Vansbro i ett rosa skimmer

I fredags eftermiddag när vi med fullpackad bil drog till Vansbro var inte motivationen på topp. Semestern hade börjat sen nån timma och istället för att fira det med familjen skulle jag åka 30 mil för att köra ett träningspass. Idioti eller vad? Och hur laddar man för ett icke-lopp? Väl framme i Vansbro där de kända ansiktena duggade tätt kändes det kul och det var rätt skönt att slippa nervositeten som de flesta andra gick hand i hand med. Vi checkade in i vår rosa fristad och fixet tog vid.

Jag är ju inte helt rätt i dessa sammanhang då jag väljer de hälften så dyra byxorna i en icke matchande färg och inte har alla de rätta prylarna. Min plastpåse med tilltugg på bågen var en källa till skratt och kommentarer, men det bjuder jag på det funkar för mig.

Lyckades pumpa igång adrenalinet och ut i vattnet vi oss begav. Simmade inte så fort som jag hoppats ( men det verkade ingen annan ha gjort heller) men jag cyklade över förväntan. Hade värsta bästa klacken vid varvningen. Det kändes lite surt när kommentaren vid sista vändningen var att jag hade en bra placering och jag visste att den skulle reduceras till DNF. Men den sköna känslan när jag cyklade om tempobåge efter tempobåge slog det mesta. Kunde konstatera att det sitter väl ändå i fysiken och inte i prylarna även om prylarna kan va kul. Mitt mål var att hålla 30 km/h och klara av cyklingen på tre timmar så 2.40 kändes som en enorm seger. Jag växlade till löpardojorna och sprang 200 meter och känslan var såååå bra och jag ville sååå gärna fortsätta, men Kalmar är målet vilket jag tänkte på och klev av. Sen fick jag njuta av att heja på alla duktiga triathleter vilka många jag stolt kan titulera som mina vänner! Här kommer några