I söndags var jag nöjd med starten av det nya året och det faktum att jag skulle börja springa. Men jag hann inte längre än till tanken. Igår satt jag färdigklädd i bilen på väg hem från jobbet och tänkte, eller tänkte var väl det sista jag gjorde mer instinktivt skulle jag stanna vid Mossen och köra en 5000-ing max. Ignorerade duktigt det där som känns i smalbenet. Men när jag satt där i bilen ringde coachen som på studs strök all löpning från mitt schema och förordade en magnetröntgen å det snaraste. Jag har själv tänkt tanken "stressfraktur" men inte sagt det högt, nu gjorde någon annan det. Eller rättare sagt, en MR för att utesluta stressfraktur. Efter att jag fått en tid på Idrottskliniken kändes det plötsligt som smärtan försvann, tyvärr bara tillfälligt. Effektiv men kortvarig placebo.
När jag kom hem tidigt i träningskläder osvettig tittade familjen konstigt på mig. En timma senare var jag genomblöt av svett. Det blev 2x(10x70/20sek) plus 10 min uv och 10 nedvarvning på trainern istället.
Upptäckte till min glädje att Kronobergsbadet är färdig fixat och slog upp dörrarna i går. Så 6.30 stod jag och hängde på låset tillsammans med simhatts tanterna i morses. Det fanns inte tillstymmelse till ammoniak lukt, inga ruttna frukter i papperskorgen och golvet var så rent och fint att flip-flops var uteslutet. När jag granskade bassängbotten under 400m uv kunde jag inte se ett endaste hårstrå. Kände mig ganska säker på att jag skulle överleva en eventuell kallsup. Förutom uppvärmning avverkade jag 12x25 m andning 3,2,1 följt av 50x25 m med start på 35 och slutligen en maxad 100-ing, 2050m på 50 minuter var en skön start på dagen. Till och med lukten på huden var så mycket fräschare än den vanliga postswim lukten.
Det tänkta styrkepasset i kväll fick utgå till förmån för en energikrävande preteenagefight med min femåring. När det hela lagt sig informerade hon om vissa saker hade hon inte gjort med mening, men att hom kallde mig dumskalle det var med mening. "Jag tänkte att nu skall jag säga dumskalle och så gjorde jag det" Lilla syster försspråkade försoning medan storasyster försökte förhandla "Du måste lova mig en av följande saker om vi skall bli vänner. Antingen pratar du med din chef och säger att du inte skall jobba eller så köper du en katt till mig" Vi lyckades få till ett kramkalas och ett oändligt antal förlåt från alla håll efter att vi enats om att hennes krav inte var möjliga men att vi kanske kunde fundera på om vi inte skulle ta och åka på semester snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar