älgkrafter

Äntligen var föräldramötesmaratonet över, det är fredag och soffan den kära soffan är min. När jag i november köpte biljetter till ljust&fräscht hade jag inte kolla på att veckan skulle innehålla tre föräldramöten, fotbollskola och årets mest utredningstäta vecka på jobbet. Sänder en tacksamhetens tanke till sjukdomsutdelaren att han besparade oss denna vecka, endast ett läkarbesök pga av en inflammerad femårstå. Lite löpning, lite löpfilmning, tempo 40 km på cykel (1.18), simning, styrka och rörlighett och så idag ett litet längre pass. På schemat stod det 30x3 (85%) med 10 min aktiv vila, kan säga att det var rent omöjligt att komma upp i den pulsen, men mot slutet fick jag upp pulsen rejält. Plötsligt står det en älgkalv 20 m framför mig i vägrenen, han står och glor på mig. Jag började signalera till medtrafikanter med motorer att sakta ner. Ville inte att älgen skulle bli skrämd och i ren panik eller ilska bli mer närgången. En bit upp i skogen stod nämligen en övervakande moder. Det blev inte mer spännande än så, efter någon minut promenerade de över vägen och jag trampade hem. 60 km 1.59.58 visade Garmin när jag parkerade på uppfarten.

att gå på pumpen

Har liksom haft det på känn. Snart händer det. Har vänt upp och ner på garaget, som redan drabbats av en orkan så estetiskt är det ingen större skillnad, för att hitta min lilla fina "ha med sig" pump men vi snackar nål i höstack. Förra veckan var föraningarna så starka att jag packade ner min golvpump i ryeggan och svor hela vägen till och från jobbet då varje försök att lyfta blicken resulterade i en liten smäll och en cykelhjälm över ögonen. Jag var fast besluten att inte köpa någon ny pump för då kommer den gamla med  största sannolikhet dyka upp. Samma magiska tänkande eller vidskeplighet måste ju fungera även åt andra hållet. Så istället för att fara fram som som en fara i traffiken med en halvmeterspump i packningen tog jag en random pump,  i storlek "packbar" i min väska. Pumpens ändamålsenlighet är troligen allt annat än racerventiler. Det var en behaglig temperatur i morses och jag var inbäddad i ett täcke av ljuddämpande  dimma som i sin tur bäddade in mina glasögon i ett syndämpande lagar av imma. Och plötsligt händer det.en pump som bara fyller en vidskeplighetsfunktion är en utmaning. Faktsikt ett mission impossible. Jag stod vid den cykeltäta korsningen vid Storamossen och förundrades över hur många som var som jag, eller nästan de hade inte ens en vidskeplighetspump de saknade pump helt och hållet. Men så kom det en välutrustad man och möjliggjorde min fortsatta färd. Dagens ros till dig främlingen i korsningen. Nu har jag en oerhört dyr, liten lagom best i test pump i min rygga.  

va söndag igen?

Dom går farligt fort dom där veckorna och dom blir inte alltid som man tänkt sig. Inledde veckan med cykling till och från jobbet och sen kändes benet okej så jag beslutade mig för att använda onsdagens lunch åt att utforska löpmöjligheterna på Kungsholmen, dom var fina. Jag sprang en mycket efterlängtad mil i 4:50 tempo, svårt att veta hur det kändes. Vadmusklerna, speciellt den onda stel och eländig. På torsdagen kom baksmällan, ett par riktigt ömma fläckar på smalbenet och så sticker det, pirrar och känns inte kul alls. Körde ett härligt simpass i Vårby på bana två på kvällen, som avslutades med en oskön fläskläpp. Så på fredag tog jag vilodag med planen att helgen skulle innehålla ett cykelpass men så blev det inte. På lördag morgon försökte jag in i det längsta förtränga att fötterna skulle svingas över sängkanten och att jag hade ett liv att leva. Bad en bön att någon skulle komma och leva det åt mig så att jag kunde ligga i fosterställning undre täcket hela dagen, men ingen kom så jag gick upp. Istället för 6x1000m löpning blev det andra bullar, 60 min crosstrainer, 30 min TRX och tre plåtar kanelbullar, som vi bakade åt gjorde vi bara en halv plåt eller så. På kvällen fick självförtroendet sig en riktig smäll när äldsta dottern upplyste mig: "Mamma lyssna, du försöker sjunga med en len och vacker röst men det låter inte så lent som det här" och så sjöng hon själv godnattvisan.

Idag skulle så ett 40 km cykelpass avverkas med det gick inte att få till skyller på en kombination av dåligt väder och bristande logistik, men avslutade veckan som sig bör med HA i Vårby och boostade självförtroendet lite när jag, för att det skulle bli jämna par, tillfälligt uppgraderades till bana ett. Kämpade på hårt för att inte bli varvad på intervallerna, vilket jag inte lyckades med men jag fick ett ordentligt pass. Hur jag skall lyckas få till nästa veckas träning blir en enorm utmaning med otaliga föräldramöten (tre möten med endast två barn måste vara någon form av rekord) och fritidsaktiviteter.

Vilket flyt!

Tja kanske inte direkt från start. Började dagen med att behandla diskmaskinen på samma sätt som tvättmaskinen. Överfyllde och tänkte att om jag bara smäller igen luckan så skall nog allt få plats. Det fick det också, men i tusen bitar. Min favorit skål fick plockas ut ur filtret i botten, bit för bit, flisa för flisa. E´s flyt var kanske inte direkt av det önskvärda slaget, det var mer av vattenplaningsslaget när hon upprepade gånger tappade greppet med däcken på altanen då hon cyklade runt runt. De tre första gångerna ställde hon sig kavat upp och borstade av brallorna men fjärde gången kom ett "nu gick det inte så bra" och strax efter  tårarna. Sen var det dax för mammas cykeltur, jag körde dock inte på altanen utan gav mig ut på Ekerö, intervaller 4x10 minmed 5 min lugnt. Kändes bra, kände mig till och med bekväm med att lägga armarna på tempobågen. Mötte en snubbe utan hjälm, var så nära att skrika åt honom att sätta på en men insäg att jag inte ville vara den som orsakade honom obalans och eventuella skall skador. Förutom kraftig dödslängtan eller enorm fåfänga vad kan få någon att välja bort hjälm?

I samma stund, eller kanske sekundrar senare, som jag klev av cykeln ringde telefonen och vi blev bjudna på söndagsmiddag. Ellen måste ha läst mina tankar, tankar som bestod av orden orkar, inte, laga, mat. Fyllde på med middag vid nån annans bord och ett par rutor förmycket av marabou och sen tackade jag för mig och drog till Vårby. Ett riktigt skönt pass som innehöll nya upplevelser. Jag hittade rätt vinkel på höften och motstånden blev minimalt, jag upplevde ett helt nytt flyt! Ett halleluja moment. Det inte bara kändes bra enligt coachen såg det även bra ut. Vi körde 6 x100 trappa, skulle minska fem sekunder varje hundring. Jag började på 1.55 och slutade på 1.31. Efter 1.31 var jag trött men runt 1.38 hade jag en bra truckar fart. Är fortfarande hög på endorfiner och undrar hur jag skall kunna ersätta dem med melantonin och flyta in i drömmarnas land.

dagen som gud glömde....för en stund

Tror att skottåret kom ett år för tidigt och att fredag den trettonde egentligen skulle infalla idag. Vaknade med ett humör skänkt från djävulen och ett väder som gått vilse! Det tänkte nog även alla som skulle springa Vällingby halvmara idag. Dagen ägnades åt städning handling och matlagning. När jag kom ut med kassarna från affären, startat bilen och satt mig tillrätta upptäckte jag att all snö som tidigare låg på taket nu täckte min framruta. Utan vantar klev jag ut och började befria rutan från det blöta, tunga och otrevliga vilket resulterade i att det blöta, tunga, otrevliga hamnade inne i min bil då vindrutetorkaren blivit av med lite motstånd och helt plötsligt började röra på sig. Facket i dörren i sätet, under sätet och på några ställen till.

Väl hemma var det dax att äta lunch, den lilla prinsessan klättrade upp på bänken för att hämta sig en extra tallrik varpå ett gäng andra flög i golvet, en av den mellanlandade på mitt framsträcka finger. Var troligtvis den som hundradelar senare täckte golvet av vitt porslinsgrus och fick Edith att gråta förtvivlat.

under frukosten hade jag suttit och läst recept för att hitta någon trevlig efterrätt till kvällens middag men bestämde mig sedan för ett väl beprövat recept med tanke på vilken dag det var kändes det dumt att utmana ödet med att ge sig på ett oprövat kort. Så som så många gånger förr blev det citronmarängpaj som tornade upp sig vackert i ugnen, strax efter att den hamnat på bänken för avkylning kapsejsade den totalt. Maräng berget rämnade och föll ner i kraterna i mitten, bitarna fastnade inte i citronkrämen utan flöt runt i citronsås. WHAT!

