Ja ha vad skall hända nu? Blir det ett liv efter Ö till Ö för bloggen? Eller är jag förbunden att logga ut för gott? Blir det någon träning igen efter Ö till Ö. Fram tills för två år sedan tränade jag bara för endorfinets skull, helt planlöst. Men det senaste året har det hela tiden funnits mål med min träning, först Vasaloppet, sen Vätternrundan följdt av Vansbrosimmet och efter det triathlon innan det var dax för il grande finale. Som fortfarande ger mig rusningar av välbehag och mitt ego är gigantiskt efter alla uppmuntrande, berömmande och storsinta ord jag fått och sugit i mig av den senaste veckan. Det återstår ett Lidingölopp i år, men vad är väl ett Lidingölopp? Oavsett så är kroppen är inte redo att löpträna ännu, tveksamt om den är träningsredo alls, huvudet är dock mer än redo. Har en rädsla för att jag utvecklat någon form av träningsallergi eller svettallergi är kanske en mer korrekt diagnos.
I slutet av veckan började kroppen återfå sitt vanliga rörelsemönster, med undantag för högerfot som hade vissa prommenad svårigheter pga en öm svullen stortå. Så på lördagen bestämde jag mig för att testa statusen på musklerna. Quadriceps dömdes ut snabbt, tog en cykeltur med barnen och det sved i låren. Bestämde mig för att fokusera på överkroppen, armar, mage och rygg. Jag och Greta tog varsin madrass och körde åtta Tabata intervaller, svetten började pärla sig på kroppen tätt följd av klåda. Efter 30 minuter core träning var valda delar av kroppen rödprickig och flammig. En dusch senare var åkomman botad.
Söndagen vittnade om att kroppen inte alls var återhämtad, jag had eträningsvärk. Istället för idrott gick jag en rond med damsugare och mopp, en qaktivitet som även den har en viss effekt på svettutsöndringen. Lördagen i repris klåda och röda prickar, botemedlet det samma.
En gång ingen gång, två gånger vana tre gånger alltid hoppas vi inte på. På väg till jobbet på fulcykeln hände det igen, svett, klåda och röda prickar. Trösten är att dte var mindre intensivt. Efter hemfärden hade jag inte tid att känna efter men tog en snabb dusch direkt och kastade mig iväg för att i två timmar sniffa gymnastiksal och entusiasmera 15 treåringar med föräldrar förljt av 30 femåringar. Premiär för en strålande lycklig Edit, hon imponerade kunde både hoppa i takt och kullerbytta sig fram. Undrar just vart hon fått taktkänslan ifrån, måste vara från sydligare breddgrader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar