Mammas flicka

Eftersom jag var sen i morses och var tvungen att ta kortaste vägen till jobbet hade jag några oförbrukade km kvar när jag kom hem. Jag tog med mig familjens cykel rookie på en liten tur till Åkermyntan. Hon var så nöjd över att vara ute och cykla med mamma, det var ömsesidigt. På hemvägen var det två uppförsbackar. Inför den fösta fråga jag om hon orkade eller om vi skulle leda cyklarna. Gissa svaret. "Jag orkar jag orkar jag orkar" upprepade hon hela vägen upp, cyklandes! Oj oj oj så stolt mamma var. Nästa backe var värre, längre och innebar start i backen. Och det vet ju alla vi som har körkort att det är inte lätt i början. Men min lilla trollunge skulle försöka, hon försökte och försökte och ramlade och ramlade utan att tappa humöret! Imponerande jag känner en person som i samma ålder skulle ha kastat cykeln i diket! Fast det klart det fanns ju inget dike så det var nog därför.

Själv har jag lite udda blesyrer sedan tisdagens simträning. Det känns som jag har två blåtiror är alldeles öm runt ögonen, slutsats? Behöver nya goggles! Nästa konstighet, ingen känsel i svålen på halva huvudet.