Goddag blindstyre

Sista semesterdagen började bra, ett besök på Bögsgård gav barnen deras motion för dagen. Trevligt sällskap bjöds det oxå på, då räknar jag inte in kossorna, getterna och svinen. Kanelbullarna var gigantiska och goda, Greta avböjde dock detta bakverk med kommentaren "Nej tack jag är inte så förtjust i bullar". Tyvärr blev dagen dyrare än ett par kanelbullar då jag blev ett par glasögon fattigare.

Resten av dagen har ägnats åt att försöka förgöra den oundvikliga jobbångesten. Körde ett hårt backpass, några km uppvärmning sen Johannelundsbacken sju gånger, den sjunde gången hade aldrig blivit av om inte fåfängan pockat på. På vägen ner efter sjätte var jag trött, men då mötte jag tre män som lufsade upp för backen och log lite åt mig som "bara sprang nedför". Jag var ju bara tvungen att visa dem! När jag kom upp på krönet en sjunde gång var pulsen skyhög, lunchen påväg upp i retur och mjölksyran uppenbart påtaglig. Ångesten? Nej den var kvar, tog en extra km nedvarvning utan större effekt.

Väl hemma städade jag, någon i hushållet påpekade att jag "städade som en galning", fick hjälp av två små pigor. Ingen effekt, eller jo det blev ju finare i huset men jag blev inte det minsta mer sugen på att jobba imorgon. Triss i tvagning och hårinpackning var ett sista desperat försök att lindra men inte då. Jag kapitulerar, låter ångesten ta över och tänker på att Greta har det värre "Mamma jag är lite nervös, vet inte hur det känns att bli fem år". Vad är väl ett nytt jobb i jämförelse?