Det skall börjas i tid

Det blev ingen cykling Uppsala-Stockholm i ett rosa skimmer idag. Diverse höstbaciller satte P för det, trist. Istället fick jag inleda min karriär som fotbollsmamma, avslutning på fotbollsskola med en liten fotbollscup. Det fanns alla typer av spelare, de som gömde sig längst in i målet och klättra i nätet, de som sprang fler km än vad som krävdes, andra stod och drömde och leta efter någon i publiken med andra ord var det mycket underhållande. Det väckte dock lite jämlikhetstankar. Första matchen som var tjejer mot tjejer var det aldrig någon avspark i mitten utan bara ut med bollen efter mål. Så i denna match var Gretas observation "de andra var inte bättre utan hade närmare till mål" korrekt ( eller ja lite bättre var dom). När de sedan skulle spela mot killarna var det avspark, inkast och hörnor. Flickorna stod som frågetecken detta var inget de fått lära sig under träningarna trots att de hela året spelat samtidigt som pojkarna, dock aldrig MED pojkarna. Hm måste kanske bli fotbollstränare nu....

För att fundera på saken och känna om bihålorna tänkt fortsätta krångla fick det bli en lugn fin cykling på ett höstigt Ekerö.

Rosa is da shit

Efter måndagens massage fick jag beröm av massörskan för att jag slappnade av så bra. Uppenbarligen slappnade jag av lite för mycket och tappade garden. Jag blev knockad av illa sinnade baciller, snorbaskilusker. Så det milda vädret har jag inte kunnat dra nytta av utan cykeln har fått stå i garaget och sukta. Dagens simning har också flutit bort och jag vilar snällt. Anledningen att jag vilar och hoppas bli av med snoret är för jag planerar att ägna mig åt välgörenhet på söndag. Jag skall cykla mellan Uppsala och Stockholm tillsammans med sköna, engagerade människor. Tillställningen heter Rosalandet och deras mission är att samla in pengar till förmån för bröstcancerfonden. Kolla in deras hemsida rosalandet.se och ge ett bidrag du också

Ny adress för höstens simning?!

Hasseludden ligger ungefär lika off som Vårby men där slutar likheterna. Tänkte därför höra med Micke om han inte skulle sätta sig i lotusställning vid förhandlingsbordet. Granitplattorna (eller vad det nu är jag vet så mkt som att det inte är kakel) ger en OW känsla och utan linor är det perfekt att öva navigering i vintertid, bassängen är garanterat hårtussfri och i duscharna skulle inte ens bästa ombetingade Tryffelsvin kunna nosa sig till någon utindoft. Temperaturen i vattnet passar bra för alla som har Hawaii som mål och masstarter blir naturligt när det saknas linor. Jag passade på att provsimma, av mina medbadares ansiktsuttryck att döma drog jag slutsatsen att fokus på snabbhet var ett dåligt val om jag inte ville riskera att bli portad. Därför blev det 1750 m teknik och andningskontroll, Catch-up, dragkedja, 3-2-1-0 andningarx4 och lite annat. Var ju bara tvungen att inte missbruka en fin bassäng med flyta, fnittra, flamsa hade jag haft någon att hångla med kanske jag hade valt det alternativet men han är ju hemma med barnen

Konferens tips av den lite primitiva sorten

Ett bra sätt för mig att hålla mig vaken och verka alert på konferenser och liknande är att dricka mycket, gärna koffein. Kaffe kan ju tyckas självklart för den som vill hålla dig pigg men det är inte effekten jag eftersöker. Jag vill (eller ja vill och vill men) bli kissenödig. Det är nämligen oerhört svårt att somna när man har ett kraftigt tryck på blåsan. Samma tryck gör att man måste knipa vilket gör att man blir rak i ryggen och ser alert ut. Det gäller dock att upphöra med vätskeintaget i god tid så man hinner kasta bort allt i tid, speciellt om man skall kunna njuta av en 80 min lång massage.

Sköna söndag

Finns tydligen en del i mitt liv som behöver en make-over. Jag fokuserar mest på eventuella sportprylar som saknas och som jag behöver komplettera med. Eller att min blogg skall bli snygg, den kommer snart heta jennyvidarsson.se och se lite proffsigare ut. Idag upplyste min dotter mig om att jag kanske borde fokusera på det lite mer personliga och intima. Vi låg i sängen och hon klappade sig på benet och sa "känn va len jag är" "känn va len jag är sa jag och sträckte fram benet" Hon vägrade röra vid det utan nöjde sig med "nej jag vet redan att dina ben är taggiga!"

Man kan ju tänka sig att en rakning var vad jag skulle ägna mig åt men nix jag har andra sätt att vårda mina ben. Det är väl insidan som räknas? Jag tog med mig benen och körde Hässelby - Ålsten one way. 13 km, vilket nästan kan räknas som långpass och därför rättfärdiga en camelback. Köpte en i våras men säsongen har ju inte innehållit några pass med det behovet. Nu drack jag inte nåt nämnvärt men den funkar även bra som iPhone-hållare. 4.53 tempo vilket belönades med söndagsmiddag på slutdestinationen. Stora delar av familjen var på plats, då speciellt en efterlängtad person.

En solhälsning

Här om dagen berättade Greta att de skulle ha jåging dag i skolan som idag. Yoga i förskoleklass? Kunde det stämma tänkte jag, å andra sidan målade de Mandalabilder för ett tag sedan. Sen fick jag se infobladet från skolan och upptäckte då att jag och min dotter har mycket olika uttal. Hon pratar ofta om Skåne och skånska kanske var hon där i tankarna när hon läste det som jag skulle uttala som jogging. Så idag är hon ute och jågar och då ville inte jag vara sämre. Helst vill jag vara liiiiiite värre så jag bestämde mig för att köra 1000-ingar på lunchen. Sex stycken. Tänkte att lunchtid var bra tid eftersom solen sken och jag kunde då fylla på D-vitamin och energiförrådet. Det sistnämnda behövde verkligen påfyllning då 1000-ingarna snodde det mesta av den lagrade energin. Det var ett år sedan senast, eventuellt blir det ett år även till nästa. Nä så illa var det inte men det kan ju knappast kallas friskvård att pressa sig intill kräkgräns och mjölksyra!? 3.45, 3.52, 4.00, 4.04, 4.01 och 3.59 är godkänt men skulle hellre bara sett treor i början. Skall bli intressant att höra vilket tempo dottern hållit under dagen fast det sista hon sa var att hon nog skulle gå för man blir så trött av att springa fast kanske att hon skulle jåga.

Svamplyckans baksida

Rensandet är oändligt, jag tog in barnarbetare men lyckades ändå inte ta mig igenom alla liter svamp. Efter fyra timmar gav jag upp, fixade en svampmacka och iscensatte sedan en något kontroversiell nattning. Det stillasittande arbetet hade skapat ett starkt sug efter träning hos modern och fadern hade redan gett sig in i drömmarnasland och nöden har ingen lag. Istället för saga blev det ett litet skådespel, barnen i varsin säng i gästrummet/gymet/tvsalongen och framför dem mamma på en crosstrainer. Tydligen inte speciellt engagerande, eventuellt lite förutsägbart, då båda knoppade in innan första akten (även kallad uppvärmning) var tilländå. Föreställningen fortsatte dock med akt två, rekvisita byte: crosstrainer ut, TRX in. Tredje akten skulle ha handlat om rörlighetsträning men publiken behövde förflyttas till sina sängar och köket ropade efter någon som kunde återställa det. Därför blev det bara en tvåaktare.

PB i en ny gren

I vanliga fall är det mycket adrenalin förknippad med denna sysselsättning. Adrenalin sprungen ur ilska och frustration. Idag nådde jag dock nya höjder, endorfinerna flödade och det var många pulstoppar, glädjetjut och jämfota hopp när de gula fälten lyste upp skogens gröna mörker. Tre timmar i terrängen resulterade i 20 liter, TJUGO LITER, inte 20 svampar som nog är i paritet med tidigare PB. Som alltid efter ett hårt pass är det viktigt att fylla på energiförrådet, pankisar, fruktsallad och kaffe. Tack Mathias för picknick bordet och tack Mysan och syrran för allt det andra. Samma tid, samma plats nästa år!

Lycka är....

...att springa! Ja det finns såklart en massa andra saker oxå, till och med saker som skulle hamna högre på en "tio i topp" lista. Min som en svältfödd som njuter av snabbmakaroner som om de vore Löjrom njuter jag just nu av löpning!

I söndags tog jag en fight med Johannelundsbacken 15x1 min, den aktiva vilan är mer aktiv än vila då jag måste ta mig ner mellan varje minut. Igår vakna jag med pinnar till lår och efter att ha cyklat t/r till jobbet hade låren förvandlats till stockar. För att mjukgöra dem idag sprang jag i det underbara vädret. De första km var allt annat än lycka och knappt värda att kallas löpning, men när låren mjuknat lite (och det inte gick nedför) blev det springa av! Lycka! Att hänga på altanen med barn och vän och suga det sista ur grillsäsongen är rätt nice oxå!

en orgie i statistik och egocentrism

Hittade några underhållande länkar på Karins blogg. Funderade på vem som skapar en sida som den här men när jag studerat den en stund struntade jag i vem det var som skapat den var bara glad ATT någon skapat den. Det blev en riktig egotrip. 297 svenska tjejer/kvinnor har gjort minst en ironman och om man tar allas personbästa hamnar jag med min debut på plats 56, alltså bland de 19% som är snabbast. mitt trumfkort cykling klättrar lite på listan till plats 27 och topp 9 % . För den som kan sin grundmatamatik hysat är det ganska uppenbart att de två återstående grenarna hamnar lite längre ner på sina respektive listor. Simning plats 153 och löpning 112 vilket ändå är bland de snabbaste 35 procenten, vilket jag (med 21 löpta km i benen i år) kanske är mest stolt över.  Simningen ser ut att vara den gren som behöver pimpas vilket jag tog tag i igår och styrde kosan till Vårby för att börja dunka kakel igen.

lite vardagsdramatik

Veckan har innehållit några små prövningar och stunt trick. Jag tänkte så där att när barnen blir så stora att de börjar skolan når de en ny mognadsgrad och dramatiska hämtningar är ett hemskt minne blott. Glömde då bort att sexårsåldern även går under benämningen "lilla puberteten" och att temperament är hyfsat stabilt över tid. Så i tisdags stod jag där omgiven av föräldrar och fröknar som det skulle vara trevligt att ge intrycket att vi är en lugn stabil enhet som bara är glada och slänger oss med rosa mjuka ord. Illusioner är rätt mysiga tills inte ens superlim kan hålla ihop dem. tillslut kom vi hem och försoningen som lite mer liknade den ovan beskrivna illusionen var det ingen annan som såg.

Dagen efter var jag ute på årets längsta träningslöprunda och målet var att ligga på 70 % av maxpuls. Det blev en ordentlig pulsstegring som som inte korrelerade med ökad hastighet eller motlut. Sprang i godan ro i en utförslöpa när ena foten fastnade i en rot. Jag kände redan skavsåren och såg hur marken närmade sig i rasande fart. överkroppen låg parallellt med marken, glasögon och hörlurar flög. Jag sprang sådär i flera meter innan jag lyckades göra en tvär högersväng och få stopp utan att kyssa marken. Hade ändå ont lite överallt när jag sprang de sista kilometerna samtidigt som jag hoppades att det stod någon i buskarna och fick sig ett gott skratt.

Ibland tänker man fel

Har allvarligt funderat på att sumpa Facebook några dagar för att inte plåga mig själv med alla uppdateringar från Sandhamn. Jag hade oxå kunnat legat sömnlös på Seglarhotellet i natt om jag hade trott lite mer på mitt ben och lite mindre på ortopeden. Försöker intala mig själv att "det är skönt att slippa" "vattnet är nog mycket kallare i år" "SMHI har fel igen det kommer vara lördagsväder i morgon" hjälper sådär. Onödigt att orera och slösa ord jag gjorde helt enkelt ett misstag som avstod min oranga väst i morgonens Ö till Ö. Tar en bit äppelpaj med extra mycket vaniljsås och börjar nedräkningen till släppet av 2013 s platser. Lycka till alla ni som kör i morgon