Hade kanske världens bästa AW i fredags, efter fem dagars abstinens var det underbart att åter uppleva kicken av endorfiner efter en blött besök i källaren. Körde ett tröskelpass på trainern och kollade Bollibompa medan min dotter, med en min som som visade på aversion, undrade varför jag blunda ibland och var så himla blöt. Efter en tids "out of shape" är det relativt enkelt att komma upp i hög puls, kan man ju med lite god vilja se som något positivt. Så har det inte varit helt bortkastat.
Av någon anledning hade inte min kropp lust att dra nytta av möjligheten till sovmorgon och lördagen började redan 7.30, men det var åtminstone efter en natt med noll uppvaknanden. Lördagen bedrevs delvis med en febril jakt efter de rätta skruvarna för att totalsäkra mina TRX men det var bortkastade timmar. På ett sk byggvarohus där de anställda bär röda skjortor frågade jag om hjälp. Troligen trodde de att jag var icke läskunning för deras hjälp bestod i att läsa högt för mig från informationsskyltarna på skruv avdelningen. Pust. Som tur var hade jag trevligt sällskap av E som skrev "kom ihåg"-listor och sjöng "happy birthday" för full hals. Jag chansade på att TRX:en skulle hålla för ett pass till så det blev lördagens träning.
Sköna Söndag bjöd inte på någon "det är bra, det är fint kniiiiip med stjärten" men däremot 70 minuters pass på trainern, grillad lunch, en skräck timma i pulka backen där det endast var tack vare någon högre makt som ingen skadades alvarligt. Avslutningsvis ett skönt simpass i Vårby. Tur att det är någon träning som verkar ge frukt när det råder stiltje på så många andra plan. Mot sängen och en dag av VAB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar