15 oktober 2012

dax för förändring!

Jag kände att jag ville ha lite förändring i livet, men bara lite lagom stor sådan. Därför tog jag hjälp och skapa en ny blogg jennyvidarsson.se heter den. Innehållet är det samma bara ytan som har förändrats, kolla in den!

10 oktober 2012

Kniiiiiiip

Igår lät jag , trots tidigare löften, cykeln stå. Sex grader, regn och mörker bedömdes inte vara välgörande för humöret och 6.15 flyter trafiken på ett acceptabelt sätt. Sen sprack det upp och vädret i kombination med uppskjutna möte erbjöd lite friskvård. Jag svidade om och gav mig ut på Kungsholmens gator och körde Kenyanen. Alltså börja långsamt (det absolut svåraste) och öka 10-15 sek per km. Garmin var opålitlig och jag fick gå på känsla vilket funka fint. 5.45, 5.34, 5.18, 5.03, 4.54, 4.38, 4.24 och 4.12. Värre var det med min blåsa redan efter uppvärmningen var jag i behov av en plats att kasta vatten. sådana platser finns inte längs Norrmälarstrand om man inte har mynt eller lider av kraftig civilolydnad. Jag har tidigare påpekat fördelarna med liten blåsa när man sitter på konferens, när man springer finns det inga fördelar med denna defekt!

7 oktober 2012

tillslut funkade det

Under fredagen hade maskineriet hakat upp sig, jag körde Ctrl-Alt-Delete flera gånger men lyckades inte få någon omstart, fastnade om och om igen och inga kommandon funkade. Så igår sken solen och jag körde en snabb femtusing (som inte blev så snabb som man kunnat önska 21.54) och så var omstarten ett faktum. Fredagen kändes som en bortkastad dag och som kompensation skulle inga fler dagar den här helgen gå till spillo. Så vi sa "fuck you" till alla måsten som huset bara skriker ut och packade in oss i bilen. Ett fantastisk höst vackert Uppsala tog emot oss och hela dagen och kvällen umgicks vi med kära vänner som var alldeles för länge sedan vi såg.

Så kom söndagen och listan med måsten hade  inte direkt krympt. Förde en inre kamp kring prioriteringar. Fick hjälp av min oäkta hälft att välja. Rev av en tvätt och in och ur med diskmaskinen och sen gick jag in i telefonkiosken och bytte skepnad. Ut kom en cykelklädd endorfintöstande mamma, där inne lämnades mamman som önskar sig välorganiserade garderober, en piffig trädgård och hembakat bröd. Resonemanget gick ungefär så här, hösten kommer ha regniga dagar när inomhus pyssel passar bättre. En fin garderob kommer inte kunna kompensera för ångesten som kommer av att inte få njuta av det sprakande höstlandskapet, inte få känna endorfinerna flöda i kroppen och inte få fylla på med solenergi.  Väl ute på Färingsö vart jag en katt bland hermeliner, cykling är tydligen ute och för att vara inne skall man leka med döden på ett par rullskidor. Konkurrerade i alla fall om utrymmet i fem mil och sen kände jag mig nöjd. När jag ändå var i gång med att bejaka mina drifter tog jag en sväng till garnaffären, har längtat efter att virka tillräckligt länge nu. Funderar vad jag skall stryka från listan för att hinna några maskor, kunde ju ha hoppat dte här inlägget, hm.


4 oktober 2012

Typ tusingar

Snorfyllda bihålor har lagt sordin på humöret senaste veckan då träningskurvan pekat nedåt. Så nu var det dax att kolla av om kroppen var redo för fysiskaktivitet igen. Körde flooding och gick direkt på intervallerna från Magnus program "Snabb och smidig på fem veckor". För att förstärka jobbighetskänslan väntade jag till det härliga höstvädret gick i moln och regnet letade sig fram. Efter några km uppvärmning vart det 6x4 min med 90 sekunders vila, Norrmälarstrand tur och retur tre gånger. Jag använder lokaliseringen som ursäkt till att det saknades några meter vid varje intervall för att kvala in som tusingar. Mjölksyra saknades inte, det var skakiga ben och jag tänkte att varje intervall var den sista. Men det där är ju bara ett sätt att stå ut och tempo var faktiskt jämt.

