Tittat på "Så mycket bättre" och ätit skumtomtar men jag valde att tillbringa lördagskvällen här:
På schemat stod det 50 km max test, jag har fortfarande inte connectat fullt ut med min trainer. Första milen körde jag på motstånd 0 och tog 22 minuter på mig, andra blev nästan en exakt upprepning. Förstår inte varför det känns så tugnt. Ok lyckades få det lite lättare när jag satte ner motståndet till -4, jag lovar det var ingen medlutskänsla what so ever, trampade på i knappa 30 km/h i en mil avslutade med en mil på samma motstånd men oj så mycket långsammare. I min enfald hade jag trott att man lättare skulle komma upp i justa hastigheter på trainern, raksträcka, inga hinder, ingen vind men tji fick jag. Vätternsrundans 300 km hade högre snitt hastighet. Därför kunde jag inte motivera mig till den sista milen, plus att klockan började närma sig 22, "Så mycket bättre" var slut, vattnet var slut jag var inte slut men visste ju att jag ju kan sååååååååå mycket bättre så jag klev av och gjorde mig en mymsig lördags drink; yoghurt, banan, ägg, havregryn, blåbär och hallon. Självklart stretcha jag också. Efter gårdagen, som kommer sen, vågar jag inte annat. Jag vill ju bli SÅ MYCKET BÄTTRE
Fredagen bjöd på ett besök på "Under construction" höll på att inte komma fram i tid och var så nära att bli ett gäng hundringar fattigare men ibland är turen och marginalerna på rätt sida. Timman innehöll löpskolning som resulterade i att Magnus kunde konstatera att jag har höftböjare stela och korta som en forbollsspelare trots en mycket kort karriär inom sporten för 30 år sedan. När nya övningar för att åtgärda detta testades kom konstaterande nummer två på tok för stel i axlarna. Vilket resulterade i ytterligare några nya moves. När jag gick därifrån var jag varm och skön i de flesta muskler. Oj vad här skall rörlighetstränas. På väg till bilen ser jag att det helt klart är en överrepresentation av lapplisor och nissar på gatan, en som är oroväckande nära MIN bil. Men jag hade ju betalat och tiden var inte ute. Det visade sig att det var parkeringsförbud, en skylt som var väl gömd. Jag kom i rättan tid och vill tro att jag charmade nissen så han avstod men tror egentligen att det handlade mer om tur.
I år hade jag bestämt att snön inte skulle ta oss på altankanten så jag och Greta gjorde höst sent om sider och fyllde upp de få kvarvarande kvadratmetrarna i garaget med diverse trädgårds grunkor. Sen klädde vi rosenbusken och väntade på att mörkret skulle berätta för oss om vi lyckats fördela ljuskällorna okey. Men innan mörkret tog trädgården i besittning skulle det löpskolas. Jag fick sällis vilket alltid är trevligt, så länge vi höll os på altanen. När det vankades intervaller ute på gatan och den elaka mamman inte väntade på barnen utan sprang ifrån dem blev det tårar och förmodlingen några fördömande ord från en och annan fönsterugglare.
Stakar, stjärnor och ljusslingor är på plats, adventskalendern saknar exakt 48 paket och snön verkar inte vara inom räckhåll och Greta vill inte skriva någon önskelista för "Jag önskar mig inget speciellt jag blir glad för vad jag än får av tomten" Då var det avklarat sockar och trosor får det bli, kanske en tub tandkräm oxå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar