Jag, Louise, Fabian och en ängel

Äntligen var det dax att få det hela överstökat. Faktiskt var det så det kändes med Vansbrosimningen, jag räknade med max 90 minuter i vattnet. Inför 90 minuter behöver man inte kolhydratsladda eller oroa sig för sömnen eller att man inte skall orka. Något övermodigt kanske men känslan var att risken för att inte fixa det var ganska liten, ingen vallning att tänka på, ingen cykel som kunde få punka, inga fötter som kunde stukas. Höll dock på att inte bli någon simning, klassiker eller dagen efter idag.

Mitt sällskap kom och hämtade upp mig, efter en frukost i solen, klockan åtta. Fabian satt bakom ratten och det gick att bränna på rätt bra på det tomma vägarna. Plötsligt ser vi hur bilen med husvagn framför oss börjar svänga vänster från högerfilen. Bil plus husvagn täckte båda körbanorna. Jag var övertygad om att han väjde för en olycka och undrade vad som fanns på andra sidan ekipaget men insåg att vi nog inte skulle få veta det utan sluta vår klassiker med fronten i en husvagn. Vi hade dock en mycket duktig och alert chaufför som lyckades ta sig förbi mellan husvagnen och vägrensstaketet. På andra sidan var det två tomma körbanor! Men vad hade husvagnen sysslat med? Jo han hade bestämt sig att han körde åt fel håll på motorvägen och upptäckt en räddningsfordornsöppning mellan filerna och utnyttja den. Så vi har mött både jävulen och hans motkraft idag.

Vid tolv var vi fortfarande i livet och på plats i Vansbro. Efter att ha hämtat ut nummerlappar, ätit en pasta Bolognese som bjöd på bamba känningar och fikat var det dax att ikläda oss rustningen. Mindre och mindre mödosamt för varje gång.

Uppvärmning var helt överflödigt efter att ha promenerat nån kilometer i våtdräkt och sen väntat ytterligare 10 minuter väl täckt från topp till ankel. 15.15 lyftes repet och nåt hundratal röda badmössor flöt iväg. Det kändes bra och det kändes ännu bättre när jag började sikta och passera gröna badmössor som startat 15 minuter innan oss. Försökte fokusera på tekniken, se det som ett träningspass och mediter allt för att få tiden att gå. Hade ingen aning om tid eller avstånd förrän jag kom till "svängen" då jag visste att det återstod 1000m, här började det bli trängsel och det gröna mössorna blev fler och fler men det dök även upp vita mössor! Fick en fot i stl 43+ rätt i låret, svor till och var rädd att förlora kraft men svordomen var i onödan. Så var det slut. Jag var i mål. Klockan visade 16.12 och jag hade nått mitt inofficiella mål. Tjoho! Men jag var inte trött, vilket betyder att jag kunde ha gjort det snabbare ändå, eller? Ja det finns ju Vansbrosomningen även nästa år. Solen sken och jag ikapp med den när jag vandrade ut ur målområdet med ytterligare en leksak till tjejerna hängande runt halsen.

Medan jag väntade på mina partners in crime gick jag på en shoppingtur, firade min klassiker med ett par kompressionstights. Änvändes inte dom med fördel för löpning? Jo så är det nog. Därför var det bäst att anmäla sig till Lidingöloppet så snabbt som möjligt!

Triss i