och på fjärde dagen....

..höll hon på att bli galen. Som den sinnes svaga människa jag är är jag mycket känslig för att bli utan min drog. det har förödande konsekvenser för mitt tålamod som nu har storleken av en ärta i motsats till storleken som innehållet i mina bihålor har tagit. Min koncentration har störts av att det varit hetsiga diskussioner mellan psykiatrikern på min vänstra axel och allmänläkaren som håller till på den högra hela dagen. Psykiatrikern har med rätta hävdat vikten av compliance, att ta sin drog och hålla den psykiska hälsan i balans. Allmänläkaren har å sin sida poängterat att det kan bli en mycket mer långdragen både bihåleinflamation och hosta om kroppen utsätts för fysisk träning. Senare på kvällen la även min dotter sig i diskussionen. "Mamma du skall inte träna när du låter så där. Du kan hosta i bassängen och smittan sprider sig och andra blir sjuka. Jag tycker du skall vila istället" uttalandet gjorde att Allmänläkaren gick segrande ur dagens diskussion och istället för ett simpass i Vårby blev det "Den fula ankungen" i sängen.

Dagen har dock innehållit andra små prövningar för mitt för tillfället minimalistiska tålamod. Mellan dagishämtning och simskolestart finns inte oceaner av tid och när det inte bara är en måltid som skall intas utan  långdragna toalett besök skall utföras och skor sitter fel stiger kortisol nivåerna. När vi så parkerade bilen hade vi 13 minuter på oss och skulle hinna. För att slippa oron över andras förmåga att köra bil fick tjejerna sitta kvar i bilen medan jag löste p-biljett. De 13 minuterna vi hade till godo försvann i väntan på att köpa biljett. Tre personer framför i kön och drygt TVÅ minuter för varje biljett köp. Hur är det möjligt? Min teori, folk orkar inte vänta på att köpa biljett varpå p-vakterna får möjligheten att skriva ut fler böter. När jag efter tio minuter återvänder till bilen har den ena somnat och den andra tagit av sig skorna, ok några djupa andetag och en halvsovande tjej på ena armen och en trulig i den andra handen anlände vi till omklädningsrummet endast bara tio minuter sena. Väl ombytta och inne i simhallen skall föremålet för simträningen inte delta då hon inte accepterade att det bara var tränare av manligt kön på plats i bassängen. Plus, misstänkerjag,  att hon hellre ville leka i äventyrspoolen med lillasyrran, vilket dock inte blev fallet. Inte för lillasyster heller då den var avstängd med skrikande svart/gula plastband. Å vad jag i bland hade velat ha en liten kula att stirra in i för att åtminstone få lite koll på vad som komma skall. Hade varit mer hälsofrämjande att i godan ro intagit en gemensam middag. Kompenserade med att dela på en stor skål fruksallad när vi kom hem.

Kanske skall tillfredsställa även psykiatrikern lite grann genom att gå ner och känna om TRX:en sitter stabilt i taket.