Bästa brosan

Brosan brosan brosan, jag håller på att spricka av stolthelt och önskar att jag stått där i målfållan med en lagerkrans när han staka sig över mållinjen på 6.42.29 Gissar att det där pannbenet är genetiskt, fast den där tiden kräver lite mer än bara lite betong ovan ögonbrynen. Har inte varit helt oproduktiv själv i helgen men inget som kan mäta sig med ovan nämnda bedrift.

Igår morse var jag något modfälld över att inte kunna sätta på mig löpardojorna och ge mig ut. Gick istället ner i min källare och tittade på en strimma solljus som letade sig ner till mig och min trainer. På schemat stod det 10x10km max med 5 min lugnt, kände mig ganska tveksam till om jag skulle kunna förmå mig till det. När jag klarat av hälften stod tiden på 2.10, jag hade fått skavsår på ovansidan av låren (!?) av de svettiga cykelbyxorna, benen var matta och solen och barnen kallade på min uppmärksamhet. Så jag nöjde mig där och sen blev det familjefest på isen istället.

Vasaloppa söndag och fram till 14.42.29 höll jag mig på armlängs avstånd från datorn där brosans tider tickade upp timma efter timma. Jag gjorde honom sällskap en stund på crosstrinern, efter en timma kallade solen åter på mig. Resten av familjen var på vift så jag tog MINA skridskor och gav mig ut på ett spegelblankt Mälaren, årets första vintersportsaktivitet. Jag njöt av varje skär, tills jag kom fram till en ränna. det var tydligt att många tagit sig över men jag valde att fly istället för att riskera att ligga i det kalla och fäkta. Cykling, löpning och simning i all är men de står sig ganska slätt i jämförelse. Det är lycka i koncentrerad form att glida fram över isen en strålande dag som denna. Blev inte ens en timmas lång tur men det var härliga minutrar de som blev.

Nu återstår bara ett TRX-pass och ett simpass så har jag fyllt veckans kvot. Om det inte är så att jag kommer hem från Vårby full av energi blir det nog inte full pott den här veckan men näst intill. Med tanke på den sena starten är jag nöjd!