15 oktober 2012

dax för förändring!

Jag kände att jag ville ha lite förändring i livet, men bara lite lagom stor sådan. Därför tog jag hjälp och skapa en ny blogg jennyvidarsson.se heter den. Innehållet är det samma bara ytan som har förändrats, kolla in den!

10 oktober 2012

Kniiiiiiip

Igår lät jag , trots tidigare löften, cykeln stå. Sex grader, regn och mörker bedömdes inte vara välgörande för humöret och 6.15 flyter trafiken på ett acceptabelt sätt. Sen sprack det upp och vädret i kombination med uppskjutna möte erbjöd lite friskvård. Jag svidade om och gav mig ut på Kungsholmens gator och körde Kenyanen. Alltså börja långsamt (det absolut svåraste) och öka 10-15 sek per km. Garmin var opålitlig och jag fick gå på känsla vilket funka fint. 5.45, 5.34, 5.18, 5.03, 4.54, 4.38, 4.24 och 4.12. Värre var det med min blåsa redan efter uppvärmningen var jag i behov av en plats att kasta vatten. sådana platser finns inte längs Norrmälarstrand om man inte har mynt eller lider av kraftig civilolydnad. Jag har tidigare påpekat fördelarna med liten blåsa när man sitter på konferens, när man springer finns det inga fördelar med denna defekt!

7 oktober 2012

tillslut funkade det

Under fredagen hade maskineriet hakat upp sig, jag körde Ctrl-Alt-Delete flera gånger men lyckades inte få någon omstart, fastnade om och om igen och inga kommandon funkade. Så igår sken solen och jag körde en snabb femtusing (som inte blev så snabb som man kunnat önska 21.54) och så var omstarten ett faktum. Fredagen kändes som en bortkastad dag och som kompensation skulle inga fler dagar den här helgen gå till spillo. Så vi sa "fuck you" till alla måsten som huset bara skriker ut och packade in oss i bilen. Ett fantastisk höst vackert Uppsala tog emot oss och hela dagen och kvällen umgicks vi med kära vänner som var alldeles för länge sedan vi såg.

Så kom söndagen och listan med måsten hade  inte direkt krympt. Förde en inre kamp kring prioriteringar. Fick hjälp av min oäkta hälft att välja. Rev av en tvätt och in och ur med diskmaskinen och sen gick jag in i telefonkiosken och bytte skepnad. Ut kom en cykelklädd endorfintöstande mamma, där inne lämnades mamman som önskar sig välorganiserade garderober, en piffig trädgård och hembakat bröd. Resonemanget gick ungefär så här, hösten kommer ha regniga dagar när inomhus pyssel passar bättre. En fin garderob kommer inte kunna kompensera för ångesten som kommer av att inte få njuta av det sprakande höstlandskapet, inte få känna endorfinerna flöda i kroppen och inte få fylla på med solenergi.  Väl ute på Färingsö vart jag en katt bland hermeliner, cykling är tydligen ute och för att vara inne skall man leka med döden på ett par rullskidor. Konkurrerade i alla fall om utrymmet i fem mil och sen kände jag mig nöjd. När jag ändå var i gång med att bejaka mina drifter tog jag en sväng till garnaffären, har längtat efter att virka tillräckligt länge nu. Funderar vad jag skall stryka från listan för att hinna några maskor, kunde ju ha hoppat dte här inlägget, hm.


4 oktober 2012

Typ tusingar

Snorfyllda bihålor har lagt sordin på humöret senaste veckan då träningskurvan pekat nedåt. Så nu var det dax att kolla av om kroppen var redo för fysiskaktivitet igen. Körde flooding och gick direkt på intervallerna från Magnus program "Snabb och smidig på fem veckor". För att förstärka jobbighetskänslan väntade jag till det härliga höstvädret gick i moln och regnet letade sig fram. Efter några km uppvärmning vart det 6x4 min med 90 sekunders vila, Norrmälarstrand tur och retur tre gånger. Jag använder lokaliseringen som ursäkt till att det saknades några meter vid varje intervall för att kvala in som tusingar. Mjölksyra saknades inte, det var skakiga ben och jag tänkte att varje intervall var den sista. Men det där är ju bara ett sätt att stå ut och tempo var faktiskt jämt.

2 oktober 2012

tävlingshets

Igår fick jag chansen att hänga med triathlon kollegorna privat, alla var klädda i civila kläder och vi tryckte i oss flippade burgare. Lina hade gjort ett pittstop i Stockholm på sin resa genom Sverige och hon var anledningen till att vi strålade samman på Kungsholms strand. Det smakade gott men framförallt var det trevligt och samtalsämnet var naturligtvis Ö till Ö efter deras publicering av anmälningsförfarandet inför nästa år. Vilka meriter räcker och räcker inte? Hur utformar man en CV för ansökan om en tävlingsplats? Får man köpa en eller flera biljetter till utlottningen? Hur många kommer köra kvaltävlingen och hur ser chanserna ut där? Vilken klass är bäst att satsa på? Frågorna var många, svaren få men spekulationerna flödade. På det stora hela känns det som ett helt okej förfarande men det ger ändå ett visst mått av stress. Det här med träning och tävling har i mitt liv varit en källa till avkoppling och välbefinnande men det hela har fått en lite bitter bismak. Vill man tävla skall det planeras ett år i förväg, hela semesterkassan och lite till är slut på ett nafs och manövrerar ut möjligheterna till tropiskabad och alpsnö. Inte nog med att man måste bestämma sig ett år i förväg man skall bestämma sig på några få timmar för platserna säger POFF och så är de borta. Vill man köra en klassiker och är lite seg i starten finns det alltid möjligheten att besöka Blocket några veckor innan respektive tävling när folk fått kalla fötter, inte toppat formen, skadat sig eller bara tagit sig vatten över huvudet.

Vill man köra en IM är det dock andra bullar, dom är lite hårdare rent av brända i kanten för där finns ingen andra chans det är all in på en gång, dessa platser får inte överlåtas eller säljas på annonssidor. För den planeringsovillige eller den som har en familj att ta hänsyn till är det inte lätt att vara tävlingsmotionär. Jag känner hur jag blir lite rebellisk och sugen på att bojkotta alla dessa pengaslukande evenemang och göra en Rune Larsson och köpa mig en eka och korsa Atlanten eller en en Lina Gregersdotter och cykla genom hela Sverige för en god sak. troligtvis kommer jag foga mig, ställa mig fint i led och öppna plånboken.

30 september 2012

Det skall börjas i tid

Det blev ingen cykling Uppsala-Stockholm i ett rosa skimmer idag. Diverse höstbaciller satte P för det, trist. Istället fick jag inleda min karriär som fotbollsmamma, avslutning på fotbollsskola med en liten fotbollscup. Det fanns alla typer av spelare, de som gömde sig längst in i målet och klättra i nätet, de som sprang fler km än vad som krävdes, andra stod och drömde och leta efter någon i publiken med andra ord var det mycket underhållande. Det väckte dock lite jämlikhetstankar. Första matchen som var tjejer mot tjejer var det aldrig någon avspark i mitten utan bara ut med bollen efter mål. Så i denna match var Gretas observation "de andra var inte bättre utan hade närmare till mål" korrekt ( eller ja lite bättre var dom). När de sedan skulle spela mot killarna var det avspark, inkast och hörnor. Flickorna stod som frågetecken detta var inget de fått lära sig under träningarna trots att de hela året spelat samtidigt som pojkarna, dock aldrig MED pojkarna. Hm måste kanske bli fotbollstränare nu....

För att fundera på saken och känna om bihålorna tänkt fortsätta krångla fick det bli en lugn fin cykling på ett höstigt Ekerö.

27 september 2012

Rosa is da shit

Efter måndagens massage fick jag beröm av massörskan för att jag slappnade av så bra. Uppenbarligen slappnade jag av lite för mycket och tappade garden. Jag blev knockad av illa sinnade baciller, snorbaskilusker. Så det milda vädret har jag inte kunnat dra nytta av utan cykeln har fått stå i garaget och sukta. Dagens simning har också flutit bort och jag vilar snällt. Anledningen att jag vilar och hoppas bli av med snoret är för jag planerar att ägna mig åt välgörenhet på söndag. Jag skall cykla mellan Uppsala och Stockholm tillsammans med sköna, engagerade människor. Tillställningen heter Rosalandet och deras mission är att samla in pengar till förmån för bröstcancerfonden. Kolla in deras hemsida rosalandet.se och ge ett bidrag du också

24 september 2012

Ny adress för höstens simning?!

Hasseludden ligger ungefär lika off som Vårby men där slutar likheterna. Tänkte därför höra med Micke om han inte skulle sätta sig i lotusställning vid förhandlingsbordet. Granitplattorna (eller vad det nu är jag vet så mkt som att det inte är kakel) ger en OW känsla och utan linor är det perfekt att öva navigering i vintertid, bassängen är garanterat hårtussfri och i duscharna skulle inte ens bästa ombetingade Tryffelsvin kunna nosa sig till någon utindoft. Temperaturen i vattnet passar bra för alla som har Hawaii som mål och masstarter blir naturligt när det saknas linor. Jag passade på att provsimma, av mina medbadares ansiktsuttryck att döma drog jag slutsatsen att fokus på snabbhet var ett dåligt val om jag inte ville riskera att bli portad. Därför blev det 1750 m teknik och andningskontroll, Catch-up, dragkedja, 3-2-1-0 andningarx4 och lite annat. Var ju bara tvungen att inte missbruka en fin bassäng med flyta, fnittra, flamsa hade jag haft någon att hångla med kanske jag hade valt det alternativet men han är ju hemma med barnen

Konferens tips av den lite primitiva sorten

Ett bra sätt för mig att hålla mig vaken och verka alert på konferenser och liknande är att dricka mycket, gärna koffein. Kaffe kan ju tyckas självklart för den som vill hålla dig pigg men det är inte effekten jag eftersöker. Jag vill (eller ja vill och vill men) bli kissenödig. Det är nämligen oerhört svårt att somna när man har ett kraftigt tryck på blåsan. Samma tryck gör att man måste knipa vilket gör att man blir rak i ryggen och ser alert ut. Det gäller dock att upphöra med vätskeintaget i god tid så man hinner kasta bort allt i tid, speciellt om man skall kunna njuta av en 80 min lång massage.

23 september 2012

Sköna söndag

Finns tydligen en del i mitt liv som behöver en make-over. Jag fokuserar mest på eventuella sportprylar som saknas och som jag behöver komplettera med. Eller att min blogg skall bli snygg, den kommer snart heta jennyvidarsson.se och se lite proffsigare ut. Idag upplyste min dotter mig om att jag kanske borde fokusera på det lite mer personliga och intima. Vi låg i sängen och hon klappade sig på benet och sa "känn va len jag är" "känn va len jag är sa jag och sträckte fram benet" Hon vägrade röra vid det utan nöjde sig med "nej jag vet redan att dina ben är taggiga!"

Man kan ju tänka sig att en rakning var vad jag skulle ägna mig åt men nix jag har andra sätt att vårda mina ben. Det är väl insidan som räknas? Jag tog med mig benen och körde Hässelby - Ålsten one way. 13 km, vilket nästan kan räknas som långpass och därför rättfärdiga en camelback. Köpte en i våras men säsongen har ju inte innehållit några pass med det behovet. Nu drack jag inte nåt nämnvärt men den funkar även bra som iPhone-hållare. 4.53 tempo vilket belönades med söndagsmiddag på slutdestinationen. Stora delar av familjen var på plats, då speciellt en efterlängtad person.

19 september 2012

En solhälsning

Här om dagen berättade Greta att de skulle ha jåging dag i skolan som idag. Yoga i förskoleklass? Kunde det stämma tänkte jag, å andra sidan målade de Mandalabilder för ett tag sedan. Sen fick jag se infobladet från skolan och upptäckte då att jag och min dotter har mycket olika uttal. Hon pratar ofta om Skåne och skånska kanske var hon där i tankarna när hon läste det som jag skulle uttala som jogging. Så idag är hon ute och jågar och då ville inte jag vara sämre. Helst vill jag vara liiiiiite värre så jag bestämde mig för att köra 1000-ingar på lunchen. Sex stycken. Tänkte att lunchtid var bra tid eftersom solen sken och jag kunde då fylla på D-vitamin och energiförrådet. Det sistnämnda behövde verkligen påfyllning då 1000-ingarna snodde det mesta av den lagrade energin. Det var ett år sedan senast, eventuellt blir det ett år även till nästa. Nä så illa var det inte men det kan ju knappast kallas friskvård att pressa sig intill kräkgräns och mjölksyra!? 3.45, 3.52, 4.00, 4.04, 4.01 och 3.59 är godkänt men skulle hellre bara sett treor i början. Skall bli intressant att höra vilket tempo dottern hållit under dagen fast det sista hon sa var att hon nog skulle gå för man blir så trött av att springa fast kanske att hon skulle jåga.

16 september 2012

Svamplyckans baksida

Rensandet är oändligt, jag tog in barnarbetare men lyckades ändå inte ta mig igenom alla liter svamp. Efter fyra timmar gav jag upp, fixade en svampmacka och iscensatte sedan en något kontroversiell nattning. Det stillasittande arbetet hade skapat ett starkt sug efter träning hos modern och fadern hade redan gett sig in i drömmarnasland och nöden har ingen lag. Istället för saga blev det ett litet skådespel, barnen i varsin säng i gästrummet/gymet/tvsalongen och framför dem mamma på en crosstrainer. Tydligen inte speciellt engagerande, eventuellt lite förutsägbart, då båda knoppade in innan första akten (även kallad uppvärmning) var tilländå. Föreställningen fortsatte dock med akt två, rekvisita byte: crosstrainer ut, TRX in. Tredje akten skulle ha handlat om rörlighetsträning men publiken behövde förflyttas till sina sängar och köket ropade efter någon som kunde återställa det. Därför blev det bara en tvåaktare.

PB i en ny gren

I vanliga fall är det mycket adrenalin förknippad med denna sysselsättning. Adrenalin sprungen ur ilska och frustration. Idag nådde jag dock nya höjder, endorfinerna flödade och det var många pulstoppar, glädjetjut och jämfota hopp när de gula fälten lyste upp skogens gröna mörker. Tre timmar i terrängen resulterade i 20 liter, TJUGO LITER, inte 20 svampar som nog är i paritet med tidigare PB. Som alltid efter ett hårt pass är det viktigt att fylla på energiförrådet, pankisar, fruktsallad och kaffe. Tack Mathias för picknick bordet och tack Mysan och syrran för allt det andra. Samma tid, samma plats nästa år!

11 september 2012

Lycka är....

...att springa! Ja det finns såklart en massa andra saker oxå, till och med saker som skulle hamna högre på en "tio i topp" lista. Min som en svältfödd som njuter av snabbmakaroner som om de vore Löjrom njuter jag just nu av löpning!

I söndags tog jag en fight med Johannelundsbacken 15x1 min, den aktiva vilan är mer aktiv än vila då jag måste ta mig ner mellan varje minut. Igår vakna jag med pinnar till lår och efter att ha cyklat t/r till jobbet hade låren förvandlats till stockar. För att mjukgöra dem idag sprang jag i det underbara vädret. De första km var allt annat än lycka och knappt värda att kallas löpning, men när låren mjuknat lite (och det inte gick nedför) blev det springa av! Lycka! Att hänga på altanen med barn och vän och suga det sista ur grillsäsongen är rätt nice oxå!

7 september 2012

en orgie i statistik och egocentrism

Hittade några underhållande länkar på Karins blogg. Funderade på vem som skapar en sida som den här men när jag studerat den en stund struntade jag i vem det var som skapat den var bara glad ATT någon skapat den. Det blev en riktig egotrip. 297 svenska tjejer/kvinnor har gjort minst en ironman och om man tar allas personbästa hamnar jag med min debut på plats 56, alltså bland de 19% som är snabbast. mitt trumfkort cykling klättrar lite på listan till plats 27 och topp 9 % . För den som kan sin grundmatamatik hysat är det ganska uppenbart att de två återstående grenarna hamnar lite längre ner på sina respektive listor. Simning plats 153 och löpning 112 vilket ändå är bland de snabbaste 35 procenten, vilket jag (med 21 löpta km i benen i år) kanske är mest stolt över.  Simningen ser ut att vara den gren som behöver pimpas vilket jag tog tag i igår och styrde kosan till Vårby för att börja dunka kakel igen.

lite vardagsdramatik

Veckan har innehållit några små prövningar och stunt trick. Jag tänkte så där att när barnen blir så stora att de börjar skolan når de en ny mognadsgrad och dramatiska hämtningar är ett hemskt minne blott. Glömde då bort att sexårsåldern även går under benämningen "lilla puberteten" och att temperament är hyfsat stabilt över tid. Så i tisdags stod jag där omgiven av föräldrar och fröknar som det skulle vara trevligt att ge intrycket att vi är en lugn stabil enhet som bara är glada och slänger oss med rosa mjuka ord. Illusioner är rätt mysiga tills inte ens superlim kan hålla ihop dem. tillslut kom vi hem och försoningen som lite mer liknade den ovan beskrivna illusionen var det ingen annan som såg.

Dagen efter var jag ute på årets längsta träningslöprunda och målet var att ligga på 70 % av maxpuls. Det blev en ordentlig pulsstegring som som inte korrelerade med ökad hastighet eller motlut. Sprang i godan ro i en utförslöpa när ena foten fastnade i en rot. Jag kände redan skavsåren och såg hur marken närmade sig i rasande fart. överkroppen låg parallellt med marken, glasögon och hörlurar flög. Jag sprang sådär i flera meter innan jag lyckades göra en tvär högersväng och få stopp utan att kyssa marken. Hade ändå ont lite överallt när jag sprang de sista kilometerna samtidigt som jag hoppades att det stod någon i buskarna och fick sig ett gott skratt.

2 september 2012

Ibland tänker man fel

Har allvarligt funderat på att sumpa Facebook några dagar för att inte plåga mig själv med alla uppdateringar från Sandhamn. Jag hade oxå kunnat legat sömnlös på Seglarhotellet i natt om jag hade trott lite mer på mitt ben och lite mindre på ortopeden. Försöker intala mig själv att "det är skönt att slippa" "vattnet är nog mycket kallare i år" "SMHI har fel igen det kommer vara lördagsväder i morgon" hjälper sådär. Onödigt att orera och slösa ord jag gjorde helt enkelt ett misstag som avstod min oranga väst i morgonens Ö till Ö. Tar en bit äppelpaj med extra mycket vaniljsås och börjar nedräkningen till släppet av 2013 s platser. Lycka till alla ni som kör i morgon

30 augusti 2012

Så vem skall ha dem?

