Idag var det äntligen dax att utvärdera vad senaste veckans sjukdom gjort med min kropp. Då v 35 är sista veckan med utomhussimning i Hellas beslutade vi (läs jag och Erika) oss för att åka dit och köra och avsluta säsongen. Som vanligt blev vi fast i trafiken i kombination med att vi inte dubbelkollat tiden för dagens träning gjorde att vi mötte coachen och de andra på bryggan på väg upp ur vattnet när vi var på väg i mer eller mindre. Erika fick prova att bli dragen av Micke i vattnet, sen skulle vi prova själva. Vet inte hur tyngdlagen fungerar i vatten men vi lyckades inte dra ut resåren och få tillräckligt avstånd mellan lokets fötter och vagnens näsa! Ingen succé men troligen en lustig syn när jag låg där bakom Erika och kämpade för att inte få tänder utsparkade.
Vi körde ett litet varv, tre simningar, en litet löpning och sen bara upp och ner på en ö. Vart mest snack och mycket lite kroppsarbete idag, men så var ju dagens pass mest för den mentala biten. Fysiska formen är inte mycke att göra åt nu. Med tanke på hur mycket tid vi spenderade i bilen, jämfört med i vattnet fanns det gott om tid att prata prata prata. Riktigt nörda loss i vilka prylar som behövs och vilka som är överflödiga. Erikas utvärdering av Icebreaker tröjan var ett överstruket isberg, den drar helt enkelt åt sig för mycket vatten. Så där spara jag några hundralappar, tack för det teammate. Hann byta några ord med en av de mer erfarna ötillö:arna som tyckte att det var lika bra med lång dräkt som avklippt. Tack igen, den här gången för att jag inte gått loss med saxen och kapat neopren. Är rädd för att frysa och tappa flytkraft med avklippt dräkt. Blir en nagelsax i First Aid för ev impulsklippning längs banan.
På torsdag blir det ett sista litet lätt pass, men då håller vi oss i Ålsten, med alla prylar som förhoppningsvis kommit så.
Just nu ser det rätt just ut både väder mässigt och kroppsmässigt låt prognosen för båda hålla i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar