Kvinnodagen!? Vet inte vad jag känner eller tycker inför den. Gillar jag den eller inte? Känns som man borde skriva något speciellt i kvinnodagsanda om man nu väljer att skriva idag men jag får nu vänta tills nästa år och fundera lite vad jag tycker. Skriver istället om när jag kände mig som stålkvinnan, det var i tisdags när jag hängde på ”Under construction” med Magnus.  

Det stod styrketräning på programmet och efter uppvärmningen skulle vi inleda med armgång i en horisontellt hängande stege, följt av benböj med vikt och så några burpees. Eftersom det inte var första april förstod jag att det Magnus sa var sant kände mig mindre säker på att jag skulle klara av uppgiften. Var snarare övertygad om att jag INTE skulle klara armgången (rörde sig väl om tio ribbor eller så) men tänkte ge det en chans. Det visade sig att jag inte vet allt här i världen och inte känner min kropp så väl som jag trodde. Jag klarade alla fyra varven. Sen fortsatte det med romerska ringar och marklyft (50kg) och jag fick erfara ett huden i mina händer inte höll samma klass som resterande överkropp. Gick därifrån med skinn flådda tassar.

På kvällen var jag fortfarande taggad av boosten mitt ego fått när jag slängde mig i stegen och körde ett testpass på trainern. När jag hoppade upp på cykeln hade jag i endorfin dimman tappat koll på både tid och rum. Hade för avsikt att köra 50 km men insåg snabbt att jag inte skulle kunna förbättra mitt rekord så pass att jag skulle vara klara av det på den tid jag hade att förfoga över innan det var dags att hämta barnen på sina playdates. Bestämde mig då för att slå förra veckans tid på 20 km och körde sen en bonus mil. Rodde planen i land, förbättring blev två minuter och några snäpp högre kadens.

Men ack den lycka som varar på natten till onsdag letade sig en ondskefull förkylningsbacill  sig in mellan mina täcken. Den var dock inte alvarligare än att jag kunde genomföra ett vattenlöpningspass efter avslutad arbetsdag. 4x10 min på nivå 4 (av 5) med 4 min lugnaktivitet som setvila. Måste säga att vattenlöpning inte är så dumt i alla fall men abstinensen efter the real thing börjar nå svårhanterade nivåer nu. Kanske för att det snart är dags att ge sig ut och prova, längtar men är samtidigt lite rädd att prova. Tänk om det fortfarande gör ont…….