va söndag igen?

Dom går farligt fort dom där veckorna och dom blir inte alltid som man tänkt sig. Inledde veckan med cykling till och från jobbet och sen kändes benet okej så jag beslutade mig för att använda onsdagens lunch åt att utforska löpmöjligheterna på Kungsholmen, dom var fina. Jag sprang en mycket efterlängtad mil i 4:50 tempo, svårt att veta hur det kändes. Vadmusklerna, speciellt den onda stel och eländig. På torsdagen kom baksmällan, ett par riktigt ömma fläckar på smalbenet och så sticker det, pirrar och känns inte kul alls. Körde ett härligt simpass i Vårby på bana två på kvällen, som avslutades med en oskön fläskläpp. Så på fredag tog jag vilodag med planen att helgen skulle innehålla ett cykelpass men så blev det inte. På lördag morgon försökte jag in i det längsta förtränga att fötterna skulle svingas över sängkanten och att jag hade ett liv att leva. Bad en bön att någon skulle komma och leva det åt mig så att jag kunde ligga i fosterställning undre täcket hela dagen, men ingen kom så jag gick upp. Istället för 6x1000m löpning blev det andra bullar, 60 min crosstrainer, 30 min TRX och tre plåtar kanelbullar, som vi bakade åt gjorde vi bara en halv plåt eller så. På kvällen fick självförtroendet sig en riktig smäll när äldsta dottern upplyste mig: "Mamma lyssna, du försöker sjunga med en len och vacker röst men det låter inte så lent som det här" och så sjöng hon själv godnattvisan.

Idag skulle så ett 40 km cykelpass avverkas med det gick inte att få till skyller på en kombination av dåligt väder och bristande logistik, men avslutade veckan som sig bör med HA i Vårby och boostade självförtroendet lite när jag, för att det skulle bli jämna par, tillfälligt uppgraderades till bana ett. Kämpade på hårt för att inte bli varvad på intervallerna, vilket jag inte lyckades med men jag fick ett ordentligt pass. Hur jag skall lyckas få till nästa veckas träning blir en enorm utmaning med otaliga föräldramöten (tre möten med endast två barn måste vara någon form av rekord) och fritidsaktiviteter.