Vet att jag alldeles nyligen, under kraftig påverkan av endorfiner, uttryckte mig i positiva ordalag gällande mina ridbyxlår. Och visst uppförde de sig exemplariskt under Iron Man tyvärr gör de sig inte lika bra i en provhytt. Alla de där stuprörsformade byxorna passar inte mig och så många andra modeller finns inte för oss under 65. Jag tycker mig se fler runt omkring mig med stora lår och runda höfter och kan inte för mitt liv se en korrelation mellan byxmodellsutbudet och majoritetens kroppar. Byxlös och surmulen lämnade jag butiken och strök alla benböj och motsvarande från kvällens styrketränings pass. Mer snygga byxmodeller åt folket och mig!

28 augusti 2012

Säsongsfinal

Har kommit igång så smått igen efter Kalmar, huvudet vill dock mer än kroppen. I söndags tittade Edith förvånat på mig och sa "Mamma du kan ju gå igen!" Ja ha då är det väl dax att köra igång igen tänkte jag och avslutade veckan med TRX-Tabata intervaller och började den här veckan med en mils lunch löpning så idag idag var ordningen återställd och jag stapplade som en höftledsopererad pensionär igen. Tänkte att lite simning i Hellas med bästa gänget skulle mjuka upp kroppen, den mörade kroppen! Det var tävling på schemat. En runda på ca 300 meter, 13 deltagare och sist i mål på varje runda åkte ut. Det blev fight och mjölksyra tror jag fick simma sex eller sju varv blodsmaken tog överhand så jag tappade räkningen, kul men jobbigt. Sen var det alldeles för trevligt på bryggan så jag hann dra på mig en p-bot men jag fick en fin orange Human Ambition badmössa vilket blev lite plåster på såren. Nu återstår det att se om det blir cykling eller VAB i morgon. Härliga skolstartsbacillboom.

26 augusti 2012

Lyckan över att få ordna en fiskedamm

Det har gått en vecka och endorfinruset började avta mitten av veckan och en enorm trötthet tog över. Kroppen var trött och lite öm och vardagen med nya rutiner var stressande. Bara en bil, två barn som skall lämnas och hämtas på olika ställen där emellan skall föräldrarna hinna jobba sina åtta timmar och laga god nyttig mat, förse alla med rena kläder och ett beboligt hus. Två barnkalas skulle planeras och genomföras och när helgen kom var jag trött och det mesta kändes lite betungande. Då nåddes jag av beskedet att en av Human Ambitions simmare den ständigt leende Pontus omkommit i en cykelolycka. Plötsligt kändes det som ett enormt privilegie att få planera två barnkalas och stressa hem från jobbet för att hämta trötta barn, att få tjafsa med den jag älskar om vem som skall göra vad av de där måstena i vardagen. Jag älskar att träna och varje ny utmaning jag lägger till min meritlista är en lycka. Men redan innan Kalmar bestämde jag mig för att lägga mindre tid på träning och mer på familjen det kommande året och idag känns det beslutet extra bra.

20 augusti 2012

Och jag fortsätter att dissa Jantelagen

Går fortfarande runt i ett rosa skimmer eller kanske blått det passar mig bättre på nåt sätt. Har lite ont i en höft men om jag undviker trappor och att resa mig från sittande så känner jag nästan inget alls som liknar smärta, nästan alltså.

För en månad sedan var jag rätt trött på att cykla och simma och längtade efter att IM skulle vara över så jag kunde checka-ut ett tag, ta det lite soft, kanske hänga upp min dammiga boxningssäck, köra lite cykel i terräng, hyra en kajak, dricka i kapp alla glas vin jag halkat efter. Men nu två dygn efter min IM premiär vill jag bara ut och cykla för att inte prata om att springa, jag vill springa fort och långt och hårt och så vill jag simma. Låter som jag skulle vilja ha en frilufsdag snart igen, en där man springer sådär 6 mil och simmar en. Ångrar lite att jag avstod min Ö till Ö plats! Speciellt när den där E-nummer fria energin låg och väntade i postlådan när vi kom hem det är ju synd om den skall gå till spillo.

Fast först skall jag suga en stund till på min IM-karamell, den smakar riktigt gott. Efter loppet har jag vid upprepade tillfällen fått frågan "vad var värst?" och det kanske lite provocerande men sanna svaret är: Inget, det var aldrig värst, Vasaloppet hade många "värsta" stunder, likaså hade Ö till Ö, milen på förra årets Stockholm triathlon var plågsammare än söndagens marathon. Det var som om jag hade superkrafter, så här i efterhand känns det lite overkligt, som om det inte hänt. Och mitt rus späs på av alla underbara kommentarer på FB, sms och IRL som jag fått. Jag läser dom om och om igen och leendet är som cementerat i mitt ansikte. Det var mycket mer jag ville haft med i min race report som tex barndoms minnena som väcktes av cyklingen på Öland, det var länge sedan jag kände lukten av ensilage men på Öland fanns den överallt. Och det fanns många jag skulle vilja tacka men vågar inte börja skriva namn då jag inte vill att någon skall bli glömd. En liten fotnot till bara: Jag kom 8:a i min ålersgrupp. Efter simningen låg jag på plats 82 bland alla damer och efter cyklingen på plats 40 och vid målgång på 46. Det må vara svårt att hitta byxor till mina korta ben med ridbyxlår men fortsätter dom att uppföra sig så här kan jag leva med det!

19 augusti 2012

En Iron Man debut, en race report, en ego trip

Klockan ringde 4.45, hade jag nyligen somnat. Var dock förberedd på att natten inte skulle erbjuda så många timmar sömn och hade bestämt mig för att ta det med ro, jag låg ner och kroppen vilade och jag var taggad. När vi (bodde tre IM-debutanter till på vårt B&B) kom ner för att äta frukost på vårt suveräna B&B Kaptens Villan låg den här lappen på bordet







Jag fick skjuts av Sven, Mårten och Jörgen till växlingsområdet och bilen kokade av adrenalin och nervositet, precis som det gjorde bland cyklar och triathleter på plats. Alla var där, alla var laddade och alla hantera det på olika sätt. Några sammanbitna och bleka, andra leende och spralliga. Här har vi tre glada debutanter som laddade med ett smile


Sista pepp från coachen på väg till starten

Sanna, jag och Lina tre pirriga rookies

Så var det dax att få på våldtäkten och få in håret i mössan vilket är en av utmaningarna med simning. Sen stod vi där i vattnet, solen kämpade sig igenom molnslöjan och ut över vattnet strömmade musik och den som satte sig och var med mig hela dagen var "Just idag är jag stark". För det var just vad jag var, stark. Jag kände att om simningen bara går vägen så kommer jag ta mig i mål. Efter natinalsången kom startskottet och trängseln. Ett par killar fick in ett par ordentliga kickar i mitt Mansikte som gav blodsmak och fläskläpp. Tyckte aldrig det blev något slut på intimiteten så fort jag fick till lite flyt i simningen var någon där och tafsade och jag längtade efter cyklingen och 10 metersregeln. Vid varvngen ropa de ut tiden 58 min och ett pepptalk "de som är på första varvet kommer få svårt att klara simningen" jag förstod att jag skulle klara den på de 90 min som jag avsatt. Först skulle jag bara simma genom en kanal av dy, trodde först att jag omedvetet blundade men insåg sen att sikten var noll mm. 1.22 klev jag upp ur vattnet och 1.28 var jag ute på hojen.

Det var trångt så jag tog det lugnt fram till uppförsbacken vid bro fästet där börja jag trampa och vad jag trampade. Målet var att aldrig ligga under 30km/h och det gick lätt att hålla. Jag cyklade om och cyklade om la tempobåge efter tempobåge bakom mig och en och annan sur min. Ute på allvaret kom Lina och drog om, jag fick vind i ryggen och en bar i magen och sen bar det av snittade en bit över 40 hela vägen över. Vilket gjorde att jag fick träffa Lina och bli peppad och peppa en gång till. Jag var lycklig där på min cykel, jag sjöng, log och vinkade till alla underbara människor som tagit sig tid att duka upp i trädgården och heja på oss. Var förvånad över hur få av triathleterna som visade sin uppskattning, men det var en kille som gjorde det han hette Kristian och var en glädje spridare! 




Den här triathleten förtjänar utmärkelsen dagens glädjespridare
Det enda som skulle kunna stoppa min framfart var ett cykelhaveri vilket jag skonades ifrån. På väg tillbaka över bron såg jag framemot att få se min egen supporterklub och där en bit efter Kalmar hörde jag "heja mamma" och det fanns ingen annan mamma i närheten och rösterna var bekanta. 

Det gav lika mycket ny energi som alla de där bananerna och barsen jag tryckte i mig. Hade bestämt att inte köra någon Ö till Ö sjuka i repris så jag åt konstant men hoppade allt var gels och koffein heter.  Några mil senare stod resten av supportklubben, med en skylt och allt. Lycka! Efter vändningen stod de där igen och den här gången var jag förberedd och hann med några slängpussar.

En stund senare var det dax för växling nummer två, jag visste att jag klarat drömgränset för cykling som jag satt till 6 timmar men bestämde mig för att inte kolla närmare än så. Jag hade nu minst 8,5 timmar för maraton och den stora prövningen. Min livs första mara bara 21 löpta km sen årsskiftet och det längsta 12 km, en hel del bassängmetrar vattenlöpning dock. Jag följde min plan och gick allout. Första kilometrarna gick snabbt 4.50 tempo sen slog jag av på takten och hittade ett tempo som jag kändes behagligt vilket var ca 5,30 första halvan och sen 6,30, gick några meter då och då under sista varvet. När jag kom in i Kalmar centrum första gången hade ingen gått i mål än, stan kokade och det var svårt att hålla tillbaka tårarna. När jag kom till slottet möttes jag av de bästa Filippo, Greta, Edith, mamma, Kent, Laila och Bengt. På andra varvet kosta jag på mig att att stanna och pussa mina tjejer. 




Vid det laget visste jag att jag skulle klara min andra drömgräns som var 12 timmar, hade tid att promenera om jag ville men det ville jag inte! Jag hade fler supportergrupper längs banan, jag delade dem med 1500 andra men när de varv efter varv ropade mitt namn och peppade kändes de som de var där för mig. 11.04 spurtade jag i mål! Lyckan var total, jag hade inte bara klarat det jag hade klarat det över min och alla andras förväntan. Planen var ju en dålig tid som skulle vara lätt att slå! Fast nu behöver jag ju inte göra det igen om jag inte vill. Och åter igen det sitter inte i prylarna utan i benen, fast jag undrar vad jag skulle kunna gjort med en tempobåge till mitt förfogande.......






Utan min underbara familj, deras tålamod och livscoachande egenskaper hade IM förblivit en dröm så tack älskade Filippo, Greta och Edith. Tack mamma och pappa för justa gener. Mamma, Kent, Laila och Bengt tack för att ni kom och hejade mig fram till mållinjen. Tack Magnus för träningen och din underbara positiva inställning utan dig hade jag kastat in handduken när jag fick MR-svaret i februari. Tack Micke för att du tagit mig från plaskande ankunge till något som mer liknar en fisk. Sist men inte minst tack alla vänner ni som delar min passion, ni som jag tränar med, ni som var på och vid banan och ni som tycker jag är galen men som tror på mig ändå och peppar och står ut med mig ändå.


Bästa supportergänget
Min allra bästa supporter


17 augusti 2012

Några sista tips från coacherna

Innan vi åkte hem och hade födelsedagsfrossa/kolhydratsladdning kollade vi in simstarten. Jag sa att det pirrade i magen och Edith fråga varför, hon fick till svar "för jag är lite nervös". Varpå den lilla damen replikerar "Sluta upp med det. Slappna av! Kom ihåg det!" En stund senare när det sprutade glass ur öronen på oss säger den nyblivna 6-åringen "mamma först simmar du?! Ok. Sen cyklar du? Och sen ska du springa. Jag tror kanske inte löpningen går så bra, men jag skall komma på några hejarramsor åt dig"

Åhå det ligger i luften nån'ting är på gång

Alla laddar vi på olika sätt, själv är jag på barnteater. Pelle Svanslös närmare bestämt. De obligatoriska förberedelserna är redan avklarade, feber känningar, nysningar, kli i halsen. Men för att ta det från början i tur och ordning så var det skönsång för nybliven 6-åring direkt efter en skön, hel natts sömn. Lååååång frukost med nya bekantskaper, kort testcykling, packa eller inte packa funderingar, in-vheckning, triathlethäng med sköna människor. För er som inte är på plats så här ser det ut i bild: (Bilden som saknas är den på cortisol nivån!)

