Molnen skingra sig under eftermiddagen varpå jag trampa till Hellas i gassande sol, väl där började dagens förstörelse. Rivsår och grus i maskineriet. Jag började den mödosamma uppgiften att dra på mig neoprenskalet, ops två fingrar igenom på vaden, dam! Sen fick jag hjälp av simkollega, ops revor på andra vaden och sen ett litet lufthål där bak. Får bli plastikkirrurgi av dr Mike vid nästa träning. Sen flöt det på och vi var hyfsat synkade jag och min team mate, i båda elementen. Fantiserade om att jag befann mig någonstans runt ekvatorn när jag kände att temperaturen började närma sig kokpunkten, coola inte ens ner när vi kom i vattnet. Kul var det i alla fall. Avslutade med lite teknikträning, så värdefullt med coachning.
Ryggan var hyfsat tung när jag cykla till träningen, den blev inte lättare med en blöt våtdräkt. Jag hade sällskap av Jonas Björkman i lurarna, 22 km var avklarade, Jonas pratade om sitt breakdown när det plötsligt blev totale breakdown för mig! Hann precis få loss fötterna från pedalerna och hindra en stört dykning. Va f..n hände? Det här:
Bakväxeln fastna i hjulet följde med runt och kilade fast sig, tre eller fyra ekrar strök med. Ingen repris på den harang som ekad emellan Grimstas höghus. Familjen gjorde en akut utryckning och kom till undsättning, puss till er.
Vad händer härnäst? Troligen bäst att jag avslutar mitt skrivande innan det blir dator haveri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar