30 juni 2011

Triss i träning

Har hunnit med alla discipliner idag, dock i mycket varierande utsträckning. Började med grenen,  20 km sömndrucken cykling. På lunchen körde jag ett substitut till intervaller, värmde lite och sen en femtusing med högsta möjliga fart, 20.45 är jag nöjd med 3.52, 4.13, 4.13, 4.12, 4.11 sen kastade jag mig i Mälaren i tantolunden. Blev något av en attraktion för badgäster även idagmed min något udda badklädsel.

Jag var het på att komma hem och vidare till stranden med badbrudarna så jag trampa på i rekordfart tror det  var snabbaste cykelturen mellan jobbet och hemmet. Must say I love my bicycle:-)


Var en fröjd för stämbanden att  miss "va?" svarar vid första "Greta", tyvärr betyder det inte att hon oxå ger önskad respons. You can´t have it all några timmar på stranden kräver att efterföljas av en snabbfixad middag  vilket sällan betyder att det vankas någon smaksensation. Det bidde päckelkorv med mackisar.

Så var det dax att prova min nya outfit. Hade varit så nice om man hade haft de rätta proportionerna, ner till blev det hipp hopp style eller kanske tyvärr mer Ronny och Ragge stuket, skrevet halvägs nere vid knäna. Upp till fanns det gott om utrymme, är ju inte direkt utrustad med D-kupematerial. Ok passformen=sådär. Funktionalitet? Köra bil i? Helt ok men något svettigt. Simma i? Ner till mycket bra benen flöt fint, krävdes våld för att inta lodrät position. Upptill fanns lite för mycket space som vattenfylldes. Helt klart bättre flytkraft än den gamla. Sparar komiken till i morgon när jag skall försöka springa i neopren, it´s gonna be hot hot hot and svårt svårt svårt. Hur skall jag kunna ta några vettiga löpsteg med grenen vid knäna?

28 juni 2011

Looked like an alien

Vilken dag! Den avslutas på altanen, klockan börjar närma sig midnatt och vattenmelonen är helt helt underbart god. Grekisk, krispig och söt, just the way I like them.

Tillbaka på cykeln idag, kändes ok men är fortfarnade något av en enarmad bandit. Tog en massage på förmiddagen, lite mindre plågsamt än förra veckan. Eller ja det är bara delvis sant för när det var armar och vaders tur skrek jag! Som plåster på de ömma musklerna vankades det avtackningslunch.

Kändes kriminellt att vara inomhus idag och eftersom jag är en laglydig medborgare checka jag ut strax efter två, hämta kidzen och landade på "allmäna badet" en dryg timma senare. "Mamma vet du varför det heter allmäna badet? Det är för man får bada här. Vad betyder allmäna förresten?" Eftermiddagens bad gav mig mersmak och den efterkommande pizzan behövde åtgärdas så det fick bli ett kvälls pass i Mälaren. Jag blev uttittad, utskrattad och något av en katt bland hermeliner i min catwomen outfit. Jag frös inte! Simmade 35 minuter och försökte fokusera på andning och navigering och gliiiiiiiiiiiiida på varje armtag. Börjar närma mig den där känslan jag hade i drömmen här om natten. Jag drömde att jag simmade helt obehindrat med världens flow och bara njöt. Närmar mig, alltså närmar mig.

I morgon har jag ett paket att hämta på posten, kanske måste bli en liten provtur domani.

27 juni 2011

Lite mindre nörderi

Halv elva och jag har precis landat på Gartnerstigen. Dagens simpass i Hellas med HA avslutades för över tre timmar sedan och inte förrän nu fick jag något i magen. Greta var nära i sin spå dom "Mamma du måste äta så du inte svimmar". Dagens simpass var mycket tillfredsställande då andningen kändes bra, ingen astma varningskänsla. Uppvärmningen bestod av vatten ruggby, för att öva "panik". Lika bra att vara förberedd för rusningstrafiken i Vansbro .

På lunchen körde jag intervaller 10 x 400, de fem första var helt ok mellan 3.34 - 3.55 tempo resterande hamnade över 4. Skyller på att gårdagens mil satt lite väl hårt i benen. Simningen har dock rått bot på stelheten.
Nu skall jag sova och drömma om någon annas kvällssol som jag fick smaka på i kväll, den var nice men inte direkt mättande.

26 juni 2011

Back on track

Sol, regn, sill och gubbar. Då kan vi kryssa av det från listan och får härda ut ända till jul innan almanackan tillåter sill och extra lediga dagar igen. Bära barn, dansa kring stång och leka de sju små dvärgarna (man använder spadar och hackor i den leken) i trädgården har varit midsommarens fysiska aktiviteter.

Stora damen i familjen börjar nästan varje ledig dag med frågan "kan vi gå till simhallen idag?" I morses förekom jag henne och erbjöd en tur till Nälsta badet (utomhus bassäng). Vi lyckades pricka in dagens två molntätaste timmar för vår utflykt. Våra läppar hade många nyanser av lilla, visade sig dock att det bara var min läppfärg som berodde på nedkyldhet.

För att återfå normal kroppstemperatur bestämde jag mig för att det var idag som var dagen för att återuppta löpningen. Nya skorna har legat på hatthyllan i flera veckor och bara skrek efter att bli använda. Kroppen är  inte helt återhämtad så jag nöjde mig med en mil idag. Började med lite "teknik träning" det gick ut på att springa på tårna, erbjöd nog en och annan ett gott skratt. Drygt halva rundan ägde rum i Grimasta skogen, kuperat och mjukt. 4.45/km helt ok. Iphone i all ära men på löpturen är den här utrustningen bättre:


Dom är inte bara lätta, de var sköna oxå. Nu skall de springas och simmas in 
så de är i fin form den femte september

Insåg att Vätternrundan nu är preskriberat, duger inte längre som ursäkt att äta okontrollerat. Därav lite abstinens symptom, inget socker på dagens meny.

23 juni 2011

Vilse i våtdräkts vimlet

Har nu lagt ner timmar på att botanisera bland marknadens alla våtdräkter, låtsats att jag vet vad jag tittar efter och jämfört priser. Sen fanns ju nästan inga dräkter i min storlek, så åter igen höll jag på att lägga våtdräktsköpet på hyllan en stund. Då kom en räddande ängel, även kallas coach Micke, med två konkreta tips. Mycket uppskattat. Förhoppningsvis befinner sig min extra hud någonstans över Nordsjön nu.
När jag nu gick in för att hämta den här bilden har de sänkt priset med 20 pund sedan jag beställde den för några timmar sedan. Skulle alltså ha lagt det på hyllan några timmar till!

Tyckte att idag var en bra dag att återinföra cykelrutinerna, regnet gjorde bara att jag nu fick användning för galoscherna jag köpte inför rundan. Hann inte många tramptag innan jag blev påmind om att cykelskorna åsamkat en ömmande fotknöl på höger fot. Fingrar och underarm var inte återhämtade. Man kan sammanfatta det hela med att dagens cykling inte ligger på tio i topp listan över "mest njutningsfulla cyklingar". Kändes dock skönt att slippa tubens trängsel, lukter och lååååångsamhet.

Igår var det spagettiarmar som stod på lunchmenyn, vi snackar inte ens aldente snarare överkokta. Passet var cirkelträning och redan på första varvet började mjölksyran stiga upp i armbågarna när en minut burpies, följdes av en minut dips, en minut push-up, enmed rodd inte ens under hopprepsstationen blev det vila för armarna. Det var nästan förödmjukande jobbigt pass, fast mest förödmjukad var nog ändå Jill (instruktören) som hade behövt en timma mer än mig för att komma runt sjön.

21 juni 2011

En lucka i molnen

Vilan är över, nu skulle jag kanske inte använda ordet vila för att beskriva gårdagen så träningsuppehåll kanske passar bättre. Insåg redan i går kväll att det var uteslutet att ta cykeln idag. Jag skulle vara en fara både för mig själv och andra och därmed omhändertas enligt någon okänd paragraf. Antar att ett krav för att få cykla, i annat än inhägnade områden, är att man kan bromsa. Förutom kraftlösheten i handen/armen och den ömma fotknölen kände jag inte av någonting i kroppen men tänkte ändå att en massage kan ju vara skönt. Smärtsammare massage har jag aldrig varit utsatt för, var tydligen inte så avslappnad som jag trodde.

När det började närma sig utloggningsdax på jobbet kom åskan på besök.Började ställa in mig på att styra väster ut direkt, för det vet ju alla att det är farligt att bada när det åskar. Vädret hade dock något annat planerat för mig, molnen skingrade sig och Kärrtorpssjön låg blank och fin kl 18.30 när passet började. Jag fick pröva coachens ärmlösa våtdräkt idag. Visst var det bättre flytkraft och mindre vatteninsläpp men nedkylda armar var kanske inte det bästa jag kunde utsatt mig för. Hann dock simma nästan en timma innan krampen satte in. Kul pass! Så mycket roligare att simma fyra varv runt en ö än 40 längder i en bassäng. Lite drafting övningar, coolt det där. Hade behövt träna lite teknik på slutet men att få igång cirkulationen i armarna stod ändå högre upp på prioriteringslistan. Regnet återinträdde. Väl i bilen ställdes termostaten på "upptining" och nu tre timmat senare har jag så gott som tinat!

19 juni 2011

Upp som en pannkaka ner som en sol!?

Med den början kunde det bara bli bättre. På väg till Motala kom jag på den brillianta idén att köpa en skumgummimadrass istället för luftmadrass, det är ju alltid bra att ha en extra madrass. Att den var vakuum förpackad var ju perfekt då tog den ju nästan ingen plats! Det var först när jag hittat min kvadratmeter i idrottshallen som jag insåg att det tar ju ett dygn för madrassen att tjocka till sig! Pust.

Louise och Fabian innan sin 00.10 start

När mina vänner gav sig iväg för att påbörja loppet 00.10 var jag nöjd över att ha min starttid på morgonen.Skönt att sova lite istället för att ge sig ut i den kalla mörka natten. När jag låg där klockan tre och sömnen fortfarande inte infunnit sig, insåg jag att 05.40 är det optimala start tiden för alla som INTE har insomningsproblem och en kropp fullproppad med extra kolhydrater och adrenalin. Jag lyckades slappna av och tänkte att kroppen vilar även om jag inte snarkar.

En timma av sömn hade jag skrapat ihop när klockan ringde 4.30. Jag var helt desorienterad och totalt ostrukrurerad i mina förberedelser. När jag som bäst ägnar mig åt att och sätta fast nummerlappen på cykelstyret inser jag att det är tio minuter kvar till min start och jag befinner mig några kilometer från start! Panik! Cykelpumpen som jag bytt plats på för att få fast nummerlappen gled runt på ramen och behövde akut åtgärdas. Jag gör det och trampar sen på som ..... ingen uppvärmning här inte.

När jag kommer ner till starten är klockan 5.39 och när jag rullar in i fållan går startskottet. Jag upptäcker då att något inte stämmer, känns konstigt på sadeln och tårna pekar ner i asfalten. Jag vet ju att jag inte höjt sadeln så det måste vara något annat som är fel. Det känns dock onekligen som om sadeln är för hög. Poletten trillar ner! Dom har så klart höjt sadeln för att få fast cykeln i ställningen i verkstaden när vi var där på akutbesök i veckan. Det var bara att ta fram verktygen. Första försöket blev inte perfekt så under första milen hade jag redan stannat två gånger. Några kilometer senare kommer en ambulans med blåljus och när jag ytterligare några kilometer senare ser stora blodpölar på vägen känns det så där.

Jag tramapar på och svär över motvinden när plötsligt Garmin börjar pipa. Jag förstod ingenting, jag hade kontrollerat att den var fulladdad på morgonen och kvällen innan. Jag hade glömt att minnet inte bör vara fulladdat utam helst tomt när man påbörjar ett trettio mils pass. Det var ett problem som gick att lösa utan att ens kliva av cykeln, dock ej helt trafiksäkert. Efter tre mil i motvind började jag få krampkänningar i ena vaden, vänta nu både rygg och vad?

Jag hade innan läst att de första milen ner till Hästholmen brukar gå fort, fort?! Jag snittade 25km/h. Om detta var den snabba biten, då jag tänkt ligga på över 30km i snitt, så var det ju kört att komma in under 12 timmar som var mitt hemliga mål, det officiella var under 13.
Lunch i Jönköping

Jag hoppa över första depån, hoppade över varannan depå därefter. När vi rundat sjön ner i Jönkan var första tredjedelen gjord och benen var pigga farten ökade och jag njöt. Jag var lite rädd för den där väggen jag hört om, den som kommer efter ca 200 km. Den kom aldrig, thank god. När jag gjort halva loppet insåg jag att jag skulle nå det officiella målet. När det återstod en tredjedel började mitt inofficiella mål torna upp sig som en möjlighet. Leendet på läpparna blev bredare och bredare för varje avverkad mil. Jag låg till vänster och förudmjukade en och annan cykelpojke i uppförbackarna. Vilket även det hade en viss inverkan på leendets bredd.
Depå stop i Hjo

När det var fyra mil kvar förstod jag att jag skulle klara mig under tolv timmar även om jag fick punktering eller av någon anledning skulle vara tvungen att dra ner på hastigheten till 20 km/h. Då började ett drömmål torna upp sig. Tänk om jag skulle klara det under elva timmar? Jag vågade nästan inte ens tänka det, ville inte få en Vasalopps känsla igen. Med två mil kvar började det regna och jag hade ungefär 50 minuter på mig, då blev jag trött, trött, trött. Vänsterhanden var oduglig, helt bortdomnad, jag kunde knappt bromsa än mindre manövrera växelreglagen med den. Det började bli svårt att ignorera smärtan i höger fotknöl (den var tomatröd) och krampen i vaden var illavarslande nära. Då kom Sub 7 gruppen och surrade förbi och någon form av reservtank gjorde sig tillgänglig (kanske den där gelen med koffein jag tryckt i mig strax innan) och jag tänkte att nu får det bära eller brista, och det bar! Med en mil kvar hade jag minst 25 minuter på mig, jag skulle klara det! Det var ett Halleluja moment.

 Ibland är man glad fast det inte syns

Gourme middag i parken efter målgång, jag drack mitt livs 
första glas lätt öl, vuxenpoäng?

När jag satt där på cykeln hann jag tänkte en och annan tanke. Något som slog mig var att alla dessa långdistanssportare måste vara tandläkarnas bästa inkomstkälla! Alla dessa syreangrepp som startas varje kvart. Tyckte nästan själv jag kände hur emaljen mjuknade och karies spred sig i munnen.

Three down one to go, nu har jag anmält mig till Vansbro

15 juni 2011

Coctailpartyt har börjat

Har snart slurpat i mig den första härliga "Vitargon", vet inte om det är smaken eller konsistensen som är värst. Men vad gör man inte för formen? Om inte annat så ger det lite placebo,  icke att förkasta! Effekten på magkatarrskänningarna är mer tveksam. Ryggvärken påverkas nog inte åt något håll av drinkarna. Hypokondrisk? Ja, och det är inte bara vad gäller den egna hälsan. Jag har en konstant oro för olika åkommor som jag tror drabbat min följeslagare. Så vi var tvugna att ta en sväng förbi cykeldoktorn idag. Och trod det eller ej men de la in honom över natten. Vet inte vad de skall hitta på för medicin för att bota klickljudet i trampan, men skönt att det inte bara  var i mitt huvud som det klickade. Däcken var dock inget att oroa sig för. Då var det bara det där med sömnen (för mig), skulle behöva få till en sju/åtta timmar per natt nu de sista nätterna. Troligtvis större chans att vinna på triss!

12 juni 2011

Sista rycket

Cykla eller inte cykla det var den stora frågan idag. Ett sista långpass innan Vättern? Med två riktigt bra nätters sömn och en kropp laddad med irritation som behövde kanaliseras bestämde jag mig för att ändå göra ett försök. I´m glad I did. Det var en perfekt cykeltur, inte ens det faktum att det blåste några sekundmeter för mycket störde mig. Cykeln verkade inte ha tagit skada av gruskörningen i fredags, tack och bock. 

Det blev både det längsta och det snabbaste pass jag kört. Och det tog hela 50 km innan jag började känna något i ryggen. Synd det inte var Vättern idag! Dagens insamlade kilometrar blev 120 stycken så nu är benen relativt välfylda med mil. Jag skickar en betällning till SMHI att de kör dagens väder i repris på lördag. 

Det gick så bra idag så jag fick en och annan tjuvåkare. Det kan vara farligt att tjuvåka bakom någon som är lite snorig! På väg tillbaka la sig en kille på rull bakom mig men han frågade om det var ok. Sen ville han vara sportslig och la sig framför och drog. Tyvärr hade han genomskilniga brallor (troligen en storlek för små och därmed lite väl utsträckta) och inga kallingar. Han behövde inte dra länge!

11 juni 2011

Mitt amfibie jag

Lördag morgon klockan 08.19, 24 grader varmt, svårt att klaga då. Bor man i Väst Sverige där kvicksilvret inte orkar sig upp ens till 15 grader har man däremot rätt att spy galla. Sitter på altanen och njuter av att jag inte skall träna idag. Nu är det officiellt, min kropp behöver vila! Har dock en riktigt skön natts sömn med mig när jag börjar denna dag.

Torsdagen förblev träningsfri. Den hade dock några pulshöjande inslag, språngmarsch till tåget med full packning (enkom för att jag skulle hinna rea impuls handla på MQ), samma hastighet från dagis till stranden med dubbelbarnvagn (ej innehållande bebisar utan några mer kg än så) och sedan uppför uppför för att komma hem med samma vagn. Innan hemfärden hann vi med en härlig sommarmiddag i någon annans trädgård.

Igår började sådär. Lilla var hysterisk när jag lämna på dagis. Stora sympatiskrek och två fröknar fick hålla fast dem medan den skamtyngda mamman trampade iväg mot jobbet, självklart försenad. Min hjärnverksamhet under dagen hade ungefär samma hastighet som internet på tåget i torsdags. Frågade en patient hur många minuter det går på en sekund, mycket begåvat. (I detta nu blev lördagen ännu ett snäpp bättre när min man kom med en tallrik vattenmelon) Jag kollade in bästa cykelväg från jobbet till Hellasgården. Att den vägbeskrivningen innehöll grusväg var inget som framgick utan det var upplevelsebaserad kunskap. Vid det laget var jag försenad och förvirrad och hade inget alternativ. Var tvungen att utsätta min nyservade, vätternklara cykel för flera kilometer grus. Vi grät i kapp. När jag väl var framme skulle jag försöka simma ikapp det jag missat. Dålig idé! Andnöd och dåligt självförtroende var resultatet och under första Ö till Ö träningsrundan var jag fast besluten att kasta in handduken och dra mig ur tävlingen. Efter andra simsträckan kippade jag efter andan och lät som en asmatiker.Väl tillbaka på startbryggan tänkte jag banga varv nummer två. Men ibland är de goda tingen två. Min cykel var fastlås och ägaren till nyckeln var mitt ute i Kärrtopssjön. Min teammate Erika föreslog ett långsamt varv och något kortare än det de andra gjorde. Så jag hoppa i alternativet var att sitta och vänta och få ångest. Jag är mycket  tacksam för jag gjorde rätt val. Andra varvet var njutning, vattnet var skönt, skogen var härlig andningen fortfarande något mer ansträngd än den borde men det störde inte.Jag kunde åkt från träningen som en knäckt loser istället åkte jag därifrån fullpumpad med endorfiner och drömmar om det som komma skall. Resten av kvällen fortsatte i samma sköna stil. Middagen stod klar på altanen, mamma hade anlänt och tjejerna var glada. Glädjen smolkades dock av en cykelvurpa och en gigantisk fläskläpp på  lilla. Kvällen avslutades med en match i "midnight gardening". De tävlande var jag och mor, motståndarna var rosenbuskarna, töjorna och syrenerna. Matchen är inte slut men vi vann första halvlek.

9 juni 2011

Låg dos vecka

Sitter på X2000, 1 klass och där förstår ni har man GRATIS internetuppkoppling. Om man åker vanlig klass kan man köpa 30 minuter för 40 kr har man tur hinner man öppna två sidor på den tiden. Sj vet hur man tar betalt, men dam jag får det ju gratis så jag kan inte klaga, eller? Första klass minsann, kanske en kompensation för alla långresor med hardseat jag genomlidit genom åren. Hotellnatten blev inte så avkopplande som jag hoppats, tropikvärme i rummet och Magaluff stämning på gatan som jag försökte överrösta med Levengoods radioröst på hög volym gick så där. Hotellfrukost fick jag ju i allafall, den började jag längta efter redan i gårkväll då middagsportionen inte var, så som jag vill ha dem, byggjobbarstorlek!

Den här veckan har jag dragit ner lite på träningen av flera olika anledningar men främst för kroppen behöver softa lite känner jag. Kunde ju så klart inte hoppa över onsdagens utomhus Tabata. Som vanligt grisjobbigt, det är kort, intensivt och smärtsamt och ger en sån kick. Just the way I like it. Det är verkligen veckans höjdpunkt när det kommer till träning. By the way: fortfarande snabbare än Eva. Kommer verkligen sakna onsdagarna både passet och de andra trogna deltagarna som nästan känns som polare nu. Får försöka övertala Jill att byta SATS center. Så tisdag bara cykling t/r jobbet, onsdag bara lunchpass ingen cykling och idag torsdag ingen träning alls.....eller?

6 juni 2011

din sol din himmel dina envisa vindar

Vi började morgonen med ett besök på riviera di Hässelby, då det efterfrågats hela helgen. För lilla var det viktigaste att "Lillebror" även känd som morbror Marcus följde med, hon höll ett grabbatag i hans hand hela vägen. Jag var själv lite kaxig i lördags när jag simmat utomhus, det var innan jag visste att de två små brudarna i familjen kunde ligga ungefär lika länge i vattnet utan våtdräkt och med betydligt mindre underhudsfett.



Vi firade faktiskt lite nationaldag oxå eller vi var i alla fall mycket svenska, grilllunch i någon annans trädgård ( vi kände dem och var dit bjudna) och en studsmattan som var i ständig gungning. Själv avslutade jag dagen med en Ekerögata. Den första milen som ägnades åt att orientera sig från Örby till Alvik fuckade up en annars rekord snabb tid (för mig alltså). Avverkade 105 km och det var perfekt att cykla på nationaldagenskväll, mycket glest  mellan cyklisterna, otroligt vackert ett liten minus för den envisa vinden dock, när skall den avta? Sista milen var jobbig då jag tömt vattenflaskan på sista droppen. Det som höll humöret uppe var tanken på den stora vattenmelonen som legat på kylning hela dagen. Kryddad med lite Fetaost blev det en lyx återhämtning.

on request




Lördags morgonen i Hellas med Human Ambition, på bilden högst upp är Erika min teammate.

4 juni 2011

from dawn to dusk

Svårt att tänka sig en bättre dag för utomhus premiären, rent väder mässigt. Min lungkapacitet motsvarade en asmatisk rökares, kändes aldrig som jag fick ner tillräckligt mycket luft i lungorna. Men kul var det. Simning i öppetvatten är en helt annan sak än dessa oändliga längder med klorkallsupar. Fick lära mig hur jag håller rätt kurs så de utmätta 1250 metrarna blev inte så mycket mer än 1250 m. Även om jag fick ta en extra liten sväng för att lägga några fler betryggande metrar mellan mig och en gigantisk svan. Jag var sist in i mål, det är ju aldrig kul för en vinnar skalle som jag själv. Jag har dock många bra förklaringar till varför, dessa tröstar jag mig med medan jag läker skavsåren på halsen som uppstått av våtdräkten. Troligen ett straff för att jag inte har en lika cool och funktionell dräkt som de andra. Coach Micke upplyste om att dagens pass var " a walk in the park" jämfört med vad som komma skall, vilket jag tyvärr är fullt medveten om! Min teammate slog mig med många många meter, så det får bli en blöt sommar för mig. Kanske ett besök till Nice ändå i sommar så jag får träna i lite vågor medan de andra äter ankleverpastej.

Simning med Human ambition var en skön uppladdning inför dagens fortsatta aktiviteter som ägde rum i Uppsala. Det var dop, ett Grekiskt sådant och vår egen lilla G hade en uppgift under ceremonin. En ceremoni som har potential att traumatisera de stackars barnen. Verkade dock ha gått bra den här gången, dopbarnet strålade resten av dagen. Det gjorde våra prinsessor oxå då de funnit en ny kärlek i livet, Pedde.

Dagen avslutades med en grande finale, ett besök på Burger King i ett Uppsala som kryllade av "manga nördar", det var ett konvention och deltagarna var utklädda. G och E studerade dem noga och försökte klura ut vilka som hade peruk. Storas kommentar efteråt var "Nästa gång vi går på Mc Donalds får jag ha den krulliga peruken då?"

2 juni 2011

vem är smartas jag eller min femåring?

Dagen började med att jag fick ligga länge i sängen, tack och bock. Medan mr Smash övade backhands i tennishallen ställde en kaviarmacka till trubbel på hemma plan. Det var den stora damen som fick ett utbrott över att mackan inte blev rätt när hon vek den. Det var en scen i Helena Bergströms anda med snor och allt. Efter 15 minuter, när hon som inte  bara är mamma utan även psykolog inte hade något mer att säga, utbrister stora fröken Cappellaro mellan hulkningarna "Det är egentligen inget fel på smörgåsen det är bara jag som är trött". Finns det något annat sätt att bemöta ett sånt uttalande med än mängder av pussar!

När mr Smash återvänt var det min tur. Jag hade planerat in ett långlång pass på cykel. hade inte riktigt med i beräkningarna att de senaste två dagarnas intervall träning satt sina spår. Mjölksyre benägna lår i kombination med vind vind vind vind gjorde att det endast blev ett långt pass, 90 km. Hade ett hyfsat tempo med tanke på förutsättningarna 29,5 km/h. Vad har jag då lärt mig? Jo att jag definitivt inte skall ladda med några tuffa träningspass sista veckan. Men med min tur får jag väl ladda med någon form av dåligt hälsotillstånd som jag gjort till del ett och två av klassikern.

Tänkte visa hur jag såg ut efter 30 km motvind, hur jag såg ut efter 90 km går inte igenom censuren.

1 juni 2011

Lunch med Eva Röse

Onsdag idag, SATS för outdoor Tabata and I got starstruck, Eva Röse var med på passet. Hon må vara snyggare än mig, hon må vara mer känd än mig, hon har troligtvis mer pengar också men jag är snabbare! Tror jag skall skriva det i min CV "springer intervaller i backe och trappor snabbare än en av Severiges snyggaste skådespelerska".