16 augusti 2012

The summer of 69

Japp the theme song för racet kan väl inte bli nåt annat än Bryans gamla dänga när man har startnummer 0069?! Mentalt skriver jag en lista över de sånger som skall sjungas, eller säger man sjunga när det endast sker på insidan? I alla fall en lista som jag skall roa mig med under en sådär 15 timmar på lördag. Under power walken dvs hela andra halvlek kanske jag hittar någon jag kan sjunga högt med!

Mål nr ett är snart uppnått, att ta sig till Kalmar. Höll dock på att få cykeln krossad i Norrköping när en man överskattade sin simultankapacitet då han trodde sig kunna bemästra en bil, en mobiltelefon och ett rödljus på samma gång!

15 augusti 2012

En kavalkad av noijor

Ett sista träningspass igår, duathlon. Första löpningen kändes bra men garmin var helspattig, jag upplevde mig ligga i ett jämnt tempo men Garmin visade allt mellan 2:40 och 6:30 tempo. Den nyservade cykeln rullade fint men känslan var att bakhjulet var löst. Visst har det killar i halsen hela dagen? Har jag inte nyst lite väl många gånger nu för att klassas som frisk? Och antalet träningspass har inte de varit för få. Löpning helt klart men det räknas inte men cykel kanske skulle ha kört ett par långpass till. De nya icke-kemiska energiprodukterna lyser fortfarande med sin frånvaro i postlådan. Kommer magen paja nu bara för det? Och vädret hur blir det? Just nu ser det ut att bli toppen men kan man lita på meterologerna? Ny vill jag bara snabbspola fram till lördag 07.00

12 augusti 2012

Dagdrömmerier

Idag var det dax för ett sista lite längre pass inför Kalmar. Att vakna med huvudvärk ger inte de bästa förutsättningarna men jag trampade iväg mot Ekerö ändå. Gjorde ont i de flesta leder i kroppen då började jag dagdrömma. Tänkte att jag var i Kalmar och gjorde IM cyklingen. I min dröm stod det folk längs vägarna som jag log åt och vinka till. Ett leende har en smärtlindrande effekt och vips hade jag cyklat 65 km och svidade om till löpardojor. Sprang, eller joggade är väl en mer korrekt beskrivning när man ligger i 5 min tempo, ner till IP och tog några varv. Svårt att hålla igen och springa på. Greta sa för några veckor sedan när hon ombads vara tyst för att sova "mamma min kropp är full av ord som måste komma ut". Nu citerar jag henne men byter ut ord. "min kropp är full av löpsteg som måste komma ut" När jag sprang där på banan såg jag jag mig själv om och om igen springa över mållinjen och shit va jag längtar till på lördag!

11 augusti 2012

Countdown

Vid den här tiden om exakt en vecka påbörjar jag förhoppningsvis min livs första marathon. Rejält uppvärmd av 3860 m simning och 180 km cykling. Tränat har jag gjort många timmar för att förbereda mig ändå kommer många don'ts finnas med i mitt race. Antalet metrar sprungna i år blir sammanlagt inte en mara. Vilket innebär att skorna inte är insprugna, byxorna har jag provsprungit två km och känns tveksamt hur mina privata delar skall klara sig helskinnade ur det där. I veckan har jag fått upp ögonen för det jag tror är min typ av sportdryck/bar/gel då den inte innehåller nåt krafs. Trodde jag skulle hinna testa preparatet under helgens cykling men det har inte letat sig fram till min postlådan än. De halvtaskiga förutsättningarna gör att jag troligen måste göra en IM igen och då är det ju skönt om det finns utrymme för förbättring. Om en vecka har jag nog kommit nån km nu, i realtid är jag på väg på poolparty, jag kör!

Ett litet smakprov från dagens simning

9 augusti 2012

ett ovanligt inlägg, lite politiskt nästan

I söndags var jag ute på en underbar cykling på Ekerö-Munsö-Färingsö, undantaget från underbarheten var att jag vid ett par tillfällen ute på Munsö höll på att få sätta livet till då vissa bilister totalt saknar omdöme, men jag hade nog en liten ängel på min axel så det gick bra även den här gången. Det jag njöt av var de öppna landskapen, tröskorna rullade fram över åkrarna, det luktade nyskördat och landet. Fullt med åkrar, hagar och betesmark. Jag älskar våra öppna landskap och njuter av att ha landet så nära fast jag bor i storstan. Därför gör det ont i mig när våra svenska bönder, just nu är det främst mjölkbönderna, inte kan försörja sig på sitt arbete. Vem vill driva en verksamhet där det det inte blir någon avkastning, där kostnaden överstiger vinsten? Ingen företagere gissar jag så varför skall bönderna göra det då? Jag betalar gärna både en och två kronor mer för mitt mjölkpaket och köper svenskt och fortsätter cykla i öppna landskap.

2 augusti 2012

Träningsturnen är till ända

Igår kördes sista passet på annan ort. Det blev simning, kanske inte kan kvala in som OW simning men det var i alla fall inte en pool. Den korrekta benämningen är nog badsjö. Att det inte varit badväder på ett tag kunde lätt avgöras när man tittade på bryggorna som hade ett lager av vitt fågeldun. Inte så inbjudande för en fågelfobiker som mig. Värmde upp och bestämde mig sedan för att inviga paddlarna som legat i simväskan sen inköp i vintras. Blev ganska snabbt trött i axlarna och la dem ifrån mig på bryggan. De paddlarna blev bara använda en gång. Badgäster var det ont om men någon form av paddeltjuv smög runt i vassen. Eller så var det någon dom undrade varför det låg slaskskrapor på bryggan.

