga farväl till min lilla extra familj. För att lindra smärtan körde jag ett eget svettigt pass i Tanto med omnejd. Det var trappor, backintervaller och tabata. Övningarna jag körde burpees, dips, armhävningar, utfall, sidoplanka, vanlig planka och rygglyft. Med en iPhone kan man ladda ner Tabata app och sen är det bara att köra, kul, effektivt och lätt att anpassa efter den egna förmågan.

När arbetsdagen var till ända var det middagsdate på Kungsholmen som stod på agendan. Gott men framförallt avkopplande och trevligt. Så trevligt att vi var tvugna att fortsätta till Mälarpaviljongen några timmar. Bra uppladdning inför söndagen? Tveksamt.

trevliga tisdag

Cyklade t/r till jobbet idag med hjälp av Scott den äldre, inte lika roligt men det blir mer träning och snabbare än det motordrivna fordonet. Försöker se saker från den positiva sidan. Var dock svårt på eftermiddagen. Antagligen var det för att lördagen från helvetet uteblev som jag idag fick en tisdagseftermiddag därifrån istället. Slutade jobbet tidigt för att hämta mina tjejer och hinna med några timmar kvalitets tid innan dagens simträning skulle ta vid. Den stora damen ville leka med en kompis problemet var bara att båda två ville gå hem till den andre. Vi började med förhandlingar men utan framgång, sen blev det skarpa tillsägelser lika ofruktsamt. Sen ryckte lilla damen in för att försöka påverka genom tårar och vädjan till stora syster att följa med. Utan framgång. Det var många turer innan vi efter en timma gjort oss hemmastadda på cykel ekipaget. Tre gråtande tjejer (mamma inkluderat) och ingen lekdate. Efter det mentala styrkepasset var jag ganska matt och tyckte att det kändes skönt att ge sig iväg på simträning.

Frustrationen var dock inte över. Jag gav mig av hemifrån klockan 17 och det rulla på bra, var i Alvik 17.15 och jag kände att jag skulle hinna och även ha god tid på mig att få på våtdräkten innan passet börja klockan 18. Klockan 18 hade jag precis kommit av Alviksbron! Pannan hade jag vid det laget dunkat blå i ratten och återigen brände tårarna, denna gång tårar av ilska, bakom ögonlocken. Jag upptäckte att jag hade en napp i fickan och gud vad jag önskade att jag var två år och att nappen kunde trösta mig i min bedrövelse. Glömde helt bort att jag tidigare på dagen fått vuxen nappar installerade bakom öronen i form av senapsfrö.

18.25 stoppa jag mynten i P-automaten vid Hellas gården. Det var träningstävling som stod på schemat idag och starten gick inte förrän 18.30, en liten ljusglimt på eftermiddagens mörkgrå himmel, kanske prövningarna för dagen var över. Bortsett från att jag endast hade fyra minuter på mig att komma i våtdräkten, kändes inte troligt. Men någonstans kom det superkrafter jag slog mitt första pb för dagen och låg där i plurret, och guppade bland ett trettital badmössor, en minut innan start!

Nu var det dags för min urladdning, fast jag har lite svårt att ”ladda ur” genom simning. Det är härligt med öppet vatten men 2600 m är trots allt 2600 m och ganska monotont även i en sjö. Första varvet gick på 27.19 och andra på 29.31 att jämför med premiär tiden för en månad sedan som var på 31.27. Jag vill tro att det inte bara var tack vare den nya dräkten utan att jag faktiskt blivit en något bättre simmare. Mitt mål var så klart att göra en bättre tid men också att inte komma sist. Det är svårt att ha koll bakom sig när man simmar så när jag börja närma mig mål och kände en hand på min fot var jag nöjd, jag skulle som sämst komma nästsist. Och det var inte eliten som varvat mig, thank god. Jag var mycket nöjd med dagens pass och krampen gav sig inte tillkänna förrän dräktavklädningen.

Slutet gott allting gott.

Nedräkningen har börjat

Det fick bli fyrhjuligt till jobbet idag, inte speciellt lämpligt för en sån som mig. Speciellt inte när det står still meter efter meter. Jag tittade drömmande på alla som susade förbi på sina cyklar och tröstade mig med mitt medhavda kaffe.

Har spenderat dagen i ett källarförråd och arkiverat journaler, tur att jag har viss simultankapacitet så jag kunde förgylla monotonin med sommarpratare i lurarna.

Svor mig genom rusningstrafik och vägarbeten. Min Ö till Ö kompis satt ännu mer fast i den fördömda trafiken så jag sprang de första fem kilometrarna själv och fick sen sällis på slutet. Idag var det offroad som gällde och där med ett något lugnare tempo än igår. Vänster vadens stelhet hade även den en viss effekt på tempot. Whats wrong with my left side? Kamma ihop dryga sju km innan det var dax att bada. Hamnade på efterkälken även idag pga av påklädningssvårigheter. I dag var det fokus på teknik, jag fick extra träning i form av att försöka ignorera och fortsätta simma trots återkommande kramp i vader och lår! Fick ännu några värdefulla teknik tips från Micke. Så mycket roligare att simma när man känner att man utvecklas. Hade jag tyränat på egen hand hade jag kunnat simma längd efter längd och inte blivit ett skit bättre utan bara mer och mer uttråkad av simning. Vi avslutade passet med att jag och Erika körde lite ö till ö träning iform av att försöka simma nära och "kommunisera",  navigering och hitta lämpliga uppstigningsplatser. Glad, pigg och grymt taggad när det var dax att åka hem.

Första Hellas träningen utan sol och under 20 grader varmt, borde inte vara långt i från 

vad vi troligen möter i september. Känns skönt att det finns en i laget

som har förstånd nog att bli bra på bild, tack Erika

The team on a sunny day

Fyra dagar kvar sen är det semester ytterligare två dagar och det är destination Vansbro som står på agendan.

A roller coaster weekend

Det var liksom upplagt för a saturday from hell. Årets varmaste, fuktigaste dag så till lika första lördagen efter löning och inledningen på mångens semester. Den dagen hade vi beslutat oss för att viga åt ett besök på Gröna Lund. Dock hade dagen mycket att bjuda på innan dess och bergodalbanan var redan introducerad i min helg, ja det börja väl egentligen redan på fredagen.

Jag rullade ur sängen strax innan sju åt lite frukost och lämnade min sovande familj i god tid för att hinna få på mig våtdräkten innan träningspasset som började kl 08.00.  Då hade jag inte kalkulerat med att jag och Södralänken kommer dåligt överens. Höll på att tappa förståndet och min värdighet någonstans i Kärrtorp. Det blev allt annat än en tidig ankomst till Hellas. De andra låg redan i sjön när jag kämpade med dräkten ju mer jag svettades desto trögare gick det. När den väl satt på plats började resan uppåt, det var ett roligt härligt något varmt träningspass. 90 minuter långt och innehöll det mesta, teknik, panik, uthållighet och mjölksyra. När vi klev ur vattnet gassade solen och livet kändes underbart.På vägen hem körde jag ett svettigt pass till, i Sickla, i jakt på en caffetiera då leveransen från Italien uteblev.

Utförslöpan fortsatte när jag kom till Sigges Cykel med min demolerade bakväxel och spretande ekrar. Inte alls troligt att det går på garantin och oavsett det får jag vänta i TVÅ VECKOR innan jag får min käre vän åter. Andra gången idag som tårarna brände bakom ögonlocken. Skulle dock bli svåra att skilja från svetten som inte bara pärlade sig utan fullkomligt flödade från skalp till fotsula.

Lyckligtvis blev eftermiddagen en total succé, inga tårar, inga utbrott utan idel glada miner som sig bör på ett nöjesparksbesök. Den yngsta i sällskapet var mycket het på attraktionerna och det var bara toppar i den känslomässiga bergodalbanan.

Söndagen gick i shoppingenstecken och avslutades med en härlig löprunda. Jobbade på tekniken, i med tårna och hög stegfrekvens. Mark underhöll mig i lurarna och de 13 kilometrarna tog 61 minuter, första milen som bestod av 8 km terräng gick på 46.50. Vi firade med en smothie, hela familjen tvagade sig innan de yngsta fick gå på date med John Bund. Nu är det strax min tur.

Demolition girl

Johan Blund hade inte snålat med sanden i natt inte, har inte riktigt lyckats gnugga bort det på hela dan. Hann till jobbet innan veckans lilla regnskur fuktade asfalten. Lunchen utnyttja jag till en liten powernap på den tillfälliga brits som står i mitt rum. Kunde helt enkelt inte motstå!

Molnen skingra sig under eftermiddagen varpå jag trampa till Hellas i gassande sol, väl där började dagens förstörelse. Rivsår och grus i maskineriet. Jag började den mödosamma uppgiften att dra på mig neoprenskalet, ops två fingrar igenom på vaden, dam! Sen fick jag hjälp av simkollega, ops revor på andra vaden och sen ett litet lufthål där bak. Får bli plastikkirrurgi av dr Mike vid nästa träning. Sen flöt det på och vi var hyfsat synkade jag och min team mate, i båda elementen. Fantiserade om att jag befann mig någonstans runt ekvatorn när jag kände att temperaturen började närma sig kokpunkten, coola inte ens ner när vi kom i vattnet. Kul var det i alla fall. Avslutade med lite teknikträning, så värdefullt med coachning.

Ryggan var hyfsat tung när jag cykla till träningen, den blev inte lättare med en blöt våtdräkt. Jag hade sällskap av Jonas Björkman i lurarna, 22 km var avklarade, Jonas pratade om sitt breakdown när det plötsligt blev totale breakdown för mig! Hann precis få loss fötterna från pedalerna och hindra en stört dykning. Va f..n hände? Det här:

Bakväxeln fastna i hjulet följde med runt och kilade fast sig, tre eller fyra ekrar strök med. Ingen repris på den harang som ekad emellan Grimstas höghus. Familjen gjorde en akut utryckning och kom till undsättning, puss till er.

Vad händer härnäst? Troligen bäst att jag avslutar mitt skrivande innan det blir dator haveri.