en krokodil, en jägare och ett pirr i magen

Igår var det besök på Under Construction igen med fokus mage och liiiite armar. Det där med lite är väl en definitionsfråga. Efter uppvärmning i roddmaskinen fortsatte passet i vattnets tecken, il coccodrillo. När jag låg där med böjda armar och passgångade mig fram skulle vilket byte som helst kunna undslippa mig det var med stor möda och svidande triceps som jag tog mig över mållinjen. Nästa utmaning Magnus plockade fram var benböj på en halv pilates boll. Årorna fick jag inta ta med mig till nästa övning: ”båten” och från den förflyttade jag mig som en ”köttbulle” över ”sidoplankan” ner till ”krokodilen” igen. I skrivande stund fick jag en idé, barngympans ”Hela familjen går på cirkus” uppgraderas till ”Hela havet stormar” eller ”tusen och en natt” i gymversion.

Magnus gjorde en justering i veckans schema och plockade bort allt utom 4 km löpning på söndag. Kanske var det min desperata blick som gjorde att han mildrade domen något och även jag tillåtelse till kvällens simning med HA. Jag är glad att simningen kvarstod för det var ett grymt pass som ägde rum i sumpvattnet i Vårby i går kväll. Lite uppvärmning, DOD (Drill Of the Day) var norska elementet och en övning till som inte fick plats i min minnes bank. Höjdpunkten var dock ”Killer loop” bestående av 25 m under vatten, 50 m benspark m platta, jägarställning (på land) 30 sek, polo simning 100m, statisk tricepsarmhävning 30sek, sjutaktsandning 50 m och 25 m fjäril. En perfekt loop efter en dag med Magnus i gymmet tänkte jag men det funkade ända tills vi kom till slutet av passet och skulle köra idealhundringar. För första gången misslyckades jag med den vilket stod klart efter 25 för hårda metrar, det var inte armar jag hade längre bara något sladdrigt som hängde längs sidorna. Bakläxa till Jenny och så plockade jag fram några säkerhetsbeteenden och klarade av en långsam ”ideal”-hundring. Loopen var grymt peppande, peppades lite extra av att jag simmade på bana två med de som var lite snabbare. Grymt nöjd med dagens pass idealhundringen till trots.

Dagens höjdpunkt var nog när jag gick längs Kungsgatan och en man kom från ingenstans gav mig en kram och ett stort leende innan han försvann ut i trafiken igen. Händelsen gav mig samma sockerdricka i kroppen som det gjorde för 10 år sedan när samme man (då kanske mer av en pojk) oväntat dök upp någonstans i Uppsala. Idag träffar jag ju honom nästan bara på förutsägbara platser.

Några lådor med gamla fågelägg gav upphov till dagens garv, troligen därför jag sov som djupt och skönt sex timmar utan uppehåll!

Ljusare tider

Ville även jag ha lite premiär i helgen och när 10 km löpning inte var något alternativ beslutade jag mig för att racern skulle ut på grönbete. Lite däckbyte på söndag förmiddag och sen bar det av ut på Ekerö. Det var allt annat än vindstilla men det var vindar av lycka. Jag verkligen älskar att cykla! Det var även premiär för utomhus cykling med tempobåge, kände mig inte helt avslappnad kan man väl säga, kändes lite vanskligt med balansen i blåsten. Kanske det bästa av allt var att jag efter 150 minuter klev av cykeln, utan minsta besvär och ryggen var hur mjuk och fin som helst. Gissar att vinterns styrketräning fyllt sin funktion, tack för det Magnus. Söndagen bjöd naturligtvis på ett besök i Spring Village. Gjorde ett försök till öppetvattenkänsla, 500 m utan att röra kaklet. Jag lyckades ta ett par rejäla klunkar av kolera vattnet vilket troligen är roten till det onda illamåendet som inträffade under natten.

Måndag, ny vecka nya tider på väg hem från jobbet var det dax att ta ett djupt andetag, hålla tummarna och testa benet. Sprang 2000m på bana, det kändes bra, men vilken teaser. Ville springa mer mer mer. MEN det viktiga är att det känns bra i benet även idag så jag är försiktigt hoppfull.

När jag mer i detalj studerade veckans träningsschema visste jag inte om jag skulle dra en suck av lättnad eller en av oro. Har vant mig vid ett visst antal träningstimmar per vecka och har lyckats få till varenda pass den här månaden och så helt plötsligt kommer en vecka med mindre träning! Lite av en vilovecka, vattenlöpningen för veckan är redan avbockad.....skall jag bli tvungen att städa och tvätta den här veckan alltså?

utebliven baseline

I morgon springs det premiär mil för många, man får ett kvitto på att vinterns intervaller gjort vad de ska och sen har man en tid att slå i oktober när Hässelby loppet går av stapel. Tyvärr är inte jag en av de där många. Nä jag får nöja mig med 2 km testrunda ja, vet inte om jag ens vågar testa det. Har gått och blivit totalparanoid tycker mig känna massa konstiga saker i vänsterbenet hela tiden, fast kanske är det så att jag inte är paranoid det kanske faktiskt är något där som gör ont. Hur skall jag veta? Skulle vara skönt med en ny MR och få svart på vitt, någon som har en dylik remiss som ligger och skräpar?

Som plåster på såren tänkte jag lösgöra Scott från trainern och sticka ut på grönbete, måste bara göra ett besök på Sigge cykel först. Ny kedja och nya däck står på inköpslistan.

Ytterligare en tröst är att man stora tjej just kom och berätta att jag skall gå in i badrummet och titta "förut var det la la la stökigt, nu står alla parfymerna och tandkrämarna i vackra rader, det snyggaste du någonsin sett i badrummet" skönt att jag äntligen fått en lagkamrat i städpatrullen.

köra trainer utan trainer

I helgen fick jag en aha-upplevelse, luften kan gå ur däcken även när cykeln står uppställd inomhus. Känns rätt bra att det inte var mig som luften gått ur, lättare att pumpa däcken vilket jag gjorde och sen rev jag av ett mycket tillfredsställande intervall pass 10x(2min max/3 min lugnt). Efter det var jag uppvärmd och klar för att repetera inför gymnastikuppvisning, jag var dock barnlös då de prioriterade mormor och påskpyssel kloka tjejer om jag får säga det själv. Söndagen bjöd på många timmar i poolen, först med barnen och sen med Human Ambition, där emellan fanns ett TRX-pass och en kålpudding inklämt.

Söndagen bjöd vädermässigt på vårkänslor så på måndag tog jag cykeln till jobbet och jag hann ända fram innan vårkänslorna var som bortblåsta, och då menar jag bortblåsta i ordets rätta bemärkelse. När jag skulle hem kändes det som jag satt på trainern, jag trampa och trampa men kom inte framåt. Av alla ofarliga harmlösa ting är motvind mitt hatobjekt nummer ett, funderade på att återvända till jobbet och köra lite övertid såg så härligt ut att cykla åt det hållet.

Igår gjorde jag en lyckoträff igen vad gällde val av vattenlöpningstid, det var vattengympa vilket innebar musik. Kanske inte min spellista direkt men bättre än att räkna till 600 fyra gånger. Jag hoppas att jag snart kan byta poolen mot spåret, börjar bli tungt nu att inte kunna springa, tungt både själsligen och kroppsligen. Kroppsligen i form av gigantiska lår och konstant träningsvärk i överkroppen, vattenlöpning och crosstrainer kräver ju lite mer av armar och bål än vanlig efterlängtad löpning. Varje dag när jag kör förbi löparbanan drömmer jag om att springa intervaller, ge allt och springa lite lite snabbare än förra gången. Kanske skall börja med att drömma om att springa två smärtfria km.

Har fler punkter på cykeltemat, idag var det premiär för familjens yngsta medlem att börja körskolan. Det är inte direkt ett ergonomiskt korrekt arbete att vara cykelskollärare. Men dottern var nöjd och på frågan om hennes cykel var finare än mammas svarade hon försiktigt "Mammas är ganska smutsig". Diplomatiskt tycker jag.  

ge mig ett matematiskt geni, nu bums!

Jag vill ha mer ledig tid att spendera på min familj, på träning och tävlingar, till att sova och träffa vänner. För att möjliggöra detta skulle jag behöva spendera mindre till på den enda post jag vill skära ner på, arbetet MEN jag behöver snarare ett högre klirr i kassan inte ett mindre. Hur jag än vänder och vrider på X, Y / + - x och = kan  jag inte lyckas få ekvationen att gå ihop. Help me out here mr mathematic! Tri-camp, playitas, head-camp, IM i Nice, Zürich ja vilket stad som helst, Vätternrundan, Vansbrosimningen listan kan göras lååååååång. Att jag inte lyckas få ihop den ekvationen är kanske inte så konstigt när det tog mig halva resan hem från Vårby i kväll för  att räkna ut att 102 längder är 2550 meter och inget annat, trodde en stund att jag blivit en riktig djävul i bassängen. Så vad jag skulle behöva är kanske C kursen i matematik men när f..n skall jag ha tid att gå den? Hur många timmar det är kvar tills klockan ringer och jag måste sluta sova tänker jag strunta i att räkna ut de är ändå för få..........

om att räkna till 300 åtta gånger

Skönt att inte solen var framme idag och jag vårkänslor, för de dagarna är det extra plågsamt att inte få knyta ett par löparskor på fötterna och trampa Grimsta skog. Vädret gjorde det lite lättare att istället spänna flytbältet runt midjan och löpa runt i poolen. för att få omväxling byter jag simhallar, idag var det dax för Åkeshov, fördelen där är stora fönster vilket är bra för en ljusknarkare som mig. Dagens underhållning bestod i Stefans Holms dubbelgångare i bassängen, inte så lika rent fysiskt men ritualerna inför start. Och mannen startade flera gånger under min timma i vattnet. Ett tag var jag riktigt peppad när jag lyckades springa om en simmare ända tills jag insåg att mannen ifråga simmade långsammare än någon annan människa jag någonsin stött på i en pool. så hade vi det äldre paret som tittade varandra djupt i ögonen, så djupt att han var tvungen att simma ryggsim framför henne för att inte tappa kontakten, de vilade vid stegen och hånglade lite. Men den mesta av tiden ägnade jag åt att räkna, försöka pricka så rätt som möjligt. 300 sekunder sen lugnvila två minuter, åtta gånger upprepades detta. Jag räknade medvetet liiiiite för långsamt så att jag skulle bli "överraskad" när klockan pep till.

Gårdagskvällen tillbringades i poolen den oxå, i en simhall som är lite äckligare men helt klart fylld med intressantare människor. Redan på insimmet fick jag mjölksyra i armarna och förstod att det skulle bli ytterligare en seeeeg simning. Tack och lov var jag under de magiska 40 sekunderna igen på 50:an,det jag mig lite hopp. Och ikväll vann jag ett parti UNO, en vinst är alltid en vinst oavsett motståndet ;-)

var bara halvägs över bäcken

Premiär måndag, blev ägare till en stegräknare för första gången i livet, en tävling på jobbet och att inte delta är samma som att tacka nej till den årliga lönehöjningen, så jag trippar på. Kan dock trippa lugnt eftersom all annan träning fint får omvandlas till steg och det är där de stora siffrorna rullar in. Den andra premiären var en säsongspremiär, utomhus cykling! Inte på racern men känslan av att cykeln rör sig framåt (mer än de där irriterande centimetrarna som trainerna flyttar på sig) när man trampar. Nu är bästa tiden att cykelpendla, det är bara entusiasterna som håller till på banorna så det finns gott om utrymme och de flesta har en god dos hyfs. Även ett mini mini brickpass fick ha premiär igår. Parkade cykeln på uppfarten och svidade om till de efterlängtade löpardojorna. Två km var vad jag fick konsumera. Så härligt! Bästa vårtecknen! Kändes bra.

Så blev det tisdag och när jag landa i soffan efter 10700 steg, en timmas vattenlöpning, städning och middagsintag fick jag för mig att klämma lite på benet. Kan nog inte förneka att det känns lite ömt. Två steg fram och förmånga tillbaks, de där utlovade, efterlängtade fyra km får nog stoppas på burk och konserveras de lär inte förbrukas den här veckan. Snyft! Dagens vattenlöpning vart dock lite pimpad, det bedrevs vattengympa på banan bredvid så vi var många med flytbälten men pricken över bokstaven var att det spelades musik. Jag behövde inte sjunga tyst i mitt huvud och upptäcka att jag bara fått refrängen på repeat.

Funderade idag på om inte flytbälte är en bra pryl till årets Ö till Ö, skall suga på den karamellan.

sanningens minut

Exakt på dagen tio veckor sedan min Garmin hade den här inställningen senast:

Jag var nervös för hur det skulle kännas och det hann bli eftermiddag innan jag vågade mig ut, lite uppvärmning på altanen i solen och sen tog jag mina första löpsteg på vad som kändes som en evighet. Kände mig som en total nybörjare, som att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Den där löpskolningen jag ägnade mig åt i slutet på förra året verkade ha stannat på andra sidan årsskiftet. Det mest komplicerad var nog ändå hur mycket fokus som skulle läggas på vänster benet. risken var överhängande att övertolka minsta lilla känsla och samtidigt rädd för att missa något som faktiskt var tecken på att benet behöver mer vila. Smärt mässigt kändes det bra, inga blinkande varningslampor. Det gjorde inte ont, tjoho! Yes yes yes. På minus sidan hade vi avsaknaden av bra teknik och skön känsla samten tung andning. Konditionen verkade ha varit ledig den oxå i 10 veckor. Fast det klart med bara 1000 meter att förfoga över kanske man inte skall förvänta sig så mycket. På den viktigaste variabeln blev utslaget positivt och det är det som räknas.

Efter de där fem minuterna var jag uppvärmd och det var dax att ta tag i dagens huvudpass. 50 km test. Jag har sedan trainern monterades i november spenderat 1 dygn, 9 timmar, 39 minuter och 46 sekunder att trampa trainer och det har resulterat i...........................inte ett j--la skit. Cyklar de där 50 km på exakt samma tid nu som jag gjorde den 28 december och 7 januari. Till och med kadensen är den samma!

I torsdags på simningen presenterade Micke en valspråk som han kommit på när han hade en riktig skitvecka "Don´t be bitter, be better" Det var ju exakt så jag försökte tänka när stressfrakturen var konstaterad och jag hade månader utan löpning framför mig. Planen då var "Ok det är inte i år jag blir en bättre löpare men jag blir en snabbare cyklist i stället" Hittills verkar det inte riktigt så. Men det är bättre att inte bli bättre än att bli sämre. Nu skall jag jobba på att bli en bättre soverska, se hur jag lyckas i den diciplinen.

Kvinnodagen!? Vet inte vad jag känner eller tycker inför den. Gillar jag den eller inte? Känns som man borde skriva något speciellt i kvinnodagsanda om man nu väljer att skriva idag men jag får nu vänta tills nästa år och fundera lite vad jag tycker. Skriver istället om när jag kände mig som stålkvinnan, det var i tisdags när jag hängde på ”Under construction” med Magnus.  

Det stod styrketräning på programmet och efter uppvärmningen skulle vi inleda med armgång i en horisontellt hängande stege, följt av benböj med vikt och så några burpees. Eftersom det inte var första april förstod jag att det Magnus sa var sant kände mig mindre säker på att jag skulle klara av uppgiften. Var snarare övertygad om att jag INTE skulle klara armgången (rörde sig väl om tio ribbor eller så) men tänkte ge det en chans. Det visade sig att jag inte vet allt här i världen och inte känner min kropp så väl som jag trodde. Jag klarade alla fyra varven. Sen fortsatte det med romerska ringar och marklyft (50kg) och jag fick erfara ett huden i mina händer inte höll samma klass som resterande överkropp. Gick därifrån med skinn flådda tassar.

På kvällen var jag fortfarande taggad av boosten mitt ego fått när jag slängde mig i stegen och körde ett testpass på trainern. När jag hoppade upp på cykeln hade jag i endorfin dimman tappat koll på både tid och rum. Hade för avsikt att köra 50 km men insåg snabbt att jag inte skulle kunna förbättra mitt rekord så pass att jag skulle vara klara av det på den tid jag hade att förfoga över innan det var dags att hämta barnen på sina playdates. Bestämde mig då för att slå förra veckans tid på 20 km och körde sen en bonus mil. Rodde planen i land, förbättring blev två minuter och några snäpp högre kadens.

Men ack den lycka som varar på natten till onsdag letade sig en ondskefull förkylningsbacill  sig in mellan mina täcken. Den var dock inte alvarligare än att jag kunde genomföra ett vattenlöpningspass efter avslutad arbetsdag. 4x10 min på nivå 4 (av 5) med 4 min lugnaktivitet som setvila. Måste säga att vattenlöpning inte är så dumt i alla fall men abstinensen efter the real thing börjar nå svårhanterade nivåer nu. Kanske för att det snart är dags att ge sig ut och prova, längtar men är samtidigt lite rädd att prova. Tänk om det fortfarande gör ont…….

Bästa brosan

Brosan brosan brosan, jag håller på att spricka av stolthelt och önskar att jag stått där i målfållan med en lagerkrans när han staka sig över mållinjen på 6.42.29 Gissar att det där pannbenet är genetiskt, fast den där tiden kräver lite mer än bara lite betong ovan ögonbrynen. Har inte varit helt oproduktiv själv i helgen men inget som kan mäta sig med ovan nämnda bedrift.

Igår morse var jag något modfälld över att inte kunna sätta på mig löpardojorna och ge mig ut. Gick istället ner i min källare och tittade på en strimma solljus som letade sig ner till mig och min trainer. På schemat stod det 10x10km max med 5 min lugnt, kände mig ganska tveksam till om jag skulle kunna förmå mig till det. När jag klarat av hälften stod tiden på 2.10, jag hade fått skavsår på ovansidan av låren (!?) av de svettiga cykelbyxorna, benen var matta och solen och barnen kallade på min uppmärksamhet. Så jag nöjde mig där och sen blev det familjefest på isen istället.

Vasaloppa söndag och fram till 14.42.29 höll jag mig på armlängs avstånd från datorn där brosans tider tickade upp timma efter timma. Jag gjorde honom sällskap en stund på crosstrinern, efter en timma kallade solen åter på mig. Resten av familjen var på vift så jag tog MINA skridskor och gav mig ut på ett spegelblankt Mälaren, årets första vintersportsaktivitet. Jag njöt av varje skär, tills jag kom fram till en ränna. det var tydligt att många tagit sig över men jag valde att fly istället för att riskera att ligga i det kalla och fäkta. Cykling, löpning och simning i all är men de står sig ganska slätt i jämförelse. Det är lycka i koncentrerad form att glida fram över isen en strålande dag som denna. Blev inte ens en timmas lång tur men det var härliga minutrar de som blev.

Nu återstår bara ett TRX-pass och ett simpass så har jag fyllt veckans kvot. Om det inte är så att jag kommer hem från Vårby full av energi blir det nog inte full pott den här veckan men näst intill. Med tanke på den sena starten är jag nöjd!

sänder en tacksamhetenstanke till chilipeppar

Började dagen i samma miljö som jag avslutade gårdagen. Men först fick jag stå och hänga på låset med tanterna. Att vi stod där och hängde och väntade på en nyckel som skulle vrida om i låset var det enda vi hade gemensamt. Minuter senare tittade tanterna frågande och något ogillande på mig och mitt flytetöj. Dagens vattenlöpning skiljde sig på många sätt från mitt senaste dito, istället för att fördjupa den gyllene färgen kände jag hur varje minut tog mig närmare och närmare mitt normala vinterbleka varande. Flytkraften var något sämre och vågorna något mindre och sällskapet mindre underhållande men på det stora hela var det ett skönt sätt att börja dagen på. 13x2min max/1 min lugnt plus lite uppvärmning var utformningen på dagens pass, kör man intervaller är det inte alls en så tokig träningsform.

På vägen hem i vårsolen såg jag en man som fick mig att le och tänka att människor är underbara. Han var klädd i sina arbetskläder och övade danssteg på gångbanan, mina danskunskaper är något begränsade men jag skulle säga att det var vals.

Till min och Filippos stora lycka har vi inte hamnat i tacoträsket men senaste veckan har den stora damen upprepade gånger bett om Tacos. Idag föll mamma till föga, gjorde en välkryddad köttfärs och kunde sedan luta sig tillbaka hyfsad försäkrad om att det lär dröja innan Taco kommer efterfrågas.

När det fortfarande jetlagade medlemmarna av familjen somnat fredagsmyste jag med ett nytt TRX-pass. Jag kommer garanterat känna av det i morgon. 12 olika övningar uppdelade i par, varje par varvas under 5 minuter, 2 minuter vila och sen nästa par. Lite syra blev det men jag neutraliserade det med ett brett leende. Ett leende sprunget ur glädjen över att producera endorfiner och åter känna mig pigg och stark.

Ett kärt men kort återseende

Nämen så var det visst inte bara jetlag som spökade med min kropp. Fick med mig lite andra ovälkomna souvenirer hem, de är dock oskadliggjorda nu. Jag är åter kvinna över min kropp och nu skall här svettas for the right reasons. Tre ofrivilliga vilodagar är tre för mycket! Började med att återvända till svalt bassängsim. Då jag inte varit där på ett tag hade det gått mig helt förbi att dagens pass var tidigare lagt! Hann dock skrapa ihop 65 härliga minuter men missade allt det härliga omklädningsrumssnacket, tur det kommer fler torsdagar. Micke är ute på andra uppdrag så Daniel vikarierade och teknikstationen var ryggsimsstation, några bra drunkningsförsök blev det men kul var det! Känns som simningen inte har retarderat vilket var en skön känsla. Nu skall resten av veckan späckas med så mycket träning det bara går. Har några nya TRX program som ligger och väntar, så skall det cyklas, vattenlöpas och simmas så klart. TGIalmostF