29 juli 2012

Ett lego pass

På den här resan fick herr Scott följa med och idag tog vi oss en tur. Älskar att cykla runt bland gulnande kornfält, doften väcker minnen om barndom och halmrivna armar och solvarma tomater. För att vara en slätt är det ovanligt guppigt. Intervaller avverkades idag 25 hårda en-minutare med lika mkt lugnt emellan. Efter det svidade jag om till löpardojor och sprang 3 km, inga tegelstenar i det brickpasset men ända ett brickpass. Kändes bra och jag ville bara göra som Forest och springa springa springa. Kanske är bra inför mitt livs första mara att jag är svältfödd på löpning.

Efter avslutat pass trodde jag mig vara drabbad av någon allvarlig åkomma då mina ben var blålila men då jag upptäckte att sadeln antagit samma färg förstod jag att det var kombon nya tri-byxor och ringblomssalva som inte var helt lyckad.

26 juli 2012

genrep, milstolpar och lite old school

Kände mig nästan jetlag:ad när jag begav mig till Hellas i måndags, det är ju fysiologiskt omöjligt med tanke på att tidsskillnaden är icke existerande mellan mina båda resmål, och när jag fick klart för mig vad som stod på programmet fick jag lite kalla fötter. Tre varv i Kärrtorpssjön, det betyder 3860 m. Sen tänkte jag om, klarar jag det idag när kroppen inte är på min planhalva kommer dte gå som en dans i Kalmar när jag är taggad och laddad. 1 timma och 18 minuter senare hade jag för första gången simmat de metrar som krävs för att klara en IM simning. Det gick inte super fort men det är inte det viktiga, det viktiga är att jag kände mig pigg och redo för 18 mils cykling. Mina googles som är en vinst från fjolårets Ö till Ö satt som en smäck och gav mig ingen huvudvärk alls. Check!

Igår blev det lite löpning, tillbaka till hela foten i marken på en gång. Det gick långsammare och jag hade en inte helt perfekt känsla i knät MEN det kändes helt rätt för mitt lilla underben. Så jag tillhör nog den modellen som inte är skapta för framfota löpning. Bättre långsamt och klara hela vägen än fort en bit och sen en dikeskörning!

Efter en natt med andrasorteringssömn klev jag upp klockan sex, vad gör man inte för kärleken? och gav mig ut på vad som skulle bli ett långpass. Hann dock inte långt förrän styret störde mig, det var ju inte rakt! Fram med verktygen och meka meka men det blev inte bättre. Det visade sig att jag skruvade på fel ställe, det var den nya styrstammen som levde sitt eget liv. Inte nog med att skruvarna var lösa, den ena fanns inte längre där! Men jag använde mina superkrafter och drogåt den skruv som fanns och sen styrde jag mot färingsö, det var platt och det gick lätt de första 100 km sen hade mina knän fått nog. Fattar inte vad de skall börja gnälla för nu de har ju skött sig fint i flera år! Hm. Körde 20 km till så att det åtminstonne skulle kvala in som ett långpass.

Here is the ketchupburger girl
När jag nöjd klev innan för dörren hördes en 4-åringsröst "Mamma, är det du? Skall du vara hemma nu? Heeeeela dagen? En stund senare fick samma fyraåring frågan om hon ville ha en hamburgare till lunch och svarade ja. När jag senare lägger biffen i brödet säger hon att hon inte vill ha något kött. "Men du sa ju att du ville ha hamburgare, menar du att du bara skall ha brödet?" undrar mamman dvs jag. Fyraåringen skrattar och svarar "Neeeeeeeeej jag skall ju ha ketchup oxå"

22 juli 2012

Ultimo

Slutet gott allting gott men godast är nog glassen. Hoppar över att räkna på hur mycket av semesterbudgeten som lagts på Gelato. Desto mindre har lagts på hyra av cykel, kom undan med en pump som betalning. Bilbarnstolarna lämnar vi till biluthyrningsfirman istället för att fylla tanken och så kan de hyra ut dem till ockerpriser. Tycker att vi gjort vad vi kunnat för att mota den Italienska ekonomiska krisen i grind. Sista cyklingen i backarna avslutad med livet i behåll, söndagar är en, om möjligt, galnare dag i trafiken än andra dagar. Har varit centimetrar mellan mig och andra cyklister, bilister och pedistrer och byrackor. Tack centimetrarna för att ni var på min sida i dag.

21 juli 2012

Första intrycket är inte alltid rätta intrycket

Efter regn kommer sol och då blev det simning. Tyvärr hade hagel och åska rört om i grytan så vattnet var grumligt som buljong och liknade vilken svensk insjö som helst men när jag lyfte på huvet för att navigera var sikten desto bättre. Höll på att inte komma i vattnet när det flöt runt en död iller med nosen i vädret längs stranden. Sim tur var tog jag mod till mig och tog en närmare titt innan jag flydde fältet. Det var ett stackars barn som tappat sin Barbaskön i floden, synd för ungen men tur för mig! 75 min kontinuerlig simning med lite fartökningar och sen var jag hungrig som en Iron Man eller nåt.

Så kom det då tillslut

Regnet och på vilken dag? Jo LÖRDAG! Regn betyder ingen cykling, det är ju läskigt som det är. Lite simning kan ju funka i regnet, men då kom åskan och satte käppar i hjulet. Vad skall det då bli för form av träning idag? Har redan ägnat mig och lite träningsrelaterade aktiviteter: Shopping på Wiggle.com Tar en kopp kaffe, hoppas på den där solen efter regnet och njuter av minnena från alla regnfria solskyddsfaktor fulla dagar som serverats här hittills

18 juli 2012

Exercising with a view

Cykeln och jag är bundisar nu och när förhållandet är så kan cykling inte bli så mycket bättre. 28 grader, klarblå himmel en lite svalkande bris från bergen och fantastisk utsikt. Bestämde mig för att oddsen vad gäller att klara sig med livet i behåll var/är på min sida. Jag har mött många äldre herrar utan hjälm som fortfarande är i livet och då cyklar de troligen snabbare än mig, tar fler risker än mig och har sämre reaktionsförmåga. Så hjälmen och mitt kön borde tala för mig! Jag är lite av ett unikum här först för jag är tjej och cyklar sen för att bag inte bara äger utan även nyttjar en våtdräkt. I dag har det simmats i det klaraste, renaste och mest uppfriskande vatten jag någonsin simmat i. Vattnet kom i ganska god strid från glaciären och bjöd på växelvis upp och nedförsbackar, det gillade både jag och forellerna som sällskapade mig.

Bättre sent än aldrig

I tio år har jag spenderat mer eller mindre tid av mina somrar i Borgosesia det var oxå så många år det tog innan jag blev presenterad till detta smultronställe tre minuters bilfärd från the Cappellaro resident. Det var kärlek vid första dyket för de flesta av oss.

17 juli 2012

Terränglöpning?!

Har haft en semester i semestern två dagar vid havet. I Italien är det bra om man har erfarenhet av tetris när man skall hitta en plats på stranden. Jag tänkte utnyttja havet till max och bestämde mig för lite vattenlöpning. När jag tog mitt flytbälte önskade Filippo sig ljusår bort medan jag tyckte det var roande med folks undrande blickar. Det blå turkosa vattnet rörde sig i vågor ( inte så förvånande) men de var så där en och en halv meter höga. Den dagens vattenlöpning blev verkligen en ny erfarenhet, så nära Grimstaskogen man kan komma i den här grenen. Efter 50 min hade jag lyckats skaffa mig en negativ panda bränna i fejan.

Dag två försökte jag mig på simning, trots att vågorna reducerats till nästan obefintliga tog det bara 35 min tills jag svalt så mycket vatten att jag spyfärdig var tvungen att ge upp, men det var härligt så länge det varade att simma utan våtdräkt i vatten med fri sikt mer än två cm.
Bella Italia

13 juli 2012

En annan form av pulsträning

Med dåligt pumpade däck, lite förstora ihop tejpade skor, en cykelhjälm från andra världskriget och en ojusterad sadel gav jag mig ut på Piemotes vägar. Det började med en lång brant utförslöpa (den jag trampade ihjäl mig i uppför igår). Kände mig osäker på min utrustning och valde att gå i de brantaste partierna, lite tant varning på den. Sen sköt pulsen i höjden när bilarna passerade med minsta möjliga marginal. Tre mil på flacken och sen var jag uppvärmd för ca 4 km upp upp upp. Det värsta är att upp betyder ner någon gång. Med hjärtat i halsgropen och händerna krampaktigt kring bromsen tog jag mig ner nästan lika långsamt som jag tig mig upp. Innan sista långa uppförsbacken blev jag bjuden på lunch hos några vänner, verkade som en bra id'e då men gav mig darriga mjölksyresprängda ben när jag tog mig hem en timma senare!

Utsikten idag hade dock inget att önska och vädret var perfekt!

12 juli 2012

Semestern/träningslägret kan börja

Hyra en cykel i Bianchi's vagga borde väl vara en baggis kan man tycka. Men efter förmiddagens sökande med bäste sambon i spetsen såg det mörkt ut för min konditionsträning. Hade jag varit löpbar hade det inte varit några problem då jag antingen kunde ha löptränat som vanliga människor eller gjort som min oäkta hälft och sprungit runt i trädgården med barnen i en skottkärra. Av någon anledning uppskattar barnen hans träning mer än min. De var inte ens intresserade när TRX:en hängdes upp i takbjälken.

Så kom ett efterlängtat samtal, zia Sara har en kompis 167 lång (lite kort även för en italiensk man) som har en cykel som står och skrotar i ett garage. Även tillhörande skor (med lite papper i tårna fyller jag ut dyk 40) och hjälm (krävdes tre personer för att hitta den, lite av en raritet i Italien) med opumpade däck provcykla jag de 5 km hem och svetten rann när jag trampade sista km i motlut, har bara sprungit den tidigare vilket är en baggis i jämförelse.

9 juli 2012

Ok lite prylar då

Innan Vansbro var jag ganska less på att cykla och simma och hade våta drömmar om löpning. I går var jag och köpte ny kortare styrstam till cykeln och mekade med det medan jag vilade igår. Det var till och med någon som hade kollat tempocyklar på Blocket, konstigt undra vem det var?

Kunde inte komma ut snabbt nog i morses för att testa nya sittställningen. Hade knappat in 20 minx5 på Garmin för långa intervaller. Sittställningen var bättre men jag skulle vilja, som de uttryckte det i affären igår, ha en ännu aggressivare ställning:-) Benen hade dock inga intervaller i sig idag. Blev fyra mil mellanmjölkscykling och snart blir det beachen. Hello holiday

8 juli 2012

Vansbro i ett rosa skimmer

I fredags eftermiddag när vi med fullpackad bil drog till Vansbro var inte motivationen på topp. Semestern hade börjat sen nån timma och istället för att fira det med familjen skulle jag åka 30 mil för att köra ett träningspass. Idioti eller vad? Och hur laddar man för ett icke-lopp? Väl framme i Vansbro där de kända ansiktena duggade tätt kändes det kul och det var rätt skönt att slippa nervositeten som de flesta andra gick hand i hand med. Vi checkade in i vår rosa fristad och fixet tog vid.

Jag är ju inte helt rätt i dessa sammanhang då jag väljer de hälften så dyra byxorna i en icke matchande färg och inte har alla de rätta prylarna. Min plastpåse med tilltugg på bågen var en källa till skratt och kommentarer, men det bjuder jag på det funkar för mig.

Lyckades pumpa igång adrenalinet och ut i vattnet vi oss begav. Simmade inte så fort som jag hoppats ( men det verkade ingen annan ha gjort heller) men jag cyklade över förväntan. Hade värsta bästa klacken vid varvningen. Det kändes lite surt när kommentaren vid sista vändningen var att jag hade en bra placering och jag visste att den skulle reduceras till DNF. Men den sköna känslan när jag cyklade om tempobåge efter tempobåge slog det mesta. Kunde konstatera att det sitter väl ändå i fysiken och inte i prylarna även om prylarna kan va kul. Mitt mål var att hålla 30 km/h och klara av cyklingen på tre timmar så 2.40 kändes som en enorm seger. Jag växlade till löpardojorna och sprang 200 meter och känslan var såååå bra och jag ville sååå gärna fortsätta, men Kalmar är målet vilket jag tänkte på och klev av. Sen fick jag njuta av att heja på alla duktiga triathleter vilka många jag stolt kan titulera som mina vänner! Här kommer några