Igår var jag i en butik för att spana efter en ny cykel. Grabben i affären frågade efter min längd och konstaderade efter mätning att min grenlängd var 77 cm. Han konsulterade sin tabell och frågade sedan "Är du säker på att du är så lång som 1.69?" Mitt svar var jakande med tillägget att en fel marginal på en cm kunde ju förkomma men inte mer. Min mot fråga blev "Betyder det att jag har korta ben?" Nu var det hans tur att ge ett jakande svar. Tydligen är det ganska vanligt med tax ben då det inte fanns några cyklar kvar i de storlekar som eventuellt skulle passa mig. Inte i min prisklass i alla fall. Idag besökte jag en annan cykelbutik, meddelade mitt grenmått och vilken ramstorlek killen igår rekomenderade. Cykel togs fram och när jag la min underarm framför sadeln för att kolla avståndet till styret säger dagens kille: "hm det här var fel storlek". Jag hjälpte honom på traven "Jag antar att jag har korta ben i förhållande till överkropp" åter igen ett svar i kategorin JA! Med tillägget "Jag ville inte säga det men när du själv tog upp det så....." Det fanns i alla fall en cykel som kommer gå att anpassa så att den passar min oproportionerliga lekamen. Hur jag skall kunna vänta i 48 timmar för en provtur?
Innan jag klev på cykeln igår och gav mig av till jobbet körde jag lite uppvärmning bestående av statisk underarmsträning i kombination med lättare konditions och balans övningar. Jag bar E, ledde cykeln med andra handen och försökte hålla jämna steg med G som sprang till dagis. Tyckte själv att det var en ganska imponerande balansakt men den känslan blev kortvarig. När jag kom till Bromma kom en "super dad", han ledde en cykel med TRE pojkar på. En satt på sadel, en på styret och en stod på ramen, han hade inte en racer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar