Alternativmedicin

Måndagen bjöd på skön cykelpendling och en intressant lunch. Grekisk kolgrill var den mindre upphetsande delen av lunchen, den intressanta var att träffa en person som kan komma att hjälpa mig att bli förhoppningsvis snabbare och uthålligare men framförallt som kan motivera mig att köra de där tråkiga lågintensiva passen. De där som jag så ofta tänker att jag skall köra men som slutar med en mil i mitt vanliga tempo. Jag var sugen och taggad efteråt, frågan som återstod var har jag råd? Men det är ju trots allt en investering i min egen hälsa, eller i alla fall en investering i mig själv. Lär ju inte bli nån direkt ekonomisk avkastning men kanske ytterligare några lådmedaljer. Lunchen resulterade i att jag gick hem med nya kunskaper i "självhjälp", om du inte har tillgång till någon annans armbågar som kan ge dina höfter en omgång, lägg dig på en tennisboll och rulla in punkterna. Smärtsamt men funktionellt är min utvärdering av behandlingen hittills. Nästa steg är en bandyboll, det lär dröja.

För att suga det sista ur min homealone tid körde jag ett nytt pass på SATS på tisdagskvällen, "fight circuite". Jag brukar vara ett stort fan av kampsport/army inspirerad träning men det här var lite för mycket till och med för mig. MMA, vi ligger på golvet och boxar på en säck. Tur det var sent på kvällen och tomt på gymet för jag kände mig TÖNTIG med en lila tumme. Tisdagens höjdpunkt var självklart när ordningen var återställd och det låg någon och sov i husets alla sovrum, skönt!

Onsdag, fysisk vilodag mental utmaning. Planeringsdag nr 2 och att möta alla mina nya kollegor i civilakläder och utan namnskyltar ställde höga krav på mitt icke existerande "namnminnesförmåga".

Eftersom regnet öste ner i morses och jag var tvungen att snooza 3 gånger innan jag kom ur sängen fick jag tillbringa galet mycket tid i bilkö. Hann hem och laga middag innan jag drog till Vårby där mr Mike hade planerat ett kul pass. Började med 8x50 snabba och idag gick det snabbt jämfört med i lördags, inte en enda 50:a över 50 sek serien såg ut 43, 44, 45, 46, 48, 49, 49 och 44. HUndradelarna kunde jag inte memorera, tydligen har sifferminnet lite att önska oxå. Sen var det tre stationer med kickar, catch-up och skovel. Lånade fenor under halva "kick-stationen" och vilken fart kände mig som en fuskare. Hittade ny andning under de olika catch-up övningarna och fick ett bättre flyt, kul! Efter nedsimmningen och en varm skön dusch fick jag befara att dagens pass blev ett dyrt pass, mina skor var borta! Mina fina gröna Converse. Mest bekymrad var jag över att köra bil i strumplästen som tur var kom Anna till undsättning. Så jag fick gå i någon annans skor, ganska skönt.

En helt ovanlig söndag

Klockan hann bli åtta innan jag blev väckt av min blåsa i morses. Eftersom det inte var någon som hade önskemål om frukost, krävde att få se på Bolibompa eller ville dra i mitt öra var det bara att somna om. Tre timmar senare intog jag dagens första måltid på ALTANEN i imponerande oktober sol och DN´s alla delar blev luslästa. Eller det var väl inte helt sant, Sporten gick faktiskt oläst förbi. Naturligtvis skulle denna underbara dag innehålla någon form av träning. Att springa i höstsolen, längs Mälaren utan att känna att man förbrukar tid som man kan spendera med familjen är vad jag kallar söndagslyx. Jag har därmed tagit min äldsta dotter på orden "Mamma nu när vi är borta kan du ta och lyxa till det lite. Kanske äta något sött på lördagen tex". Garmin kände inte för att spela i samma lag som mig idag, gav mig tid och puls men ingen distans. Då jag i stort sett har en inbyggd GPS uppskattar jag distansen kring 10 km. Löpningen följdes av 25 minuter styrka och stretch. Jag satte punkt för träningspasset med ett glas färskcentrifugerad rödbetsjuice. Kunde konstatera att den blir godare om rödbetorna fått koka en stund, men på bekostnad av kvantitet. När jag under löpturen kände lite smärta i höften tänkte jag på texten på tröjan jag fick av Ida igår. Som avrundning på denna annorlunda söndag skall jag lägga mig i badkaret utan att trängas med två delfiner.

Simma lugnt, simma tungt.

Det regnet ner på torsdags eftermiddag var jag nöjd över att cykeln fått stå och puls skulle det visa sig att dagen skulle bjuda på ändå. Det var en kväll i Vårby som återstod. Mirakulöst nog kunde man inte mer än ana urinlukten i omklädningsrummet och bortre ändan av bassängen, där av var normal andning möjlig idag. Uppvärmningen bestod i att beskåda några kompisar som tog crawlkurs i lilla bassängen. Den riktiga uppvärmningen var 10 minuter lugnt, sen var det ett block av teknik övningar. Huvudnumret var fyra stycken hundringer dessa skulle inledas med en femtia i olika tempo men som skulle öka för varje gång och följas av en femtia med max fart. Jag lyckades öka för varje gång och bästa första femtian blev på 43,3 och bästa hundringstiden var 1,37,1. Mellan dessa var det olika övningar, innan den sista hundringen körde vi fjärilsim. Fjärilsim, eller försök till fjärilsim brukar alltid betyda en och samma sak för mig. Jag var taggad stod beredd för att försöka att klämma ur mig en sista ännu snabbare femtia. Sköt ifrån simkanten och snurp, där drog höger vaden ihop sig i en liten kramp. Jag simmade ändå och resultatet blev en värsting kramp och uppenbarligen ingen ny bästa tid. Analysen av coachen lyder:

Jenny W 51,6/1:41,7 – 48,1/1:37,1 – 43,4/1:37,6 – 43,4/Urk
En bra utvecklingstrappa sedan sommaren. Bra också att du spände bågen rejält under serien

På grund av logistiska orsaker fick cykeln stå även igår fredag. Kompenserade med att promenera en fem-sex kilometer mellan olika möten på förmiddagen och sedan luncha på numera sedvanligt fredagsvis. Crosstraining på SATS Fridhemsplan, mycket bra pass. Bra betyder mjölksyra och puls i min värld. eftermiddagen försvann i ett nafs och sen var det dags för stora pusskalset, den enda som verkade vara påverkad åt det negativa hållet var jag. Resten av familjen var mycket nöjda över att ta en liten flygtur söder över. Dock hade familjen inte mycket mer än lämnat garageuppfaten förrän huset fylldes av trevliga vänner.

Baksidan av trevliga vänner är att man inte vill bli av med dem och därmed fanns det inte tid att skrapa ihop så många timmars sömn innan det var dax för Vårby igen. Två glas Rosé må ha en positiv effekt på BP på löpmilen med tre fyra glas vitt har inte samma effekt på simformen. Den var trögflytande idag. Gårdagens mjölksyra gjorde sitt till.

Micke Rosén, går igenom dagens pass

H A´s egen Irom Man/Woman Helena 

För att påminna mig om vad dagens pass verkligen innehöll

Var inte under 50 sekunder på en enda femtia idag, botten! Toppen var dock den efterföljande frukosten på IKEA. Human Ambition består av ett gäng sköna människor och frukosten förgylldes av Helenas bildvisning och berättelser från Iron Man Hawaii. Sen var det dax att ta sig ur dimman i många bemärkelser, det enklaste och mest efterlängtade var att hämta ut de nya brillorna.

Det regnet ner på torsdags eftermiddag var jag nöjd över att cykeln fått stå och puls skulle det visa sig att dagen skulle bjuda på ändå. Det var en kväll i Vårby som återstod. Mirakulöst nog kunde man inte mer än ana urinlukten i omklädningsrummet och bortre ändan av bassängen, där av var normal andning möjlig idag. Uppvärmningen bestod i att beskåda några kompisar som tog crawlkurs i lilla bassängen. Den riktiga uppvärmningen var 10 minuter lugnt, sen var det ett block av teknik övningar. Huvudnumret var fyra stycken hundringer dessa skulle inledas med en femtia i olika tempo men som skulle öka för varje gång och följas av en femtia med max fart. Jag lyckades öka för varje gång och bästa första femtian blev på 43,3 och bästa hundringstiden var 1,37,1. Mellan dessa var det olika övningar, innan den sista hundringen körde vi fjärilsim. Fjärilsim, eller försök till fjärilsim brukar alltid betyda en och samma sak för mig. Jag var taggad stod beredd för att försöka att klämma ur mig en sista ännu snabbare femtia. Sköt ifrån simkanten och snurp, där drog höger vaden ihop sig i en liten kramp. Jag simmade ändå och resultatet blev en värsting kramp och uppenbarligen ingen ny bästa tid. Analysen av coachen lyder:

Jenny W 51,6/1:41,7 – 48,1/1:37,1 – 43,4/1:37,6 – 43,4/Urk
En bra utvecklingstrappa sedan sommaren. Bra också att du spände bågen rejält under serien

 Jag simmade ändå och resultatet blev en värsting kramp och uppenbarligen ingen ny bästa tid. Analysen av coachen l

Just another magic monday

Jag är fortfarande lite rusig efter gårdagen, sån lättnad att kunna springa igen. Samtidigt har jag konstaterat att det inte går framåt med några stormsteg, PB i all ära men det är med en halv ynka minut jag förbättrat mig sen jag sprang Hässelbyloppet för första gången för två år sedan. Något måste hända. Skall jag falla till föga och skaffa mig en tränare, coach, pt eller självhjälpsbok? Måste kanske ge mig in i tränar djungeln och sondera terrängen, pust. Tur jag skaffat mig lite nya polare som har koll på läget vilket gör att det kanske bara blir en liten skogsdunge att söka igenom. Har några namn att kolla upp.

Ibland är det riktigt förmånligt att jobba inom vården, på lunchen idag fick höften sig en rejäl omgång av en kollega. Nej nej inte inom samma profession, utan en sjukgymnast, det är inte psykosomatiskt! Vi kunde båda konstatera att det var muskulärt, skönt! Var lite orolig för att det var bäcken eller höftled som spöka. Hitta några riktigt ömma punkter, men det släppte lite grann. Tjo ho. Cyklingen hem, på tungcykeln och dåligt pumpade däck vart ingen dans direkt och Hoppa hoppa och Honkey Tonk var inte heller speciellt välgörande, det var däremot alla glada gympabarn.

Ett lyckat recept

Nu har jag svaret, eller svaren kanske. 65 minuter före start bestämd jag mig för att fylla 2011 årstävlingskalender med ett lopp till. Misstänkte att det kunde bli en repris av Lidingöloppet men nu visste jag ju att jag kan bryta ett lopp även om det kostar några tårar.  Lördagskvällen innehöll inte en droppe Vitargo men däremot ett par glas rosé och andra snabba kolhydrater. Helt oladdad, eller ovanligt laddad kanske är en bättre beskrivning jag vi oss iväg mot start. Vi var supersnabbasvågern Mathias och Anna Ryott. Min supporterklubb fick ledigt idag, tycker de har gjort sitt för säsongen. Jag hyrde dock in en annan.

Jag, Anna Ryott och Mathias Fröstad

Insåg redan på väg mot starten att jag var överklädd, att svettas innan man ens börjat värma är väl sådär. Kände inte av höften alls under uppvärmningen, solen sken och Hässelby svämmade över av glada människor med och utan löparskor. När starten gick tryckte jag igång Garmin men bestämde mig i samma stund för att inte kolla på tid, tempo, hastighet och allt det där. Kastade ett öga på pulsen då och då men annars lät jag kroppen styra helt. Vilket innebar spring så fort det går men sluta direkt om höften gör ont. Det var så härligt, kände inte av höften och kollade inte på klockan. Vid fem km fanns en stor klocka som inte gick att ignorera, hade då sprungit i 21.45. Hm det såg ju bra ut och höften mm även den kändes helt ok. Hade ork kvar och ökade sista kilometern. När jag närmade mig IP så jag klockan 12.42.50. Var det verkligen sant? Hade jag just blivit erbjuden en möjlighet att persa? Jag ökade lite till. När jag kom på upploppet såg jag mina stand-in supportrar och i högtalaren sa de "Här kommer Jenny Vidarsson, hemma hörande i Hässelby". Med ca 100 m kvar var det bara, men kanske inte ens det, en stukad fot som skulle kunna hindra mig från nytt PB. 43.56! 22 sekunder bättre än i fjol.

stans-in supporter nr 1, Vidar gudson Fröstad

nr 2 Signe sötis Fröstad

nr 3 Liselott systeryster Fröstad

Den stora segern var dock att jag nästan inte alls hade ont i höften, kanske hade ett litet Voltarenpiller ett finger med i spelet men ändå? Så ett par streptokockinfektioner med tillhörande piller, skador och ett par glas rosé och hårda träningspass dagarna innan verkar vara ett framgångsrikt koncept. Just det höll på att glömma glaset med färskcentrifugerad rödbetsjuice som jag tankade med innan start, kan ha varit den avgörande faktorn.

Idag fick jag även förklaringen till varför man väljer att marknadsföra Hässelby genom att lägga banan i de minst charmiga områden. En snabb bana! Det är genom att ha en snabb bana man kan locka folk. En möjlighet att göra justa tider, cyniskt? Lite. Men när loppet nu hamnat på tävlingskartan kanske man kan tänka om och dra nu bana.

Slutet gott allting gott, nu kommer dte bli en intervall fylld vinter och ytterligare några sekunder snabbare om ett år!

torrsim

Helgen började med fredagsmys kl 11.30 på SATS Fridhemsplan, på menyn stod svett, puls och en skvätt mjölksyra. Kan även sammanfattas 45 minuter Crosstraining. Lite endorfin stinn avverkade jag några timmars arbete till innan myset fortsatte. Jag råkade snubbla över en outlet och där fanns de där byxorna jag letade efter dagen innan. Bäst av allt de kosta inte mer än en lunch på stan. Ibland är det bra att ha lite udda mått och proportioner. Det mysigaste av mys ägde rum hemma i soffan med en skrutt sovandes på varje arm. När jag själv gick för att förena mig med John Blund hade jag fortfarande inte bestämt mig om Lördagen skulle inledas som fredagen avslutades, med mys, eller med klor och puls.

Eftersom jag blev väckt vid strax efter fem och inte somnade om direkt bestämde jag mig för att morgonstund har Vårby i mun. Hann både med frukost och kaffe innan jag skrapade rutorna och begav mig till Ålsten där jag mötte upp med Erika och hennes kidz 06.40. När vi anländer till Vårby en stund senare står ett ansenligt antal Human ambitionare utanför porten och gör vad? Jo väntar på ett MIRAKEL, Micke är i Spanien så vi har en vikarierande tränare. En vikarierande tränare utan nycklar. Vilket antiklimax! Vi fick ju se en vacker soluppgång och konstatera att ingen simhall i hela Stockholm öppnar före nio. Klockan åtta satt jag hemma vid frukostbordet igen och  svor lite över att jag inte ägnat morgonen till familjemys och lite sömn istället. Men vad tjänar det till? Bokade istället in ett Crosstraining pass på eftermiddagen. Det visade sig vara ett bra pass men inte att rekommendera CT två dagar i rad. Mjölksyran kom lite väl snabbt. Dock fick passet lite av personligtränar pass över sig då vi bara var fem utövare på plats.

Nu är det söndag morgon och om 1 timma och 51 minuter går startskottet i årets upplaga av Hässelbyloppet. Nummerlappen ligger på bänken, benen är, utifallatt, insmorda med linement. Men frågan är "Kommer nr 1252 dricka en Powerade på Hässelby IP runt 12.50?" Nu har jag 1 timma och 48 minuter på mig att fatta beslutet.

Tvagad, försvagad och agad

Inre ro, ja den har nog ökat senaste dygnet men tror inte det hade så mycket med tvagning och tibetanska klangtoner att göra utan åtta timmar sammanhängande sömn var den effektiva ingrediensen. En strålande sol, hotellfrukost, sista dagen på Kåvepeninkuren och löpmöjligheter utanför dörren. Perfekt för en provtur. Det blev Vibram i terräng, först lite kallt om fossingarna men efter några hundra meter av akupressur var cirkulationen igång. Så efterlängtad löptur, men sig den lycka som varar, efter fyra km small det till i höften. Tur jag var ensam i skogen för det var inga fina ord som kom över mina läppar. Halvsprang tillbaka och tröstade mig med ett varmt bad i höstsolen och några längder frisim i poolen med rundade hörn. Tårna klarade löpturen bra men hade mer problem med trofflorna jag floppat runt i, blåtån fick sig en rejäl smäll.

Ett säkert kort för att förstöra en härlig dag är att gå på byxjakt. Mission infuckingpossible. 95 % av alla byxor är gjorda för små söta rumpor och lår, de återstående 5 % är fula. Sluta med en ny top som jag kan ha till mina icke-existerande byxor. Skall man behöva göra en Lena Ph och sy sina egna kläder?

Medan jag packade upp resväskan och packade simväskan passade the two little ones på att testa lite utrustning med kommentaren "Mamma den här mössan är väldigt trång."

  

 90 minuter simning med Human Ambition, men utan coach Micke, i Vårby. Var lite svalt i vattnet efter ett dygn på yasuragi. Efter 10 minuters insim var det 10 minuter benspark, jag hade mjölksyra efter 50 meter! När jag hittade en bättre teknik sjönk mjölksyre nivån. Nästa punkt på programmet var ett rullande schema under 30 minuter: 3 x 50 brasilian (en platta mellan benen som en fena som man skall slå på innan varje nytt armtag), 3 x 50 vanligt, 3 x 25 brasilian och sen 25 vanligt. Detta följdes av 400 m   intervaller 25 halva snabbt halva lugnt och 25 snabbt x 8. Lugnt 100 m och finalen bestod av Simgolf! 50 meter så snabbt som möjligt men med så få armtag som möjligt tid + antal armtag, 44 sek och 38 armtag gav mig en 5:e plats. säger inte så mycket men mitt rekord tidigare är 21 armtag på en 25:a. Dusch och omklädning efteråt gick rekord snabbt då omklädningsrummet stank värre av urin än blöjbytarrummen på dagis, förlåt förskolan. Tur att jag redan tvagat mig ordentligt senaste dygnet, nästan så att det gnisslar i huden. 

myror i brallan

Vet inte om det är infektionen eller medicinen men oj så tunga ögonlock jag haft de senaste dagarna. Det hindrar dock inte kroppen från att bli rastlös satt och tjuvläste på SATS-sida på lunchen och drömde om de olika passen jag skulle vilja fylla ut livet med just nu, men la band på mig.

Eftermiddagen bjöd på lite vardagslyx, istället för att stå i köket tog jag en härlig färgsprakande promenad medan någon annan stod i köket. Det var inte lätt att låta bli, att bara hålla sig till promenad, benen var nära att växla upp flera gånger. Så obeskrivligt sugen på att springa! Vädret var ju perfekt. Men tant snusförnuftig drog längsta stråt idag och jag höll mig till gång och njöt av ljuset. Njutningen fortsatte när jag kom hem. Maten stod på bordet.

Mitt immunförsvar skall vara på topp när Kåvepeninet är färdig knaprat. Rödbetor, morot och äpple, så snygg drink! Och så snyggt mitt immunförsvar blir. Toppade med en tallrik bär oxå! Önskar bara att någon annan kunde diska maskinen. 

Endorfintorsk

Humöret börjar svaja rejält efter snart en vecka utan endorfiner, försökte mig på lite gospel här tidigare men resultatet uteblev. Vet inte om forskningsresultatet att gospel är den aktivitet som producerar mest endorfiner bara gäller om man sjunger bättre än hellre. Försöker hitta fördelar med att inte träna och jag har lyckats krysta fram två, mer tid till annat är den första. Kan komma undan som en sanning men samtidigt blir man så mycket piggare och effektivare efter en löprunda så det jämnar ut sig. Den andra fördelen skulle vara att man får minskad hunger, det är ju bara en fördel om man äter mindre!

Idag fick jag i alla fall meka lite cykel och ta en tur med hela familjen. "Det är så trevligt när vi cyklar tillsammans och pratar" konstaterade Greta. Edith var mer intresserad av att hjälpa mig att laga punkan på pappas cykel.

Destinationen för fotosessionen och fruktstunden
var Lövsta

Har dock fått in lite triathlon i mitt liv under helgen, genom att följa Helena Lindahls fantastiska insats i Kona på Hawaii, tänk att jag känner någon som gör en Ironman, THE ironman.

Helena Lindahl

Så coolt, om man skall ha något idrottsligtmål i livet så är det väl Hawaii. Innan jag sätter upp det som ett mål skall jag kanske prova på distansen och se om den kickar igång något. Börjar dock med målet att få till en smärtfri löprunda innan första snön faller.

Var äntligen till optikern idag för att ersätta mina bortslarvade brillor. Herr Optiker konstaterade att jag har bättre synskärpa än de allra flesta! Ja nä men vaddå, är huvudvärken psykosomatisk? Nej problemet är att jag inte ser behagligt. Sug på den 4000 kronorskaramellen.

Såklart!

In i det längsta försökte jag inbilla mig att det handlade om sömnbrist, pms och träningsvärk. Men igår kunde jag inte blunda för de vita gigantiska fläckarna i halsen och värken i kroppen, Brommaakutens Vårdcentral nästa. En kur till tack, börjar snart fundera på att lägga till Kåvepenin som permanent inslag i min kost, sida vid sida med de antiinflammatoriska. Rädd för att jag snart måste skaffa mig en dosett för fortsätter hösten som den börjat måste jag lägga till antidepressiva och ångestdämpande piller oxå.

Sex mils cykling är vad jag lyckats skrapa ihop den här veckan vilket inte ens motsvarar ett placebo piller. Hade planerat ett besök på SATS igår kväll, ett par timmars simträning med härliga HA ikväll och en endorfin fylld lunch imorgon. Å vad jag får tycka synd om mig själv nu.

Sjukdomarna fortsätter således att matcha min tävlingskalender som skulle avslutas med Hässelbyloppet nästa söndag. Börjar snart bli lite vidskeplig, hur kan det vara möjligt att jag gång på gång får ladda till ett lopp med en penicilinkur? Är det någon som försöker säga mig att jag skall ägna mig åt curling istället?

Gårdagens svar på tal kom från lilla fröken Cappellaro, hon låg i sängen och skulle sova och villa att jag skulle komma och lägga mig bredvid henne. Pappa uppmanade henne att låta mamma vara ifred eftersom hon är sjuk. "Mamma är du sjuk? Men då skall man ligga i sängen!" Hard to argue with.

