25 augusti 2011

familjen streptokock

Äntligen cykeldag tyvärr också regndag, kvicksilvret höll sig dock på en behaglig nivå så fukten var hanterbar. Arbetsdagen har jag ägnat åt att känna efter. Den lilla hypokondrikern inom mig har hållt låda "Det värker lite i kroppen", "Det kliar lite i halsen" och "Du fryser lite det är faktiskt inte kallt idag". Jag har ståndaktigt sagt emot hela dagen och känt mig nöjd med mig själv. Efter att ha konsulterat en idrottskunnig medicinare tog jag beslutet att överkonsumera handsprit och köra en Kåvepenin kur från och med idag.

Det var skönt att det var min hämtdag så jag kunde sticka tidigt från jobbet, det skulle innebära hinna hem och laga en ordentlig middag och avnjuta den med full pott runt bordet. Tja kanske pappan inte skulle vara så delaktig pga flugsvampsliknande halsmandlar men tre av fyra är inte illa.

I förbigående sa man på dagis att Greta klagat på halsont under eftermiddagen. Väl hemma skulle menyn fastslås, Greta hävda att hon inte kunde äta något som behövde tuggas pga smärta i halsen. Ok det började gå upp för mig att matlagningen kanske skulle gå om intet och ersättas av ett doktorsbesök med Greta. Tiden bokades och snabbutfodring skulle genomföras, då var Edith försvunnen. Hon hade gått och lagt sig för hon hade ont i magen och halsen, minsann.

Tant dr tog ett halsprov på den stora madammen, jag bad om en koll av halsen även på den andra. Två hals prov, två streptokockpositiva svar inom fem minuter. Ok kanske var det inte hypokondrin som jäckat mig idag, bad om ett prov jag också och höll tummarna. Triss i Kåvepenin recept, &%/&%¤%&//)"!#¤

Nu är det positivt tänkande som gäller, har jag ingen feber och inte känner mig sjuk kan jag träna sa tanten. Hann dock inte utreda hur det är med smittorisk. I morgon står det ju generalrepetition på schemat, karta, kompass och hela klabbet. För att se det från den positiva sidan har jag inte hunnit få så mycke symptom. Vi kunde ha blivit sjuka nästa torsdag, det hade varit värre.

Så för att strö lite salt i såren lyckades jag förstöra min ANT-stick till Garmin, idel solsken idag. Men herregud vem är jag att klaga det är ingen levertransplantation jag skall igenom bara en antibiotika kur. Skärpning.

3 kommentarer:

  1. har mamma i alla fall lyckats smitta dig med lite positivt tänkande! Det gläder mig...det kunde varit värre, precis som du konstaterat. Kram älskade Jenny

    SvaraRadera
  2. Hej hej Jenny! Vilken fin blogg du har!
    Hur har ni haft det under sommaren?
    Ska vi ses snart kanske, eller vad säger du/ni?

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej Ellen och tack. Vi har haft det bra i sommar den gick lite för fort bara, just nu håller vi på och återhämtar oss från en familje halsfluss;-)

    Vi skall absolut ses snart. Nästa helg är det lite körigt men sen skall även jag bli mer social:-) Hur har ni haft det i sommar då? Och hur gick det att sluta?

    Kram

    SvaraRadera