31 maj 2012

Hur mycket får det kännas?

Jag tänker inte på hagel som pepprar en inte ont anande löpare utan den där gamla stressfrakturen! Dagen efter 5-tusingen spännde och stramade det rejält, så länge jag inte klämde på benet kunde jag intala mig själv att det inte var någon fara, men tryck på tibia gör ont. Eller? Vart går gränsen mellan smärta och ömhet? Och hur ömt får det vara utan att det är en fara? Beslutade mig för en extra löpfri dag och sen idag var det dax att testa de nya skorna, strumporna hade generalrepetition i fredags men kombon var ny.


Uppdraget var 12-15 km med puls mellan 65-75%, hade på förhand bestämt mig för max 12 km. Enligt Garmin var jag aldrig över 73 % med undantag för ett par uppförsbackar utan låg runt 70 men efteråt visade klockan medel 78%, tillförlitlig teknik! Skorna kändes super tätt följt av flåset men det kändes lite grann i det där j..la smalbenet så jag nöjd mig med 10 km. Andra milen sen i oktober och i tempot jag höll hade jag lätt sprungit några till.

Så att jag inte skulle bli för kaxig bestämde sig väder guden för att kyla ner mig med en hagelskur och sen hela dagis festen i ett ösregn. Picnic maten smakade bra i regnet och till efterätt blev det lila läppar trots att glassen frös inne. 


 
Kvällen avslutades ännu blötare i Vårby men jag hade inte mycket att ge där ikväll huvudvärk och gåshud avbytta varandra passet igenom.

28 maj 2012

mannikyrsäsongen är här

I den härliga högsommarvärmen har jag gått och längtat efter premiär doppet men lyckades inte få till det förrän idag. Att konsultera väderapparna var något jag gjorde med stor arrogans i morses, ute sken solen, apparna sa regn och svalt men jag packade ändå inte ner något långärmat i träningsväskan. Ägnade fikarasten åt att lokalisera den Idrottsplats i stan som låg bäst till med tanke på Kärrtorpssjön, Kärrtorps IP var det. Där sprang jag årets första snabba 5000-ing i regnet och svor tyst år ungarna som envisades med att cykla på banan, 25 sekunder långsammare än för exakt ett år sedan. Som det brukar heta "med tanke på omständigheterna en god prestation". Jag hade räknat ut att det skulle vara på håret att jag skulle hinna till Hellas innan startskottet gick därför hade jag klippt ner naglarna maximalt för att snabbt kunna få på mig den nya fina dräkten. Kände inte för att inviga säsongen och dräkten med mina permanenta avtryck. Hann ändå inte riktigt i tid, Micke stämde av med mig och försvannsen ut i sjön han också. det var först när jag stod ensam på bryggan som jag insåg att jag inte under några omständigheter skulle klara av att stänga dräkten! Shit shit shit, men som tur var finns det dom som är ute i ännu sämre tid än mig.

Väl i vattnet och jämsides med de andra kunde jag till min stora glädje bjuda på dagens skratt, min mössa, den i neoprem av babyhjälms modell. Skrattar bäst som skrattar kall! Jag frös inte om öronen, hörde inte så bra heller men.....




                               

Det var kul att vara i sjön igen men gårdagens "barn på axlarna under en timmas konsert" och våtdräkt gjorde inte direkt underverk med rörligheten och tekniken! Väl hemma möttes jag av ovillkorlig femåringskärlek. Jag gick in för att säga godnatt och avslutade med "nu måste jag gå och äta lite mat" och fick till svar "Mamma du kanske skall duscha också för du är alldeles kall och våt, men jag älskar dig ändå!"

23 maj 2012

att springa en mil på en kvart ungefär

det fick jag känna på idag. Klart att jag hoppas att persa på milen även i år men det var inte dte jag gjorde idag. Körde ett intervall pass med Magnus, upplägget var ca 400 m snabb löpning vilan bestod av 50 benböj. Efter två varv var jag rätt kaxig när Magnus fråga hur det kändes. Det fick jag äta upp när jag trodde det var slut efter fyra varv fick jag en liten bonus "spring ett varv till". Det var inte på det varvet jag låg runt 3 minuters tempo. Jag fick hämta andan, den där andan som är lite tung andad just nu, innan det var dax för bålen att få sitt i tre olika övningar. En riktigt skön friskvårdstimma i Rålis, det var inte bara själva träningen som gav en energi kick, Magnus prognos angående mina kommande löpinsatser var peppande.

Då jag såg framför mig ett mycket fattigt kylskåp på Gartnerstigen betsämde vi oss för att "äta ute" i dubbel bemärkelse. Utbudet in the hoods är något begränsad. Själv späkade jag mig med en härlig tallrik krispig isbergssallad, fint riven i ojämna bitar, den var toppad med räkor och kräftstjärtar av bästa lågpriskvalitet, pricken över i:t var de två gurkskivorna, tomat klyftan och stänket av avokado. Detta till det blygsamma priset av 75 riksdaler. Mätt? Nä men det är väl inte meningen att man skall bli av en middag på finrestaurang. Sen vankades det dock lyx, en stund på stranden med två modiga lortgrisar. eftersom det var extremt svårt att förflytta sig till insidan av husets väggar gav vi oss ut på en promenad med två något överdimentionerade flickor i en dubbelvagnen. Sen gick det inte längre att skjuta på det oundvikliga, handla!  

13 maj 2012

guldregn

veckans guldkorn:

  • I torsdags tror jag att dte regnade, men det var inget som påverkade mig. Min stressfraktur är inte längre en stressfrakturutan ett ärr. Ärr man man springa med! Nu kör vi, löpningen skall trappas upp. I torsdags böt jag ut Idrottsplasernas röda banor mot mitt älskade löpspår i Grimsta skogen. Det är backigt, det luktar skog, det ger puls och jag höll på att koka över av löparlycka.
  • En samtal med familjens yngsta kring hennes val av kommande karriär. Hon skall bli.....Hjälte. Huvuduppgiften är att rädda barn som sitter fast.
  • Två styrketräningspass med barn och syskonbarn, det blir lite mer action på passen på det sättet. Enligt G skall man spela "hårdrock" när man kör Crosstrainer.
  • Dooter modell äldre berättar hur hon lyckats få kontakt med fotbolls tränaren, han med långt hår som hon är kär i.
  • Lördags häng med mer eller mindre tilltalande djur men med mycket tilltalande folk
  • Söndagscykling på Ekerö-Färingsö, en kavalkad av dofter. Körsbärsblommor, otaliga grill luncher, rapsfält, hägg och grönt! Lyckligtvis cykla jag så snabbt att jag slapp känna lukten av mina egna nedsvettade kläder. 90 km på 2 h 55 min
  • Sköna söndag i Vårby, utan Malena Ivarsson men med Micke och idag var hans kommentar "mycket bra, du går från klarhet till klarhet". Vi körde 4x200 progressivt 3.48, 3.36, 3.28, 3.19 I feel good.......
  • En sambo som ger mig möjlighet att ha arbeta ideelt på 25%, det jag arbetar med är att skapa en fysik som skall klara av en Iron Man :-) 



8 maj 2012

Long time no see

Har haft en sån där Carola fläkt framför mig senaste tiden, men nu är det mer växlande vindar. Och idag var det riktigt skön medvind. Att jag de senaste fyra dygnen lyckats skrapa ihop 30 timmars sömn var nog en bidragande orsak. Vid närmare eftertanke började det redan efter två goda nätters sömn och skönt häng med massa uppvisningssugna mini gymnaster och eftermiddagsfika och middag hos long time no see polare. Så på söndagkväll var jag fulltankad med tyrbobränsle som resulterade i ett grymt pass i Vårby. Hade det inte varit för kramp i en vad (efter 4x200, 4x100 och 4x50 progressivt) hade jag avslutat veckan med en nytt personbästa. Med den vetskapen sov jag fint.

I flera veckor har vi haft vetskap om ett möte på jobbet som skulle äga rum idag och hur det mötet skulle fortlöpa har stått mycket oklart, men nu vet vi.Om man kan gå från ett möte som segrare så var det det vi gjorde. Jag blev några ångestkilo lättare och det var väl därför jag inte kunde bromsa mig själv på tartanet. Planen var fem km långsamlöpning men samtidigt komma upp i 75-85% puls, mission impossible. Resultatet blev 4.49 tempo och 78% puls. Det var tur jag hade Garmin för varken benet eller pulsen sa i från när jag gång på gång lång närmare 4 än 5 min i tempo. Under tiden var resten av familjen på "fixar kväll" på dagis och när jag kom dit och fick snoriga, jordiga pussar lättade jag några gram till.

Hoppas på att det åtminstone blir vindstilla resten av veckan