Igår var det besök på Under Construction igen med fokus mage och liiiite armar. Det där med lite är väl en definitionsfråga. Efter uppvärmning i roddmaskinen fortsatte passet i vattnets tecken, il coccodrillo. När jag låg där med böjda armar och passgångade mig fram skulle vilket byte som helst kunna undslippa mig det var med stor möda och svidande triceps som jag tog mig över mållinjen. Nästa utmaning Magnus plockade fram var benböj på en halv pilates boll. Årorna fick jag inta ta med mig till nästa övning: ”båten” och från den förflyttade jag mig som en ”köttbulle” över ”sidoplankan” ner till ”krokodilen” igen. I skrivande stund fick jag en idé, barngympans ”Hela familjen går på cirkus” uppgraderas till ”Hela havet stormar” eller ”tusen och en natt” i gymversion.
Magnus gjorde en justering i veckans schema och plockade bort allt utom 4 km löpning på söndag. Kanske var det min desperata blick som gjorde att han mildrade domen något och även jag tillåtelse till kvällens simning med HA. Jag är glad att simningen kvarstod för det var ett grymt pass som ägde rum i sumpvattnet i Vårby i går kväll. Lite uppvärmning, DOD (Drill Of the Day) var norska elementet och en övning till som inte fick plats i min minnes bank. Höjdpunkten var dock ”Killer loop” bestående av 25 m under vatten, 50 m benspark m platta, jägarställning (på land) 30 sek, polo simning 100m, statisk tricepsarmhävning 30sek, sjutaktsandning 50 m och 25 m fjäril. En perfekt loop efter en dag med Magnus i gymmet tänkte jag men det funkade ända tills vi kom till slutet av passet och skulle köra idealhundringar. För första gången misslyckades jag med den vilket stod klart efter 25 för hårda metrar, det var inte armar jag hade längre bara något sladdrigt som hängde längs sidorna. Bakläxa till Jenny och så plockade jag fram några säkerhetsbeteenden och klarade av en långsam ”ideal”-hundring. Loopen var grymt peppande, peppades lite extra av att jag simmade på bana två med de som var lite snabbare. Grymt nöjd med dagens pass idealhundringen till trots.
Dagens höjdpunkt var nog när jag gick längs Kungsgatan och en man kom från ingenstans gav mig en kram och ett stort leende innan han försvann ut i trafiken igen. Händelsen gav mig samma sockerdricka i kroppen som det gjorde för 10 år sedan när samme man (då kanske mer av en pojk) oväntat dök upp någonstans i Uppsala. Idag träffar jag ju honom nästan bara på förutsägbara platser.
Några lådor med gamla fågelägg gav upphov till dagens garv, troligen därför jag sov som djupt och skönt sex timmar utan uppehåll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar