Vyn vi drömde om den 24:de december |
Strax innan ett var det så daxoch det var bara på vissa skuggiga partier som det inte var torrt på vägen. Nu befinner jag mig ju på Västgötaslätten med betoning på slätten. Här är det platt, slätt, höjdskillnaderna lyser med sin frånvaro och skogspartier undvek jag med tanke på solens åtkomst. Resultat vind vind vind. Det var isande kallt och gick sååååå långsamt när jag hade nordan emot mig, när han var med mig gick det undan och värmen spred sig i kroppen. Efter drygt två timmar hade jag åter cyklat i morvind och efter den svängen fick jag inte tillbaka något som kan kallas värme, inte ens liten ljummen i lederna. Trots att jag vände var jag så stel att hastigheten med mycket möde bara kom precis över trettistrecket. Då förstod jag att det var dax att kasta in kvasten och ge mig hem. När jag skulle kliva av cykeln kunde jag knappt stödja på fötterna, de hade konsistens och temperatur av djupfrysta spännremmar. Men påskkärringen var nöjd över att ha landat på blåkulla och se röka stiga från badtunnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar