30 april 2011

Tax ben!?

Igår var jag i en butik för att spana efter en ny cykel. Grabben i affären frågade efter min längd och konstaderade efter mätning att min grenlängd var 77 cm. Han konsulterade sin tabell och frågade sedan "Är du säker på att du är så lång som 1.69?" Mitt svar var jakande med tillägget att en fel marginal på en cm kunde ju förkomma men inte mer. Min mot fråga blev "Betyder det att jag har korta ben?" Nu var det hans tur att ge ett jakande svar. Tydligen är det ganska vanligt med tax ben då det inte fanns några cyklar kvar i de storlekar som eventuellt skulle passa mig. Inte i min prisklass i alla fall. Idag besökte jag en annan cykelbutik, meddelade mitt grenmått och vilken ramstorlek killen igår rekomenderade. Cykel togs fram och när jag la min underarm framför sadeln för att kolla avståndet till styret säger dagens kille: "hm det här var fel storlek". Jag hjälpte honom på traven "Jag antar att jag har korta ben i förhållande till överkropp" åter igen ett svar i kategorin JA! Med tillägget "Jag ville inte säga det men när du själv tog upp det så....." Det fanns i alla fall en cykel som kommer gå att anpassa så att den passar min oproportionerliga lekamen. Hur jag skall kunna vänta i  48 timmar för en provtur?

Innan jag klev på cykeln igår och gav mig av till jobbet körde jag lite uppvärmning bestående av statisk underarmsträning i kombination med lättare konditions och balans övningar. Jag bar E, ledde cykeln med andra handen och försökte hålla jämna steg med G som sprang till dagis. Tyckte själv att det var en ganska imponerande balansakt men den känslan blev kortvarig. När jag kom till Bromma kom en "super dad", han ledde en cykel med TRE pojkar på. En satt på sadel, en på styret och en stod på ramen, han hade inte en racer!

28 april 2011

alla människors rätt

det borde vara en mänsklig rättighet att få vara ägare till en racercykel. Det är livskvalitet, har susat fram och tillbaka till jobbet den här veckan. Några ofrivilliga stop och inbromsningar har det såklart blivit eftersom bilister är opålitliga och en fara på våra vägar, medan cyklisterna följer alla regler och föreskrifter. Nu var vi där igen yin och yang. Igår var det sedvanlig onsdagslunch, det innebär svett och mjölksyra. Nej nej jag fastar inte, vätskorna var inte till förtäring. De var resultatet av ett pass Crosstraining. Provade en ny övning som sved skönt i axlar och rygg, cobran. Nej det var inte cobran som i yogapositionen. Vad som också svider och plågar mig är deklarationen. Ångrar nästan att vi sålderadhuset. Jag har i en veckas tid tänkt att vi inte kan planera in en aktivitet på söndag för då måste vi deklarera. Ja varför göra något idag, igår eller förra veckan när man kan göra det med kniven mot strupen. Eventuellt sparar jag det tills måndag.

26 april 2011

Nedtrappning....

Socker denna förrädiska drog. Började nedtrappningen idag med några bitar härlig nybakt banankaka på jobbet. Tydligen hade helgpersonalen ratat bananerna framför påskgodiset. Har dock insett att det krävs en upptrappning oxå inom kort. Måste  få mer cyklade mil i benen gärna under ett och samma pass! Jag var så nöjd i söndags efter mina 7 mil, men såklart hade alla andra gjort många fler mil än mig i påsk. Ja alla var kanske att ta i men jag är inte mycket för grått, svart eller vitt skall det vara! Frågan är bara i vilken butik man handlar träningstid. Enligt G kan man ju köpa pengar i affären så då borde de väl sälja tid oxå. En kvarts vätternrunda är ju inte mycket att komma med och helgerna tenderar att försvinna med en rasande fart så här på våren.

På vägen hem idag stötte jag på en kvinna som verkade önska att hennes tid var förbi. Hon kom utspringande mitt iväg framför min cyckel, jag var tvungen att bromsa vilket föranledde en mycket arg min från min sida. Detta besvarade kvinnan med ett brett leedne och repliken "Jag såg dig" ????

25 april 2011

"Mamma idag är sista dagen på påsken" viskade en liten ledsen fågel i mitt öra i morses. Ja det är ju myntets baksida. Den stora frågan är när allt godis måsta vara uppätet? Midnatt? Vi satsar på det, problemet är bara att vi kommer få en sömnlös natt, pga suger rusch, det är nämligen på tok för mycket godis kvar i våra ägg.

Påsken fulländades igår då jag hann med att prova racern en stund oxå, närmare bestämt 70 km på Ekerö i går i sällskap med svågern och en kör av sångfåglar. Eller det var vad jag trodde tills jag inte kunde bortse från sanningen längre. Jag hade inte skött om min käre vän, inte ens lite olja hade jag kostat på honom innan vi gav oss ut. Där av fågel sången, klagofåglar.

Idag har träningen bestått av kroppsarbete av gammal hedelig sort, slänga slänga släng släng släng. Vi har lyckats frigöra några kvadrat av garaget, dock kan vi fortfarande inte parkera något större fordon än en cykel i vårt dubbelgarage. Snart kan vi inte heller parkera på garageuppfarten, om vi inte vill byta färg på bilden det vill säga. Trädgårdsarbete och några besök till Lövsta tippen bestod dagens påskfirande av.

23 april 2011

Tandtrollen dansar tango hela natten

och startar karies i var och varannan mun i denna stund. Då tänker jag att det är många som tjänar på denna helg. Godistillverkarna står troligen högst i näringskedjan men det  klart att tandtrollen oxå måste få leva. Ett tag i alla fall till det är dax att gå till tant tandläkare som tjänar storkovan på att laga hålen trollen dansat fram. Ju mer tant tandläkare tjänar desto mer skatt betalar hon in till staten. Sen rekomenderar hon massa nödvändiga produkter som vi helt klart inte kan leva utan. Där var det apotken som tjänade en slant och kan utöka och nyanställa. Nästa vinnare är alla glada barn som är socker stinna i en vecka. Den nyfunna energin kan kamoflera vilken sjukdom som helst vilket i sin tur leder till att inga föräldrar behöver vabba på en vecka, klirr klirr klirr i stadskassan. Slutsats? Påskhelgen är en fantastisk helg för stadsfinanserna! Därför vore det helt rimligt och på sin plats att vi utökar antalet påskhelger. Måste bara teckna någon form av avtal med SMHI oxå. Sweet dreams!

22 april 2011

Efter regn kommer sol

Måste säga att jag tyckte det var lite skönt med regn i morses annars hade jag aldrig kunnat förmå mig att stå i köket och baka. Halvvägs in i baket kom solen och ängest gjorde entré. Måste ut ut ut! Så med en kaka i ugnen och brödet på jäsning hann jag med att dra några tag med krattan. Under tiden jag stökade skulle tjejerna måla påskteckningar. De doppade varsin  fingertopp i gul färg och tryckte kycklingar på papper, charmigt. En stund sen blev det handavtryck och gulprickigt golv, kreativt men mindre charmigt. När brödbullarna så stod på jäsning ville lilla E pilla liiiiiiiiite grann, mamma sa neeeeeeeeeej. Borde ha insett att det var fel tidpunkt attl vända ryggen till! Den lilla madammen tryckte till varenda bulle! Tillsägelsen tog hon mindre bra Sen gick vi i alla fall ut i solen och ångesten var botad. Under tiden jobbade pappan på tennis karriären.

Som lite profylax inför påskfrossan blev det ett intervall pass, löpning var grenen. Efteråt refererade E till de nyanlända morföräldrarna att mamma har springat.

Så var alltså mamsen med käresta på plats och brollan besökt och påsken igång.

21 april 2011

Mammas flicka

Eftersom jag var sen i morses och var tvungen att ta kortaste vägen till jobbet hade jag några oförbrukade km kvar när jag kom hem. Jag tog med mig familjens cykel rookie på en liten tur till Åkermyntan. Hon var så nöjd över att vara ute och cykla med mamma, det var ömsesidigt. På hemvägen var det två uppförsbackar. Inför den fösta fråga jag om hon orkade eller om vi skulle leda cyklarna. Gissa svaret. "Jag orkar jag orkar jag orkar" upprepade hon hela vägen upp, cyklandes! Oj oj oj så stolt mamma var. Nästa backe var värre, längre och innebar start i backen. Och det vet ju alla vi som har körkort att det är inte lätt i början. Men min lilla trollunge skulle försöka, hon försökte och försökte och ramlade och ramlade utan att tappa humöret! Imponerande jag känner en person som i samma ålder skulle ha kastat cykeln i diket! Fast det klart det fanns ju inget dike så det var nog därför.

Själv har jag lite udda blesyrer sedan tisdagens simträning. Det känns som jag har två blåtiror är alldeles öm runt ögonen, slutsats? Behöver nya goggles! Nästa konstighet, ingen känsel i svålen på halva huvudet.

20 april 2011

Hönan Ove

Fick det sedvanliga godiset på jobbet idag. Det måste dock varit värpt av enLidl höna. Blir inga problem att promenera förbi det ägget utan att något slinker ner. Vilket rimmar fint med min lunch som bland annat bestod av burpees, squats och mjölksyra. Tur jag laddade batterierna för när vi kom hem och skulle göra lite påskpyssel i form av påskkärringar förvandlades köket till blåkulla och tre arga häxor flög runt. Resultatet blev en brännskadat liten fingertopp och en 30 minuters gråtduett. Efter några portioner skabetti och köttfärsås bytte dock häxorna skepnad och triss i fniss uppstod. Grädden på moset nu vore en god natts sömn., ligger några timmar back på det kontot.

Sen är det påsk! Årets bästa storhelg. Inga krav eller måsten, bortsettt från en konstant hög blodsocker nivå, bara lediga dagar och härlig vår. Troligtvis, förhoppningsvis kan det finnas utrymme även för en tur till blåkulla på det där fordornet som står och väntar i garaget. Och nej jag menar inte kvasten.

19 april 2011

duathlon med ballerina touch

21.50 och jag har precis landat i ett tyst hem, alla sover. Själv är jag hög på endorfiner och känner mig tveksam till om jag kommer hinna komma ner i varv innan det är dax att sitta på cykeln igen! Har ju åtta timmar på mig. Sömn?

Idag var alltså dagen då jag skulle återuppta simningen. Senaste gången var på Stockholm Triathlon, 29 augusti. Naturligtvis skulle jag hänga med i de andras tempo vilket resulterade i att jag efter 20 minuter la till en liten ballerina pose. Jag fick kramp med helt flexad fot, vaden var som ett vedträ och jag var tvungen att komma ur bassängen! Troligtvis allt annat än grasiöst! Coachen hjälpte mig att bli av med krampen och frågade sedan om jag hade någon vattenflaska med mig. Nope, tur att jag redan var högröd i ansiktet av ansträngning så att det inte syntes hur generad jag blev. Efter den ofrivilliga (men troligtvis välbehövliga) pausen återstod 35 sköna minuter. Bortsett från den lilla fadäsen var det en rolig timma. Jag simmade något som liknade fjärilssim tre hela längder utan att leka groda. Tillfredsställande! Var lite orolig att krampen skulle komma tillbaka påväg hem på cykeln, men icke. Det var faktiskt riktigt skönt att cykla efter simningen, mjuka ben på nåt sätt. Kanske finns det en tanke bakom triathlon ändå:-)

En skön dag men en ingrediens har saknats, puss och kram tid med familjen. Dom har nog inte saknat mig dock, sushi brukar kompensera det mesta. Jag äter med god aptit upp resterna adesso.Nu återstår bara ett besök av herr  Blund.

