Cyklade t/r till jobbet idag med hjälp av Scott den äldre, inte lika roligt men det blir mer träning och snabbare än det motordrivna fordonet. Försöker se saker från den positiva sidan. Var dock svårt på eftermiddagen. Antagligen var det för att lördagen från helvetet uteblev som jag idag fick en tisdagseftermiddag därifrån istället. Slutade jobbet tidigt för att hämta mina tjejer och hinna med några timmar kvalitets tid innan dagens simträning skulle ta vid. Den stora damen ville leka med en kompis problemet var bara att båda två ville gå hem till den andre. Vi började med förhandlingar men utan framgång, sen blev det skarpa tillsägelser lika ofruktsamt. Sen ryckte lilla damen in för att försöka påverka genom tårar och vädjan till stora syster att följa med. Utan framgång. Det var många turer innan vi efter en timma gjort oss hemmastadda på cykel ekipaget. Tre gråtande tjejer (mamma inkluderat) och ingen lekdate. Efter det mentala styrkepasset var jag ganska matt och tyckte att det kändes skönt att ge sig iväg på simträning.
Frustrationen var dock inte över. Jag gav mig av hemifrån klockan 17 och det rulla på bra, var i Alvik 17.15 och jag kände att jag skulle hinna och även ha god tid på mig att få på våtdräkten innan passet börja klockan 18. Klockan 18 hade jag precis kommit av Alviksbron! Pannan hade jag vid det laget dunkat blå i ratten och återigen brände tårarna, denna gång tårar av ilska, bakom ögonlocken. Jag upptäckte att jag hade en napp i fickan och gud vad jag önskade att jag var två år och att nappen kunde trösta mig i min bedrövelse. Glömde helt bort att jag tidigare på dagen fått vuxen nappar installerade bakom öronen i form av senapsfrö.
18.25 stoppa jag mynten i P-automaten vid Hellas gården. Det var träningstävling som stod på schemat idag och starten gick inte förrän 18.30, en liten ljusglimt på eftermiddagens mörkgrå himmel, kanske prövningarna för dagen var över. Bortsett från att jag endast hade fyra minuter på mig att komma i våtdräkten, kändes inte troligt. Men någonstans kom det superkrafter jag slog mitt första pb för dagen och låg där i plurret, och guppade bland ett trettital badmössor, en minut innan start!
Nu var det dags för min urladdning, fast jag har lite svårt att ”ladda ur” genom simning. Det är härligt med öppet vatten men 2600 m är trots allt 2600 m och ganska monotont även i en sjö. Första varvet gick på 27.19 och andra på 29.31 att jämför med premiär tiden för en månad sedan som var på 31.27. Jag vill tro att det inte bara var tack vare den nya dräkten utan att jag faktiskt blivit en något bättre simmare. Mitt mål var så klart att göra en bättre tid men också att inte komma sist. Det är svårt att ha koll bakom sig när man simmar så när jag börja närma mig mål och kände en hand på min fot var jag nöjd, jag skulle som sämst komma nästsist. Och det var inte eliten som varvat mig, thank god. Jag var mycket nöjd med dagens pass och krampen gav sig inte tillkänna förrän dräktavklädningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar