kejsarens nya kläder

Oj oj så svårt det var att få till en date med John Blund igår, baksidan av att byta soffan mot trainern på lördagskvällen. För att komma i form till morgondagens verklighet, efter en vecka mer eller mindre inom husets väggar hägrar arbete i morgon, skulle första advent avslutas med ett simpass med Human Ambition i Vårby. Fick med några nybakta "kattbullar" och höll i hasten på att glömma handduken. Skulle visa sig att en glömd handduk skulle varit lidrigt i jämförelse med verkligeheten, jag hade glömt BADDRÄKT! Hade inte ens några anständiga underkläder eller andra träningskläder som skulle duga som substitut. Micke lyckades hitta den här simskolefrökendräkten till mig. Jag slapp frysa och kunde vara med på passet. Nu är det ju så att min rörlighet i axlarna har lite att önska, flexibiliteten ökade ju inte direkt. Under första teknikövningen som var "Brasilian" hade jag svårt att nå plattan mellan benen. Det visade sig att det vankades testlopp 4 x 100 m, perfekt dag för det. Hade lite svårt att hitta ett bra vattenläge i dräkten, var ju en stund sen sist.  Efter uppvärmning bjödes det på tre gåbger 12x25 med diverse teknikövningar sen var det dags för heat nummer ett där jag var en av  sex startande. Hade inte hittat samma sköna känsla som i torsdags men var så klart taggad, tävlingsmoment har alltid den effekten på fröken Vidarsson. På banan bredvid hade jag Yvonne som sporrade vi var mycket jämna. De två första kändes tyngst sen hitta jag en bättre teknik och serien blev som följer 1.38.0, 1.41.8, 1.38.0 och 1.37.5 armarna skaka när jag slog i kaklet på sista men sååååååå skönt. Sen följde 12x25 andningskontroll 3,2,1 andningar och några 25:or lugnt till max och max till lugnt. Sen var det dax för heat två som var lite snabbare än det första.

Alla fördigsimmade som övergick till att bli hejarklack

Klart för start!

  På hemvägen smakade jag på de nybakta katterna, de smakade gott. Summerade första advent och kände mig rätt nöjd bortsett från vädret. Men även det hade blivit bättre det som smattrade mot rutan var inte rent regn utan något snöblandat, på väg åt rätt håll alltså. Vi har lyckats beställa garderobsdörrar så våra kläder som samlat damm sen i januari kan gå tillbaka till att bara vara kläder. Lussekatter har bakats och hela köket har varit ned mjölat som sig bör när tre flickor ägnar sig åt kreativ bakning. Blev några jul upphottade skorpor oxå! Som avslutning lite rörlighetsövningar.

Så mycket bättre......

väder idag, humör idag, ja det var väl typ det. Skulle ha tillbringat lördagskvällen vid vänners middagsbord men vi fega ur, har utvecklat fobi för både egna och andras baciller. Kunde ha tillbringat lördagskvällen här:

Tittat på "Så mycket bättre" och ätit skumtomtar men jag valde att tillbringa lördagskvällen här:




På schemat stod det 50 km max test, jag har fortfarande inte connectat fullt ut med min trainer. Första milen körde jag på motstånd 0 och tog 22 minuter på mig, andra blev nästan en exakt upprepning. Förstår inte varför det känns så tugnt. Ok lyckades få det lite lättare när jag satte ner motståndet till -4, jag lovar det var ingen medlutskänsla what so ever, trampade på i knappa 30 km/h i en mil avslutade med en mil på samma motstånd men oj så mycket långsammare. I min enfald hade jag trott att man lättare skulle komma upp i justa hastigheter på trainern, raksträcka, inga hinder, ingen vind men tji fick jag. Vätternsrundans 300 km hade högre snitt hastighet. Därför kunde jag inte motivera mig till den sista milen, plus att klockan började närma sig 22, "Så mycket bättre" var slut, vattnet var slut jag var inte slut men visste ju att jag ju kan sååååååååå mycket bättre så jag klev av och gjorde mig en mymsig lördags drink; yoghurt, banan, ägg, havregryn, blåbär och hallon. Självklart stretcha jag också. Efter gårdagen, som kommer sen, vågar jag inte annat. Jag vill ju bli SÅ MYCKET BÄTTRE

Fredagen bjöd på ett besök på "Under construction" höll på att inte komma fram i tid och var så nära att bli ett gäng hundringar fattigare men ibland är turen och marginalerna på rätt sida. Timman innehöll löpskolning som resulterade i att Magnus kunde konstatera att jag har höftböjare stela och korta som en forbollsspelare trots en mycket kort karriär inom sporten för 30 år sedan. När nya övningar för att åtgärda detta testades kom konstaterande nummer två på tok för stel i axlarna. Vilket resulterade i ytterligare några nya moves. När jag gick därifrån var jag varm och skön i de flesta muskler. Oj vad här skall rörlighetstränas. På väg till bilen ser jag att det helt klart är en överrepresentation av lapplisor och nissar på gatan, en som är oroväckande nära MIN bil. Men jag hade ju betalat och tiden var inte ute. Det visade sig att det var parkeringsförbud, en skylt som var väl gömd. Jag kom i rättan tid och vill tro att jag charmade nissen så han avstod men tror egentligen att det handlade mer om tur.

I år hade jag bestämt att snön inte skulle ta oss på altankanten så jag och Greta gjorde höst sent om sider och fyllde upp de få kvarvarande kvadratmetrarna i garaget med diverse trädgårds grunkor. Sen klädde vi rosenbusken och väntade på att mörkret skulle berätta för oss om vi lyckats fördela ljuskällorna okey. Men innan mörkret tog trädgården i besittning skulle det löpskolas. Jag fick sällis vilket alltid är trevligt, så länge vi höll os på altanen. När det vankades intervaller ute på gatan och den elaka mamman inte väntade på barnen utan sprang ifrån dem blev det tårar och förmodlingen några fördömande ord från en och annan fönsterugglare.

 Stakar, stjärnor och ljusslingor är på plats, adventskalendern saknar exakt 48 paket och snön verkar inte vara inom räckhåll och Greta vill inte skriva någon önskelista för "Jag önskar mig inget speciellt jag blir glad för vad jag än får av tomten" Då var det avklarat sockar och trosor får det bli, kanske en tub tandkräm oxå!

En kväll i Vårby kan vara helt helt .......underbar

Höll på att inte bli iväg släppt av den lilla damen i familjen, det är tydligen hon som bestämmer här hemma nu för tiden, om man får tro henne. Där av missa jag insimningen fick ge mig i kast med "the brasilian" på engång. Det var så underbart att ge sig iväg i vattnet, energin flödade i kroppen och jag log under vattnet. Länge sedan jag kört ett så uppskattat pass. Var väl därför nästa övning gick så bra, 25:or med en mindre andning för varje. Började på två-takt, tre-takt osv när det var dax att byta station hade jag kommit till 23-takt. Uppnext var benspark i 15 minuter utan avbrott, hade varit och hämtat ett paket från "swim-shop" idag, paketet innehöll bland annat ett par fenor vilket passade ypperligt. Även benspark kändes bra. Kvar var teknik station med coachen, vi fick beröm vilket alltid är en kick. Själv fick jag upptäcka vad som händer när man rör lite på höfterna. Av någon anledning hade jag fått för mig att INTE röra på höfterna var det rätta, jag hade fel. Sen var det 25:or max med start från pall. Jag dansade nästan hem, gud vad jag behövde det här passet.Skön simning, trevliga människor och bra coachning. Gårdagens grådask var som bortblåst! I bilen hem sjöng jag ikapp GES, fanns inget bättre på radion.

en mellan dag så här en månad innan jul

Sjukdomarna och uppesittarnätterna fortsätter, inatt satt jag i soffan med E som hade ont i örat och samma temperatur som mitt morgon kaffe. Dagsljuset verkade dock göra susen, de båda systrarna har lekt hela dagen värkande öra till trots. Boksorteringen fortsatte när allt var borta under trappan hade tjejerna redan flyttat in. Det är ju bara självskrivet att man skall bo där, eller åtminstonne åka på semester dit i tio dagar.

Träningsmässigt blev det en mellanmjölksdag, lite lagom sådär. En kvart styrketräning, programmet tar visst inte längre än så. Första löpskolningsklassen, lite teknik övningar inne och sen några korta korta intervaller på vår gata i stan, avklarat på 20 minuter. Ytterligare ett minimalistiskt pass hittade mig idag. Medan Greta var på simskola rev jag av några längder. Hade 25 minuter på mig, kort uppvärmning 200 m sen 10x50 start på 1.10, 10x25 start på 35 och sen 200 m, nedvarvningen gjorde vi gemensamt abborren och jag. Hade behövt en hov för att fånga henne och få med henne ut i duschen, tillslut blev vi dock både tvagade och bastade. Allt medan G storögt observerade ett gäng gymnastiktjejer, "jag vill se ut som du gå som du u u u....."

OCD, GAD och tidsoptimism

Var en mycket orolig sömn i natt och rätt dekadent, om nu sömn kan vara dekadent men sover man på soffan med tv:n på tycker jag nog det. Lyckligtvis inga mer nersmutsade sängkläder eller liknande. Alla behöll sin frukost. Förmiddagen ägnades åt att packa upp böcker och lite tvångsmässigt organisera dem i olika kategorier, färger, storlek osv i hyllorna.

Nu har vi börjat kila stadigt trainern och jag, idag var det ett pass 2x20 km med tio minuters vila som stod på schemat. Barnen hoppade i sängarna och lekte med gymbollarna medan jag trampade och skapade pölar på golvet igen. Så där 10 km in i passet började flickorna leka skola och då skulle man tydligen läsa ALLA böcker som under förmiddagen sorterats in i hyllorna. Det fick passera, viktigare att de var sysselsatta, "kreativa" och nöjda. Det har positiv effekt på mammas samvete som i sin tur gynnar träningen. Även detta pass klämdes in med skohorn så det var en genomsvettig ostretchad gympafröken som var på plats med tre minuters marginal.

Vardagslyx i from av dukat bord med en glad familj runtomkring när vi kom hem, tack och bock. Sen åkte kofoten fram och ett litet styrkepass kunde klämdas in. Nu skall jag bara se till att återställa vätskebalansen så jag inte får besök av hammarmannen i natt.

Cykeltest, mammafest och ångestgäst

Ville vara säker på att vara ordentligt uppvärmd inför lördagens maxtest på trainern varför jag ägnade hela lördagförmiddagen till att städa. Tog en paus för att läsa på i manualen hade bestämt mig för att det skulle bli  rätt den här gången. Läsandet ägde rum i solen på altanen,var ju tvungen att få känna lite på det fina höst vädret. Ångrade att jag inte kört trainern på fredagen hade varit skönt med löpning i solen istället för i fredagens grådask.

Jag gjorde ett kadenstest, tyckte kanske att 18 verkade lite mycket men vad vet jag om det? Precis när jag skulle börja hitta jag en liten magnet på golvet vid trainern, förstod att den borde höra till mackapären men kunde inte hitta vart den saknades. Svaret fick jag efter passet då jag skulle läsa av datan, 20 km, 38 min, medel watt 191, medelpuls 181 och kadens 0. Den lilla magneten hade rymt från trampan och varven kunde alltså inte räknas. Hade kunna kört en duathlon då det var en liten pool av svett under cykeln när passet var klart. Inte ens en solig dag med trettio grader kan man svettas på samma sätt när man cyklar ute.

Hann inte eftersvettas ordentligt, bara att kasta sig in i ducshen för att i rask takt promenera med två barn och en vagn till kvällens mamma-barn middag, det var livat värre men trevligt. Eftersmaken vart dock sådär. Höstens första uppkastningssjukdom har drabbat vår tappra treåring, tur vi hann klara av IKEA först. Nu vart det bara vår egna soffa som fick sig en omgång. Mamma behövde omedelbar ångest lindring, Paellan som hon nyss lagat fungerade dock i motsatt riktning men ett simpass i Vårby med HA gjorde susen. Ett pass med fokus på andning och andningsteknik lite likt torsdagens pass men inte lika tufft. På hemvägen skulle jag försöka införskaffa lite laktosfria produkter men utan framgång, varken Shell eller Statoil hade en endaste liter mjölk av den sorten i sitt sortiment. Shame on you. Har även pumpat upp den nya gymbollen, storlek mindre, och kört styrketräningspasset idag. Nu skall jag sova som på nålar några timmar och lyssna efter ovälkomna ljud.

Better to be safe than........

Efter onsdagens aktiviteter var det dax att dubbaupp. Filippo fick ta hand om bilen och utrusta den medan jag såg till att förse mina fötter med något som kan hålla greppet i vinter. Blev så klart ett par Is Baciller om man använder google översättning, antagligen mer kända som "ice bugs". Så snö och is välkommen hit. Var lite besviken att det var fem plusgrader när jag mellanlandade på "Mossens IP" på väg till dagis för ett max test på 5000 m. Värmde lite kort, kände att benen var lite tunga och förstod att det inte skulle bli mitt max max men det slutade helt ok, 21.37 hyfsat jämt tempo. Gick kanske ut lite hårt 4.06, 4.23, 4.28, 4.21 och 4.15.

Sen var det dax för nästa test, fredag eftermiddag att ta sig hem från dagis på 21.37 minuter eller snabbare! Klockade inte men känslan var att vi klarade det testet rätt bra idag. Var dock tvungen att lova att det skulle serveras pop corn.......INNAN middagen. Kan man gå till dagis i pyjamas kan man väl äta pop corn till förrätt. Tyvärr serverade kyparen fel vatten, "mamma jag är allergisk mot vanligt vatten jag dricker bara bubbelvatten" deklarerade den minsta damen. En bastu på det och så var fredagskvällen biff.

Bambi på hal is gånger flera

Nu har chocken lagt sig, tror jag. Efter att jag lämnat två barn varav en pjamasklädd på dagis, förlåt förskolan igår satt jag i bilen och tänkte "Jag måste köra lugnt, det är halt och jag har sommardäck. Måste by......." där avbröts tanken av bom smack chock chock chock. Från ingenstans eller ja någonstans ifrån kom så klart bambi. Eftersom jag just tänkt sommardäck vågade jag inte bromsa för häftigt ville inte ha morgonrusningstrafiken i bagagen och inte de mötande i fören heller. Stannade och klev ur bilen på skakiga ben. Väntade mig blod och ett djur i smärta men bambi var borta kvar var dock en med trafikant som stannat. Snällt, tänkte jag men den tanken satte sig på tvären i halsen när mannen började skälla ut mig! "Såg du inte rådjuret? Du bromsade inte ens! Jag såg djuret! Nu måste du ringa polisen" Jag hulkade bara fram en bråkdel av det jag senare önskade att jag sagt. Som tur var blev jag bättre bemött av 112 och senare viltvårdarna.

När det var dags att lämna jobbet på eftermiddagen hade jag inte riktigt ryckt upp mig än och tanken att hoppa den inplanerade träningen slog mig, den slog mig bara som tur var i form av en boomerang. Stannade i Ålsten för att köra mina intervaller, här ute i förförorten lyser de inte upp löpbanan, kanske för att den inte är till för allmänheten. Nu var det min tur att slira runt, halva banan var rosa glittrande snarare än röd, men jag hade ju Ö till Ö-skorna så om de klarat våta klippor borde de väl klara lite iskristaller. Instruktionen var 10x400 med dubbla tiden vila stillastående eller på sin höjd gående. På tok för kallt för stillastående vila, vilan kändes lång ändå. Insåg varför jag aldrig lyckats hålla ett jämnt tempo på mina intervaller tidigare, jag har vilat för kort mellan. Nu avvek de två första lite grann 1.21 och 1.24 sen var det mellan 1.26 och 1.29. hade varit intressant att veta om det gick fortare på den upptinade halvan av banan.

Väl hemma tog jag mig an styrkepasset. Tur att ingen såg mig när jag försökte balansera på gymbollen, trodde att de hette pilatesbollar men de har tydligen bytt namn! Oavsett namn var det en utmaning. Kunde konstatera att jag definitivt behöver en mindre boll!

Varken hackat eller malet, trillat eller rullat

På vägen hem bråkade jag med mig själv, skall jag vara en bra mamma och ställa mig och rulla köttbullar innan vi drar till simhallen eller blunda med samvetet och slänga några korvar i stekpannan istället. Korv skulle innebära, om allt flöt på, knappt en timma där jag skulle kunna få till 20 km:aren på trainern och ha träningen avklarad innan simskolan. Jag satsade på korv alternativet, första haken var en treåring som inte ville åka hem utan skulle direkt till badhuset. Sen var det fel fördelning på ketchupen, en ketchupkorv i knät och några toalettbesök innan vi kom ner i källaren där det vankades film och trainer. Timman hade krymt till 40 min. Men nog skulle jag hinna 20 km. Det hade jag med all säkerhet gjort om det inte var så att dagens pass var min världspremiär på trainern. I min enfald trodde jag att jag på något magiskt sätt skulle förstå vilka knappar jag skulle trycka på bara genom att kasta ett öga på displayen. Vilket misstag i ordningen vi är inne på vid det här laget vet jag inte. Cadens, Watt, OCD och en rad förkortningar till. Minutrarna gick, "vi skall alltid vara vänner Micke" "ja alltid" hördes i bakgrunden, och jag bläddrade i manualen spelade piano på knapparna och svor. Tillslut körde jag igång på något som jag trodde var 10 watt, fattade inte varför det kändes så tungt, försökte växla med de vanliga växlarna vilket lät oroväckande. Jag trodde att poängen med trainer var att träna stillastående, men inte då. Fem gånger fick jag hoppa av cykeln då jag cyklade ur ställningen med framhjulet, hur i h....... är det möjligt? Svaret fick jag av min bror några timmar senare. 10;an stod för motståndet, max motståndet. Inte hann jag med hela det tänkta passet heller blev bara 13 km så passet måste köras om! Inte hann vi i tid till simskolan heller. Men tack och lov: slutet gott allting gott, hade med mig två nöjda badflickor hem.

Först i morses fick jag veckans träningsprogram av Magnus, det blev en besvikelse ingen löpskolning, ett styrkeprogram med skivstång och andra redskap jag inte har, pust! Lyckligtvis hade det blivit knas någonstans på vägen och jag hade fått någon annans träningsprogram. Vad besviken den personen blir när han får sitt pass! Nu kommer det Bli svårt att få in 2xstyrka, 2xcykel, 2xlöpning och 2xsimning den här veckan när starten gick först idag och ett pass måste göras om!

Super fräck i drömoutfit

Har sökt både på Blocket, Tradera och Gula sidorna men inte en endaste annons gällande "tid till salu". Jag kan nöja mig med begagnade timmar bara jag får några extra varje dag. Kan inte tulla mer på sömntimmarna de är redan i minsta laget. Hoppas tomten kan komma med några.

06.07 i morses när jag klev på cykeln såg det oroväckande is-likt ut på bilrutor och liknande. Jag undvek zebraränderna och hoppade över att bromsa, på så sätt tog jag mig till jobbet oskadd. Kan gissa att pulsen låg några snäpp högre än normalt med tanke på den extra spänningen, kunde inte kontroller detta eftersom Garmin, troligen pga överhettning när hjärtslagen skulle registreras, dog någonstans vid Alvik.

Det där med shopping kan jag dra ner på från och med idag. Nya riktlinjer, även paramedicinare skall bära scrubs, tjoho nu kan jag leka doktor varje dag samtidigt som jag känner mig super snygg och bekväm. Tänk så mycket tid jag kommer spara när jag inte behöver välja kläder varje morgon.

Efter två timmars barngymnastik hade jag tänkt ägna mig åt lite egen fysiskaktivitet och hade hoppats kunna använda mig av mitt alldeles egna skräddarsydda träningsprogram men där fick jag tji. Programmet har försvunnit ut i cyber rymden. Det har lämnat Magnus mail men inte hittat fram till min inbox. När klockan var 20.48 kunde jag inte vänta längre utan fick göra som jag alltid gjort, köra mitt egna lilla program. Tabata intervaller benböj, burpees, plankan, sidoplankan, rygglyft, utfall, armhävningar, bisepslyft, och så lite stretch. Sätter nytt hopp till morgondagen och "min träning"

På torsdagen var reservtanken tom, lampan blinkade rött och jag hade svårt att tänka mig att jag skulle kunna ta mig igenom dagen. Det kunde jag inte. På lunchen bestämde jag mig för att äta på en kvart och använda resterande minuter  till en powernap. En handduk på golvet och en tröja under huvudet. Mätaren tog sig över rött och jag lyckades hålla ögonen öppna resten av dagen. På väg till simningen på kvällen var jag ganska säker att det skulle bli ett drunkningstillbud under passet. Risken var överhängande att jag skulle somna. Så klart blev det inte så, fanns inte tid till det. 90 fullspäckade minuter, andning och teknik stod i fokus. Bröstsim med frisimskick, norska elementet, begränsade antal andningar, undervattensim och mycket mer roade vi oss med. Det enda som saknades var feedback, men no news is good news utgår jag ifrån. Problemet med torsdags simningarna är att hur komatrött man än är innan slutar det med fulltank och insomningsproblem.

Fredagen bjöd på höstens kyligaste cykling. På lunchen gjorde jag axelövningen som Magnus instruerat men hoppade Crosstrainingen då jag promenerade runt som en höggravid efter onsdagens alla benböj och utfall. Parkerade cykeln i garaget för 52 timmar sedan och har inte tränat sedan dess. Har haft fullt upp med finbesök i helgen. Hade tänkt att avrunda med ett kvällspass men Magnus träningsschema har inte hittat till min inbox än och klockan hann bli Aktuellt-tid innan tvätten var hängd, diskmaskinen laddad, barnen somnade och gympan planerad tillsammans med en nygammal side-kick. Kliar lite i träningsmusklerna men planerar att ta igen det under veckan. Och jag har fått ut mycket annat energigivande av den här helgen, småprat i soffan till oförskämt sent på natten är ett exempel.

Skrytonsdag

Tänkte att jag måste provtr'na så många som möjligt av SATS klasser, bortsett från dansvarianterna, innan kortet går ut, ett pass som jag inte provat tidigare var ”Nike get fit!” Precis ett pass i min smak. Funktionellstyrka blandat med pulshöjande övningar. Jag försökte ha i åtanke mina weakspots som Magnus identifierat. Hantlar var involverade i passet, jag var lite sen och alla 3 och 4 kilos var slut. Tänkte att det är mycket tråkigt att gå från träningen utan att ha ansträngt sig, så bredvid min matta låg det 5 kg hantlar. Jag var fysiskt utmattad med psykiskt tänd inför onsdagens höjdpunkt ”Brag all you can”  party hos Helena Lindahl. Hennes mysiga lägenhet var full av trevliga triathlon tjejer och god mat. Alla fick sina minuter i rampljuset, vi kunde dock konstatera att majoriteten var bättre athleter än skrytare. Vi hade svenska mästarinnan, Helen, i triathlon långdistans på plats, hon fick det att låta som om hon haft turen att vinna på triss eller lagat till en god spagetti Carbonare än kammat hem pallplatser i sm och em. Marika är brandman, bara det är en bragd och coolare än coolt i sig och sen att hon vann en guld medalj på cykel i brandmansvärldsmästerskapet, eller vad det nu heter, är nästan inte möjligt att uttrycka i ord. Förutom värdinnan var det två Hawaii triathleter till på plats. Och triathlon är verkligen en sport för alla, på middagen var åldersspannet typ 20 till 60, och en wannabe på 3 månader. Sammanfattningsvis en minnesvärd onsdag.

Lena, den med mest livserfarenhet och visdom

Helen som konstatera att hon hade långt kvar till 35 och redan har både sm-guld
och em-silver

Kvällens värdinna, som fick en barista kurs av oss i present
så nästa tillställning blir förhoppningsvis ett kafferep

I´m Under Construction

Inskolning, omskolning, LÖPSKOLNING. Nu skall rörelseenergin utnyttjas till max, rätt muskler skall stärkas, nya rörelser skall nötas in och muskelminnet skall omprogrameras allt för att öka chanserna att bli snabbare, starkare och skadefriare. Har besökt ett träningscenter som påminde mer om ett spa. Spa känslan försvann dock i samma stund som jag fick sätta igång med olika rörlighetsövningar. Eller i mitt fall orörlighetsövningar. Mina weakspots har kartlagts, axlarna behöver skärpa till sig. De är alldeles för lata bara hänger där så skulderbladen inte får jobba alls. Vaderna var i en kondition som stämmer överens med konditionen på vader som vandrat ett liv i high-heels. Sen hade vi en obalans i höften, kom inte som en direkt överraskning. Eftersom löpskolning kommer stå på schemat de närmaste åtta veckorna behöver inte löpningen kommenteras närmare, det finns lite att önska där. Till helgen kommer mitt första träningsprogram, hopsatt av min PC Magnus, då syftar jag inte på en Mac konkurrent. Jag vill trycka på FF och trycka på PLAY nu. Tyvärr hade jag så bråttom hem så jag hann inte njuta av den lyxiga känslan i omklädningsrummet med fri tillgång till rena handdukar, det ni. Istället fick jag tillbringa en halvtimma i en olyxig simhall, där jag blev tagen på bassängkanten. Min annars så badglada dotter ville inte gå i bassängen. Anledning: Den manliga simläraren såg läskig ut plus att hon var där för att simma, inte hoppa, snurra, springa  och skvätta vatten. Det heter ju faktiskt SIMskola.

Tusingar, prinsessor och lite darkness

Lyckades fixa till mig lite välbehövlig morgon sömn i går, även om den stördes något av att jag tydligen spelade fröken i flickornas lek. Strax efter nio tyckte dock min svåger att det var dax för mig att stiga upp och bege mig till Ålsten för att köra supertusingar med honom. Hanns varken med kaffe eller frukost vilket troligen var orsaken till att jag hann nästan ända fram innan jag insåg att jag hade converse på fötterna! Kände mig inte sugen på barfota löpning så det var bara att ta ett helt varv i rondellen och styra kosan hem igen. Greta beordrade mig att ta en kortare väg till Vidar då hon var trött på att åka bil, yes boss. Vi avsatte 10 minuter till uppvärmning innan vi tryckte igång våra Garmin och det förprogrammerade intervall passet, 5 x 1000 m med tre minuters jogg "vila" mellan. Tja supertusingar, det enda som var super med mina tusingar var jobbigheten. Tur jag befann mig på bana med minimal snubbelrisk eftersom jag var tvungen att blunda för att orka sista 400 på varje intervall. 3.49, 3.57, 4.05, 4.12, 4.17 de två sista fick jag inspiration till av en tant. Det var nog inte intervaller utan något annat hon och hennes rullator ägnade sig åt när de tog sig runt 400 m, så söt tant hon log varje gång vi möttes. Nedvarvningen inkluderad blev det en mil minus några hundra meter och sen plankade vi på Brötvägen.

Jenny, Daniel och Mathias

prinsessande kusiner

Skön start på helgen som sen fortsatte det i samma anda, lördagsgodis både i barn och vuxen variant. Lekkamrater både till vuxna och barn.

Söndagen började med Camp of Darkness, fast för mig var det ju inte träningsläger utan bara ett pass, men inte vilket pass som helst. Trodde först att bassängen skulle vara överfull då det krävdes skohorn för att klämma in bilen på parkeringen. Visade sig dock att de flesta vara traktens män som firade Eid al-Adha. Efter uppvärmningen tog huvudblocket vid. 10 gånger skulle följande serie utföras 200 m 15 sek vila + 200 m 15 sek vila + 25 m max 15 sek vila + 25 m max 15 sek vila. 4500 m, troligen det längsta jag simmat i ett sträck (dock ej på en dag Ö-Ö). Jag var trött i armarna men inte ont, mycket bra. Fick beröm av coachen, skönt att få lite bekräftelse på att det går framåt. Passet avslutades med en 25:a på tid, start från pallen 18.2 sek. Medan jag var på Camp of darkness var Greta på Party of Darkness, dock prinsessklädd.

Torktumlar torsdag

I ett försök att generera lite energi begav jag mig i gott sällskap i Vårby. Kände mig ruggig och det var nästan plågsamt att klä av sig och dyka i, men som vanligt var man igång efter några längder. Micke förklarade troligtvis alla övningar genomgående som han brukar men jag var en gås, inget fastnade.Voltvändningar stod i allafall på programmet. Inledningsvis skulle de användas för att vända helt enkelt. Senare var de huvudnummer på en av stationerna, de övades med hjälp av nudlar och sen utan hjälpmedel. Inledningsvis gick det bra men ju längre vi höll på desto snurrigare blev jag. Det kinestiskasinnet var som bortblåst, visste inte vad som var vare sig upp eller ner. Var nära att både slicka botten och dunka huvet i väggen. Dragkamp var en annan övning vi ägna oss åt roligt och jobbigt, bra övning alltså. Mellan varven blev det dock lite lite rörelse och lila läppar.

Tog cykeln idag och funderade på om folk slängt på dubbdäck redan för luften verkade vara full av något smått grusigt som attackerade mina ögon, trots glasögon. På hemvägen vart det ännu värre då mörkret infunnit sig och glasögon inte var att tänka på. Har aldrig haft någon längtan efter att prova blindcykling.

Dagen bjöd inte på någon mer träning men den bjöd på trainer montering. Åsikterna går isär gällande installationens inrednings värde.

Hellowecka

Mest trick inte mycket treat den senaste veckan. En olycka kommer aldrig ensam. Började med en skotjuv förra torsdagen följt av en fredagsmorgon med fumliga händer. Resultatet blev en iPhone fattigare när skärmen spräcktes mot asfalten. Fredagslunchen vart dock lite plåster på såren, att svettas rejält och pumpa ut mjölksyra i var enda muskel är mumma för psyket. Lördag morgon vakna jag och upptäckte att jag blivit bestulen på merparten av min energi och istället hade någon, troligen tjuven, lämnat ett säck med dåligt humör istället. Gjorde en snabb kalkylering av veckans sömn och insåg att en sovmorgon faktiskt skulle ge mig mer än en tidig morgon i Vårby, simhall skulle dagen bjuda på ändå.

Troligen var det äldsta dottern som stulit min energi för hon kom studsande in i sovrummet och tillkännagav att ”Idag är det den bästa dagen i mitt liv. Vet ni varför? Jag skall börja på simskola och så får jag äta godis” Simskolan blev traumatisk för den medföljande mamman när hon insåg att hon satt dottern i en för svår simgrupp och dottern fick kallsup efter kallsup och läpparnas lila ton blev mer och mer påtaglig för varje misslyckat sjöstjärneförsök. Dottern var dock nöjd. Resten av dagen bjöd på p-böter, champagne, goda vänner och ett uteblivet museibesök.

Helgen bjöd inte på mjölksyra överhuvudtaget däremot kom surdegandet igång. Jag och degen surade ikapp, när de nybakta baguetterna togs ur ugnen steg dock mungiporna några millimeter. Söndagens bästa var troligtvis den extra timman som vi inkasserade, skulle kunna vänja mig vid det på daglig basis.

Måndagen bjöd på cykling och styrketräning i form av IKEA besök. Baxade själv hem en Billy vilket resulterade i att jag blev sittande i soffan med bröstsmärtor resten av kvällen. Tisdagen likt måndagen bjöd på cykling och montering av Billy. Äntligen börjar kassarna med böcker under trappan bli färre.

Tänkte gå förbi hittegods på vägen hem idag och se om någon lämnat in min borttappade energi, I need it!