Vilket flyt!

Tja kanske inte direkt från start. Började dagen med att behandla diskmaskinen på samma sätt som tvättmaskinen. Överfyllde och tänkte att om jag bara smäller igen luckan så skall nog allt få plats. Det fick det också, men i tusen bitar. Min favorit skål fick plockas ut ur filtret i botten, bit för bit, flisa för flisa. E´s flyt var kanske inte direkt av det önskvärda slaget, det var mer av vattenplaningsslaget när hon upprepade gånger tappade greppet med däcken på altanen då hon cyklade runt runt. De tre första gångerna ställde hon sig kavat upp och borstade av brallorna men fjärde gången kom ett "nu gick det inte så bra" och strax efter  tårarna. Sen var det dax för mammas cykeltur, jag körde dock inte på altanen utan gav mig ut på Ekerö, intervaller 4x10 minmed 5 min lugnt. Kändes bra, kände mig till och med bekväm med att lägga armarna på tempobågen. Mötte en snubbe utan hjälm, var så nära att skrika åt honom att sätta på en men insäg att jag inte ville vara den som orsakade honom obalans och eventuella skall skador. Förutom kraftig dödslängtan eller enorm fåfänga vad kan få någon att välja bort hjälm?

I samma stund, eller kanske sekundrar senare, som jag klev av cykeln ringde telefonen och vi blev bjudna på söndagsmiddag. Ellen måste ha läst mina tankar, tankar som bestod av orden orkar, inte, laga, mat. Fyllde på med middag vid nån annans bord och ett par rutor förmycket av marabou och sen tackade jag för mig och drog till Vårby. Ett riktigt skönt pass som innehöll nya upplevelser. Jag hittade rätt vinkel på höften och motstånden blev minimalt, jag upplevde ett helt nytt flyt! Ett halleluja moment. Det inte bara kändes bra enligt coachen såg det även bra ut. Vi körde 6 x100 trappa, skulle minska fem sekunder varje hundring. Jag började på 1.55 och slutade på 1.31. Efter 1.31 var jag trött men runt 1.38 hade jag en bra truckar fart. Är fortfarande hög på endorfiner och undrar hur jag skall kunna ersätta dem med melantonin och flyta in i drömmarnas land.