Ny form av pulshöjande cykling

Det var alldeles för skönt att trassla in sig i sängens rena lakan i morses, borde ha tänkt på det och väntat med att byta lakan tills efter lördagens simpass. Var helt omöjligt att slita sig från sköljmedelslukten och de fortfarande  lite styva lakanen. Eftersom huset var befolkat med intressantare personer än mamma fick jag ligga kvar extra länge innan jag gick upp och mötte en oktoberdag utöver det vanliga. När de gästerna lämnat huset och de två äldsta Cappellaros gått på bio gav jag och Edith oss ut på egna äventyr. Vi upptäckte en ny effektiv form av cykelträning. Steg ett är att ladda cykeln med femton kg barn. Steg två i detta pulshöjande cykelpass är att konstant sjunga underhållande och varierande barnsånger. Ju fortare du cyklar desto högre måste du sjunga för att coachen skall bli nöjd. På detta sätt avverkade vi 12 km och i slutspurten uppför Brötvägen lät det från coachen "Mamma du orkar, kämpa på fortare fortare". Två nöjda tjejerna kunde sedan njuta till fullo av kusinens sexårskalaset. Champange, löjrom, älgstek och kantarellpasta, ett sexårskalas som heter duga.

Idag, söndag, fick det bli en vilodag, förstår inte vem som stulit all min energi den har inte stått att finna någonstans. De två yngsta familjemedlemmarna är skäligen misstänkta för stöld för de har haft svårt att förbruka sina depåer. Efter morgongympa, dansuppvisning och jage var det dax för dagens första upptåg. Flytta "sängen" ut i buskarna.

Jag har förgävs försökt kanalisera deras energi till något konstruktivt som att städa på rummen och röja garderober, utan framgång. Först när det involverade mycket vatten och möjlighet till "skumproduktion" kunde jag väcka deras intresse.

Så nu har vi inte bara ett garage fullt med cyklar utan ett garage fullt av rena cyklar. "Så gott som ny, faktiskt finare än när den var ny" var Gretas slutsats.  Ediths bidrag till "Tankar för dagen" var när hon kontrade med "Pappa dina saker då? Du är slarvig" när hon uppmanades att plocka undan sina saker.

En portion endorfiner till lunch tack

Normalt sett älskar jag hösten men nu kan man inte annat än att avguda den! Enda problemet är det där med motivationen att vara inomhus. Funderade på att utforma en ny typ av utredningsmetod alla "Ur och Skur", ur och skur psykiatri, way not? Kan skolan undervisa i matematik i naturen borde jag väl kunna utvärdera mina patienters kognitiva förmågor på samma sätt. Knappast standardiserat men efter ett tag beprövad erfarenhet. En annan beprövad erfarenhet är Crosstraining på lunchen, finns ingen lunch som kan mäta sig med den.

Har med blandade känslor sagt upp mitt SATS-kort och bestämde mig i samma stund att utnyttja kortet till fullo sista månaden. CT-passet på Fridhemsplan var super, svett, mjölksyra och maxpuls i en smakrik kompott. Efterrätten bestod av en stor portion endorfiner. För att ytterligare förgylla denna fredagslunch blev det en speeddatesushisnabbis med Filippo.

Själva passet bestod av 18 olika övningar 40 sek på varje, två varv. Var tvungen att modifiera vissa övningar för att passa mina krämpor. En ny övning var kettleball och jag väntade hela passet på att höra spegelkross, andra smakprov ur påsen var en utvecklad burpees, dips, sidoplanka, benböj, rodd mm. Tror de flesta muskler fick sig en omgång. I sommar när det mest handlat om cykel, sim och spring har jag nästan glömt hur underbart roligt det kan vara att träna. Vissa av sommarens pass har kännts mer som måsten än som pass sprugna ur ren och skär träningsglädje. Intensiteten i ett Crosstrainingpass kommer man inte riktigt åt ens under löpintervaller. Vilken tur att livet inte är skrivet i sten utan jag från och med i morgon kan välja en helt annan väg om jag vill.

Enda smolket i bägaren idag var att jag med egna ögon fick bevittna det som tidningarna skrivit så flitigt om senaste veckan, ökade antalet cykelolyckor. En man låg vid sidan av cykelbanan i Alvik, allt talade för att det var en singelolycka och han var i goda händer och vis medvetande.

Septembers grande finale blev en tjejmiddag bestående av tre generationer, där jag var den mellersta.