2 oktober 2012

tävlingshets

Igår fick jag chansen att hänga med triathlon kollegorna privat, alla var klädda i civila kläder och vi tryckte i oss flippade burgare. Lina hade gjort ett pittstop i Stockholm på sin resa genom Sverige och hon var anledningen till att vi strålade samman på Kungsholms strand. Det smakade gott men framförallt var det trevligt och samtalsämnet var naturligtvis Ö till Ö efter deras publicering av anmälningsförfarandet inför nästa år. Vilka meriter räcker och räcker inte? Hur utformar man en CV för ansökan om en tävlingsplats? Får man köpa en eller flera biljetter till utlottningen? Hur många kommer köra kvaltävlingen och hur ser chanserna ut där? Vilken klass är bäst att satsa på? Frågorna var många, svaren få men spekulationerna flödade. På det stora hela känns det som ett helt okej förfarande men det ger ändå ett visst mått av stress. Det här med träning och tävling har i mitt liv varit en källa till avkoppling och välbefinnande men det hela har fått en lite bitter bismak. Vill man tävla skall det planeras ett år i förväg, hela semesterkassan och lite till är slut på ett nafs och manövrerar ut möjligheterna till tropiskabad och alpsnö. Inte nog med att man måste bestämma sig ett år i förväg man skall bestämma sig på några få timmar för platserna säger POFF och så är de borta. Vill man köra en klassiker och är lite seg i starten finns det alltid möjligheten att besöka Blocket några veckor innan respektive tävling när folk fått kalla fötter, inte toppat formen, skadat sig eller bara tagit sig vatten över huvudet.

Vill man köra en IM är det dock andra bullar, dom är lite hårdare rent av brända i kanten för där finns ingen andra chans det är all in på en gång, dessa platser får inte överlåtas eller säljas på annonssidor. För den planeringsovillige eller den som har en familj att ta hänsyn till är det inte lätt att vara tävlingsmotionär. Jag känner hur jag blir lite rebellisk och sugen på att bojkotta alla dessa pengaslukande evenemang och göra en Rune Larsson och köpa mig en eka och korsa Atlanten eller en en Lina Gregersdotter och cykla genom hela Sverige för en god sak. troligtvis kommer jag foga mig, ställa mig fint i led och öppna plånboken.

30 september 2012

Det skall börjas i tid

Det blev ingen cykling Uppsala-Stockholm i ett rosa skimmer idag. Diverse höstbaciller satte P för det, trist. Istället fick jag inleda min karriär som fotbollsmamma, avslutning på fotbollsskola med en liten fotbollscup. Det fanns alla typer av spelare, de som gömde sig längst in i målet och klättra i nätet, de som sprang fler km än vad som krävdes, andra stod och drömde och leta efter någon i publiken med andra ord var det mycket underhållande. Det väckte dock lite jämlikhetstankar. Första matchen som var tjejer mot tjejer var det aldrig någon avspark i mitten utan bara ut med bollen efter mål. Så i denna match var Gretas observation "de andra var inte bättre utan hade närmare till mål" korrekt ( eller ja lite bättre var dom). När de sedan skulle spela mot killarna var det avspark, inkast och hörnor. Flickorna stod som frågetecken detta var inget de fått lära sig under träningarna trots att de hela året spelat samtidigt som pojkarna, dock aldrig MED pojkarna. Hm måste kanske bli fotbollstränare nu....

För att fundera på saken och känna om bihålorna tänkt fortsätta krångla fick det bli en lugn fin cykling på ett höstigt Ekerö.

27 september 2012

Rosa is da shit

Efter måndagens massage fick jag beröm av massörskan för att jag slappnade av så bra. Uppenbarligen slappnade jag av lite för mycket och tappade garden. Jag blev knockad av illa sinnade baciller, snorbaskilusker. Så det milda vädret har jag inte kunnat dra nytta av utan cykeln har fått stå i garaget och sukta. Dagens simning har också flutit bort och jag vilar snällt. Anledningen att jag vilar och hoppas bli av med snoret är för jag planerar att ägna mig åt välgörenhet på söndag. Jag skall cykla mellan Uppsala och Stockholm tillsammans med sköna, engagerade människor. Tillställningen heter Rosalandet och deras mission är att samla in pengar till förmån för bröstcancerfonden. Kolla in deras hemsida rosalandet.se och ge ett bidrag du också