Nu återstod bara ett sätt att försöka rädda dagen, jag flydde ner i källaren för att köra ett pass med TRX:en. Hade precis lagt ut alla pappren (eftersom jag ännu inte memorerat alla övningar) på bordet bredvis en hög med nytvättade kläder och då kommer en liten städerska med en sopkvast och välter ut ett stort glas vatten över bordet! Mamma räknade baklänges och överlät situationen till pappan. Sen tränade mamman nästan en timma och effekten blev precis som önskat och väntat. Fredag den trettonde var borta och dagen avslutades med en middag med vänner helt i min smak. Slutet gott.....

triss i intervaller

Det kan ju inte förlöpa en fredag den 13:de utan några missöden, hade just skrivit ett inlägg som bara försvann och fanns inte att finna bakom vare sig Ctrl Z eller annan knapp tryckning. Efter att ha lyst med sin frånvaro under hela påsken var min trogne men oönskade följeslagare åter vid min sida herr sömnbrist. I sedvanlig ordning veckan efter påsk krävs en sockerdetox, inte speciellt svårt i år då ett lätt illamående vilat över hela helgen. Avslutade påsken med ett kärt återseende, äntligen språng jag i löpspåret i skogen igen. Hela ÅTTA kilometer. Det skulle varit ett pass i prat tempo men i vanlig ordning när det inte är intervaller kör jag ett junkpass och ligger i mitt vanliga tempo. Fast just nu är det inget löppass som förtjänar ett junkepitet dom är livskvalitet! körde lite mer livskvalitet på onsdagen när jag var hemma mamma då barnomsorgen hade annat för sig. Tog med mig tjejerna till IP och snackade upp den röda banan och hur kul det skulle bli. Såg först ut att bli en rejäl utmaning men så upptäckte vi längdhopps gropen, en helt fantastisk sandlåda. 11x400m blev det för mig, kändes skönt att få trycka på men sorgligt att intervallerna gick 10 sek långsammare än för ett år sedan, planen var ju det omvända. Tog en grav öl i gott sällskap på kvällen. Gjorde framsteg på ölfronten istället drack en hel öl helt på egen hand.

Sen har det klart cyklats också, den har varit ungefär lika blöt som gårdagens simning som innehöll både syra och puls och 4x100m best average. Cyklade snabbt och torrt till jobbet i morses och höll på att välta vid rödljuset då jag var övertygad om att jag redan knäppt los foten, men fredag den trettonde hade inte riktigt fått luft under vingarna så tidigt så jag klarade mig liggandes i 45 graders vinkel. På hemvägen i regnet var det intervaller 20x1 min max + 1 min rull vila. Var lite svårt att tajma, ibland var det rullvila i motlut eller stark motvind och vips kom en dåre farande och krävde inbromsning för mig mitt i en intervall, lyckades få benen trötta och hjärtat att jobba i alla fall. 

Hello sofa I´m coming! 

I mitt påskägg

I mitt påskägg fanns det två saker att välja på: 3 timmar cykel eller ett brickpass 1km löpning+5km cykel+1km löpning gånger 3. Eftersom tisdagens löpning fortfarande känns i vaderna och jag känner mig lite osäker på vad det är som känns för övrigt i benet vann 3 timmar cykel. ute såg det ut så här:

Vyn vi drömde om den 24:de december

Därför var jag tvungen att vänta några timmar så att vägarna skulle vara torra och varma. Under tiden roade vi oss med en ordentlig frukost och att påska. Lite alternativa kärringar kan vi väl enas om.

Strax innan ett var det så daxoch det var bara på vissa skuggiga partier som det inte var torrt på vägen. Nu befinner jag mig ju på Västgötaslätten med betoning på slätten. Här är det platt, slätt, höjdskillnaderna lyser med sin frånvaro och skogspartier undvek jag med tanke på solens åtkomst. Resultat vind vind vind. Det var isande kallt och gick sååååå långsamt när jag hade nordan emot mig, när han var med mig gick det undan och värmen spred sig i kroppen. Efter drygt två timmar hade jag åter cyklat i morvind och efter den svängen fick jag inte tillbaka något som kan kallas värme, inte ens liten ljummen i lederna. Trots att jag vände var jag så stel att hastigheten med mycket möde bara kom precis över trettistrecket. Då förstod jag att det var dax att kasta in kvasten och ge mig hem. När jag skulle kliva av cykeln kunde jag knappt stödja på fötterna, de hade konsistens och temperatur av djupfrysta spännremmar. Men påskkärringen var nöjd över att ha landat på blåkulla och se röka stiga från badtunnan.

man tager vad man haver

Lånfredagen var ämnad att vigas först åt ett långpasss och långhäng med bästaste av vänner. Som på de flesta andra platser bjöd långfredagen på den snö som vi inte fick i julas, fast det börjde med två grader och spöregn och då kunde jag bara inte förmå mig att ta ut den medhavda racern. Istället fick jag hålla till godo med de faciliteter som Östhalla resort hade att erbjuda. En hederlig motionscykel. Konstaterade att det kanske är en cykel av denna modell jag skall ha i sommar när jag cyklar över Ölandsbron då jag på en timma tog mig 34 km, en helt ok snitt hastighet :-)

 Avslutade med lite core innan vi satt oss i ett för dagen behagligare fordon och begav oss till andra gamla hemtrakter och kvalitetstidade, god mat men bäst av allt ett konstant kackel. Som sig bör i påsk tider.

morgonstund har brand i mun

6.15 gick första larmet men vi började med att leka SOS alarm så det krävdes två nya påringningar innan brandkåren ryckte ut. Det fanns vissa tveksamheter kring vilken utrustning de två små brandkvinnorna skulle ha men ändå relativt smärtfritt. Mamma brandkvinna var lite oortodox och var tvungen att fixa en kaffe innan vi kunde rycka ut. När vi backat ut från garageuppfarten startade sirenerna (chauffören försökte starta dem tidigare men fick backning av sina medarbetare, inte förrän vi kör iväg). Vi var ganska samstämmiga i hut brandbilar låter. Väl ute på Loviselundsvägen såg vi röken från dagis men som tur var hann vi fram och fick släckt elden, som kunde blivit en gigantisk påskbrasa, innan dagis brann ner.

Tack mamma för tipset, dagens morgonrutin var en barnlek jämfört med igår!

Snuvad på konfekten

Efter lördagens löpning och söndagens vilodag var batterierna så laddade de kan bli. Både jag och batterierna var redo för en rejäl urladdning i Vårby på kvällen. Jag hade ett enormt rörelsebehov. Men en liten kräkning kom emellan, inte min inte någon i min familjs men någon som kräkts i bassängen passet före vårt! Hoppades in i det sista att det var ett dåligt aprilskämt, men nej så. Micke är dock inovativ och det blev ett träningspass ändå i simskolebassängen, djup si så där 50 cm längd 8 m kanske. Jag misstänkte länge att dte var någon som lagt en liten spya även i den bässängen för det lyktade inte mums, i bassängen lukta det kloakvatten och ovanför kom det puster av matos. Vi roade oss med undervattensim, skovling och simövning no name, vi höll varandra i fötterna och simmade med armar, det kändes i mina träningsvärksfyllda axlar. Blev inte så tokigt till slut, plus i kanten var att komma hem en stund tidigare än vanligt för att kunna maximera antalet sovtimmar.

Blev bassängen även igår för att utföra mitt förhoppningsvis sista vattenlöpningspass, önskar jag kunde säga att jag kommer sakna det men no ser fram emot att lägga flytbältet på hyllan. Var dock ett skönt pass 3x(4+3+2+1min med 1 min vila mellan) 3 minuter set vila. Dagens underhållning var ett gäng franska tonårspojkar och en styck tränare. Fuunderade på vad det var de tränade, de var usla simmare, ännu sämre dykare och det såg inte helt avslappnat ut när de utförde livräddning heller. Kurs inför castingen till "bay watch french riviera". Varvade sedan ner med 2 timmar barngymnastik där jag dagen till ära fick träna stämbanden på ett obehagligt sätt.

en kobra, en kamel och lite rost i rören

Var väl inte ensam om att vakna upp på lördag morgon och misstänka att almanackan visade fel datum och att det jag såg utanför fönstret var ett aprilskämt. Men som Greta sa så kom det nog lite snö eftersom det kommit så lite i vinter. Ja det här med rättvisa och jämnlikhet vet inga gränser now days. Bestämde mig för att lita på meterologerna och förlägga löpningen på eftermiddagen, oj sicket bra drag. Fyra smärtfria km och jag sken ikapp med solen. det svåra var att försöka hålla igen, jag ville bara trycka på och ge allt, längtan efter tusingar, fyrahundringar eller vad som helst som är intervaller var stark. ÄR stark, men snart så. Promenerade hem från IP med ett löjligt leende på läpparna.

Home alone, något som inte hör till vanligheterna. Att det sammanfaller med en vilovecka är ju lite olyckligt för vad skall jag använda min lediga tid till? Bestämde mig för att damma av en träningsform från förr:

Varanasi 2000

Ringrostig är en underdrift, det var inte många poser som kom spontant och de som kom utfördes inte med någon större grace, men det var skönt ändå. Lyckades skrapa ihop tillräckligt många poser för att fylla ut 35 minuter. Lunch har jag ätit så frågan är vad jag skall fylla resen av dagen med i väntan på att dra till Vårby.