Dax att växla upp

I morses blev jag omcyklad på väg till jobbet. Han hade dock längre ben och en racercykel men jag ser det som ett tecken att det snart är dax för mig att byta cykel. Oroa dig inte käre sambo jag menar bara byta till den som står i garaget inte den som står i cykelbutiken som jag egentligen vill ha:-)

Sen röstar jag för badmode alla 40/50-tal skulle kännas mycket tryggare nu när simbassängen närmar sig med armtag

18 april 2011

Måndag hela veckan...

...hade jag gärna haft, speciellt med dagens väder! Idag var det mentalträning som stod på schemat. Dagens övning "inte tappa humöret när dottern inte hör vad du säger". Problemet är att mitt lilla geni har lärt sig att utnyttja det faktum att hon hör dåligt. För hur skall jag veta när hon väljer att inte höra och när hon verkligen inte hör. Ok när vi står inne i affären och hon säger att hon vill ha glass och jag säger nej och hon fortsätter säga att hon vill ha glass då vet jag! Men när hon frågar grannen fem gånger vad han heter, eller när jag sex gånger sagt att maten är klar och hon fortfarande lyser med sin frånvaro är det lite oklarare.

Nu skall jag försöka sova en stund för i morgon blir det säsongspremiär för simbassängen. Det värsta med besök till ovan nämda lokal är klädseln, jag ogillar starkt badkläder. Föredrar våtdräkt, då slipper tänka på vilken status det är på kroppsbehåringen.

17 april 2011

Aldrig får man vara nöjd

Efter att jag igår läste om min nya utmaning gick jag och la mig med en lätt släng av ångest. Handlingskraftig som jag är tog jag itu med detta det första jag gjorde i morses, botemedlet: 20 km löpning. Årets första tvåmilare och jag kände mig nöjd ändå tills min lillebror vaknade (som nu mera tilltalas "lillebror" även av min dotter). Han informerade mig att jag måste strukturera min träning, det var pulszoner, intervaller, tempopass och allt vad han nu kallade det för. Tack så mycket brosan ångestnivån steg genast upp till prelöpningsnivå. Vad skall jag nu ta till för medicin? Kanske Greta vill ut och cykla, om jag springer bredvid blir det intervall träning! Eller kanske bara sätta mig här i solen och konversera mina solstrålar en stund och planera vilka träd som måste bort för att maximera soltimmarna i trädgården.

16 april 2011

Ö till Ö - One of the toughest 1-day races in the world!?

Googlade ÖtillÖ och resultatet "en av världens tuffaste 1 dags tävling" var en mycket frekvent träff. Vad är det som får mig att tro att jag skall klara det? Simmat har jag inte gjort sen jag körde Stockholm Triathlon i augusti och 10 000 m har jag aldrig simmat. Har nog aldrig simmat mer än 2000 m på ett och samma dygn! Tur att det snart är ny vecka......
Löpningen?  Lidingö x 2! Men herre gud jag har ju 141 dagar på mig. Några av dom dagarna kommer dock att vigas åt att slutföra klassikern. Kan tänkas att jag tagit mig vatten över huvudet! Fler ljus har gått upp för mig denna lördagskväll, mycket dumt att ha ordet surdeg i titeln på bloggen, i alla fall om man vill kunna googla fram den.

man skall aldrig säga aldrig.....

En gång i tiden sa jag att jag aldrig skulle skaffa mobiltelefon eller jag skulle åtminstone vara sist med att skaffa. Så blev det inte! Under många år sa jag att jag aldrig skulle betala för att springa i en skock med människor längs gator eller stigar. Ops, ännu ett brutet löfte! Det började med en anmälan till det lokala Hässelbyloppet och sen var jag hooked. 18 månader och ett antal tävlingar senare har jag nu blivit övertalad att anta en eventuellt helt galen utmaning. ÖtillÖ, simma och springa från Sandhamn till Utö! Denna senaste tävlingsanmälan är orsaken till att jag, som aldrig skulle skriva en blogg, nu har startat en! Man skall aldrig.................