Måndagen bjöd på skön cykelpendling och en intressant lunch. Grekisk kolgrill var den mindre upphetsande delen av lunchen, den intressanta var att träffa en person som kan komma att hjälpa mig att bli förhoppningsvis snabbare och uthålligare men framförallt som kan motivera mig att köra de där tråkiga lågintensiva passen. De där som jag så ofta tänker att jag skall köra men som slutar med en mil i mitt vanliga tempo. Jag var sugen och taggad efteråt, frågan som återstod var har jag råd? Men det är ju trots allt en investering i min egen hälsa, eller i alla fall en investering i mig själv. Lär ju inte bli nån direkt ekonomisk avkastning men kanske ytterligare några lådmedaljer. Lunchen resulterade i att jag gick hem med nya kunskaper i "självhjälp", om du inte har tillgång till någon annans armbågar som kan ge dina höfter en omgång, lägg dig på en tennisboll och rulla in punkterna. Smärtsamt men funktionellt är min utvärdering av behandlingen hittills. Nästa steg är en bandyboll, det lär dröja.
För att suga det sista ur min homealone tid körde jag ett nytt pass på SATS på tisdagskvällen, "fight circuite". Jag brukar vara ett stort fan av kampsport/army inspirerad träning men det här var lite för mycket till och med för mig. MMA, vi ligger på golvet och boxar på en säck. Tur det var sent på kvällen och tomt på gymet för jag kände mig TÖNTIG med en lila tumme. Tisdagens höjdpunkt var självklart när ordningen var återställd och det låg någon och sov i husets alla sovrum, skönt!
Onsdag, fysisk vilodag mental utmaning. Planeringsdag nr 2 och att möta alla mina nya kollegor i civilakläder och utan namnskyltar ställde höga krav på mitt icke existerande "namnminnesförmåga".
Eftersom regnet öste ner i morses och jag var tvungen att snooza 3 gånger innan jag kom ur sängen fick jag tillbringa galet mycket tid i bilkö. Hann hem och laga middag innan jag drog till Vårby där mr Mike hade planerat ett kul pass. Började med 8x50 snabba och idag gick det snabbt jämfört med i lördags, inte en enda 50:a över 50 sek serien såg ut 43, 44, 45, 46, 48, 49, 49 och 44. HUndradelarna kunde jag inte memorera, tydligen har sifferminnet lite att önska oxå. Sen var det tre stationer med kickar, catch-up och skovel. Lånade fenor under halva "kick-stationen" och vilken fart kände mig som en fuskare. Hittade ny andning under de olika catch-up övningarna och fick ett bättre flyt, kul! Efter nedsimmningen och en varm skön dusch fick jag befara att dagens pass blev ett dyrt pass, mina skor var borta! Mina fina gröna Converse. Mest bekymrad var jag över att köra bil i strumplästen som tur var kom Anna till undsättning. Så jag fick gå i någon annans skor, ganska skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar